måndag 30 april 2012

Stryk, stryk, stryk.

"Alltså, mitt nya Maja Grå-synopsis", sa jag till min vuxenförläggare när vi myste på bokmässan i London. "Jag vet redan vad du kommer att säga: Det här är för mycket, Amanda."

"Ta bort det som är för mycket då", sa hon. "Du fattar ju grejen nu. Spar det till boken efter bara. No problemo."

Så nu gör jag så.
Tur att jag inte skrivit skiten än. Bara ... tänkt. Massor. (Och varit rätt, öhum, nöjd med mycket.)
Frågan är nu vad som ska bort då.

Känns som att rycka loss kort ur korthus.
No fun at all idag.
Fast, 'greser sá ju inte ha rolit', som Emils pappa säger. Och jag VET ju att det är så att jag ska kunna börja om med en mindre, stabilare och elegantare roman-konstruktion. Med färre kort.
Ryck, ryck. Tänk om, tänk på nytt.

Brist.


Nu är det krig.
Nu har den här fucking jävla kuk-järnbristen stulit tillräckligt mycket från mig och min familj.

söndag 29 april 2012

Världens undergång


är nära. Vi har haft förspelet i fem dagar nu.

Och idag tar Djävulen själv ut sin slutgiltiga hämnd över Brittiska öarna.
Tänk tornados, drivis, tomma brödhyllor och bebisar som slits ur sina billiga sulkys från Mothercare (sa jag tornados?).
Tänk ett halvårs skyfall på fem timmar.
Studenterna i huset tvärs över vägen står mitt i gatan floden och skrattgråter hysteriskt eftersom skitkåken de hyr för perverst många tusen i månaden läcker, och TV-rummet (TV-RUMMET!) står under vatten.

Ja ja.
We had it coming I guess.
Men syrenerna blommar, vår familj har fungerande TV (peppar peppar), ett skåp fullt av snacks, och ingen har gråtit, spytt eller bajjat på golvet på hela 18 minuter.

lördag 28 april 2012

Nu fick jag nåt i ögat här va.



Kommer så satans många bra böcker nu i april.
Av de titlar som redan hunnit ha recensionsdag finns det en som strålar så klart att man blir bländad.

Ha! Visste jag väl.

Det handskrivna, inuti, det visar jag inte här. Räcker med att säga att jag fick gå och ställa mig och "titta ut genom fönstret" ett slag. Och snyta mig.

The thinking woman's crumpet*.


Har återupptäckt crumpets till frukost efter att ongarna smakat på förskolan (och älskade).

De är ett mellanting mellan amerikansk pannkaka och seg fralla kan man säga. Vi köper dem färdiga i bröddisken och rostar hårt, tills det nästan luktar bränt. Jag måste ha lite krisp till den där svampigheten.

Massa smör som rinner ner i hålen, och i mitt fall gärna ost.
Åt en klockan 7 och är fortfarande proppmätt.

*Crumpet kan också vara synonym för sexig person, typ pudding alltså.
Termen 'the thinking woman's crumpet' (ie "Den där, han är allt en riktig thinking woman's crumpet!") används rätt ofta här om nån typ professor eller nyhetsuppläsare eller seriööös mediagöbbe med lite ... öhum, leg spreader-vibbar.
Ja. Claes Borgström helt enkelt.
Som de skulle sagt på Kvinnopartaj.

Vad vi gjort sedan 06:45.


Sedan kladdade han ner hela innersidan av altandörren med ett flottigt litet pekfinger.
Jag: Vad gör du?
Han: Writing a book!
Jag: Vad heter den?
Han (dramatiskt): Bad Boss.
Jag: Vad handlar den om?
Han: A bad boss. Sometimes ... she pushes boys!
Jag: Lite som i Matilda?
Han (med hur fan kunde du veta det-minen): Yes! And sometimes (viskar) ... she eats the boys.

P.S: Jag kommer få besked om antagning/refusering efter 1:a maj. De var överhopade med jobb och har lagt ut texten på lektör.
*Försöker andas uuuut*

fredag 27 april 2012

I övrigt går jag och väntar

på ett antagningsbesked eller refusering.
Det skulle komma den här veckan, men vid det här laget vet vi att det inte nödvändigtvis behöver bli så. Beslutsfattaren kan ha fått förhinder. Någon som hen behövde prata med kanske vabbar. Det får man förstå.

Det kan bli ett nej.
Det kan bli ett ja.
Det kan bli ett ja, men med reservationer, små eller stora.

Knuten i magen är som kätting.
Beslutet kommer att påverka årets ekonomi, och arbetsbörda förstås.
Och självkänslan, och humöret. Hälsan, rent av. Baaarnens tillvaro.
Men så får man inte tänka för då låser sig självömkan omkring en som ett mörkt, smalt, engelskt litet 1800-talshus.

Har sagt det förut och säger det igen: Om du och din familj inte är förtjusta i att åka berg- och dalbana i tillvaron, och om ni inte tycker det verkar så vettigt att omprioritera så att mammis skaaapande verksamhet styr, typ ... allt, och om ni inte kan trolla med knäna, byta ner er i allt och få några månadslöner att räcka i ett par år - Don't do it.

(Men ... inte låter du dig väl avskräckas så här lätt från att kämpa på med skrivandet?
Nä, jag trodde inte det va. ; )

Klänningar igen.

Bilden kommer från TV-serien TOWIE (The Only Way is Essex) och får här illustrera en typ av klänning.

Jag älskar Pernilla Wahlgren på något sätt, och jag tycker att det är superhärligt att hon just lanserat en egen klänningskollektion.

Don't get me wrong, jag är också en riktig Girlie Girl trots att jag flirtar med fyrtio.
Men ... finns det klänningar som skulle funka sådär lysande bra för dig och mig i PWs kollektion?

Eh ... njä ... Nej.

torsdag 26 april 2012

Dagens ytligt: Har funnit en helig graal, of a kind.

Det var sant som de sa.
Det här är den bästa brun-utan-sol jag testat (och jag har testat mycket gunk, oj oj).

Drar mig inte ens för att ha den i fejset.
En vecka senare kan jag rapportera: Ingen b.u.s.-acne!

Lukten helt OK.
Snabb verkan (2 - 3 timmar).
Sitter förbluffande länge.
Minimal fällning.
Och som vanligt gäller: Smörj på generöst och jämt så blir det inte så flammigt.

Brasklapp: Är du van vid låg procent verksam produkt 'utspädd' i lotion, typ Dove, kommer du att bli smått chockad över den djupa tonen. Ta en varm dusch så mattas det av helt perfekt.

Posy & Pernilla.

På förlagsfest:
Han: "Men heeej ... skriver du också böcker?"
Hon: "Nej, jag är här och serverar."
Han: "Synd ... det borde du!"

Åh Posy. Lyllos ni som får träffa henne i Stockholm idag. Vi andra får nöja oss med hennes grafiska romaner ('Gemma Bovery' är min favvo, en samtida pastisch på Madame Bovary) eller serieböckerna (Literary Life, ovan är ett måste för alla som är i, eller vill in i bokbranschen* - serieboken är cynisk, befriande, insiktsfull and I BLOODY LOVE IT).

Och Pernilla. Åh Pernilla. Glädjen i dessa bilder - jag blir fan rörd.
Aldrig förr har väl så många följt en individs resa mot antagning. Hejat på dig i medvind och motvind. Sett dig kämpa.
Ikväll går du i mål, ikväll är din relesefest, och jag är där i tanken.
Grattis, från hjärtat.

*"Jag hatar bokbranschen.
Men jag hatar alla andra branscher ännu mer."
- Anonym författarkollega nu i veckan.

P.S:
21: 25: Fick just ett tweet från Skugge & Co: "Du kommer att få en signerad bok av Posy."
W O W.

Storebror tycker att lillasyster är så härlig


i sin gröna dress (som han önskar att han själv fortfarande skulle kunna klämma sig i ...) att han propsade på att rita av henne.

Skitlikt ju.

onsdag 25 april 2012

Jeanshjälp!?

Har hittat världens snyggaste modell (på mig). Gud. Blev typ ... tänd.

Finns dessutom i 30 benlängd (ja jag är kort).

Ett MAJOR problem dock: Medium rise innebar att de slutade på halva stjärtskåran. På mig.
Ska det vara så?! Nej.

VAD har ni för favvojeans som funkar?
Är helt lost här men känner ändå att det finns en jeanstjej inom mig som vill ut då och då. Och hon är lite less på bootcut (=mina gamla Gap-favvos; modellen Long & Lean).

Jag har lår som går ihop + generös röv. Alla bra författare har bra sittfläsk va. ; )

Tack på förhand.

En annan grej.

Det är för lite sammetsband på kläder nuförtiden.

Sammetsbandet. Drottningen i sybehörens värld.

P.S: Igår morse såg jag en Daniel Radcliffe-liknande ung man med glasögon, cykel, stickade grå fingervantar och blå sammetskavaj som lyckades med att se ut som om han inte klätt ut sig till Oxford-bo. Som om han bara ... var sån.
SÅ snyggt.

Helt annan morgonkänsla idag.

tisdag 24 april 2012

167 arbetsdagar på mig

att skriva klart nästa romaaan (råmanus). I runda slängar.
Bra att veta. Jag hade nog tänkt att det var lite mer men okej.

Ge och ta lite vab (som idag, häpp, bu: "Kom å hämta din unge hon har spytt och ta inte hit na på 48 timmar"), bokmässa, och ev lite andra proschäkkt.

Deadline är alltså julafton.
Shit.

Det blir till att skriva ... typ ... 389 ord om dagen fram tills dess alltså. Låter lätt. Men verkligheten ser ju aldrig ut så. Man kör fast. Man får ångest. Man hatar skiten, älskar skiten, tänker inte på annat fast man kanske inte öppnar moderskeppet på en månad. Cue obeskrivligt självförakt. Hela grejen verkar vara galenskap light, som en klok person sa.

När jag tänker på det är det faktiskt lite väl mycket med 167 skrivardagar. I alla fall för mig. I alla fall om en hel del av tankearbetet redan är gjort.

Tänker också på vad jag just sa till en annan skrivarskalle: "Kom ihåg, det är inget sprinterlopp, det är ett maraton."

Eller var det där nåt som nån annan sa om hur man bör lägga upp sitt alko-intag under bokmässan?
Je nes sais pas.

Vissa dagar


känns förskoleracet onekligen lite trevligare än andra.

måndag 23 april 2012

Lite mer om nyutgåvan av Styggelsen.


Tack för glada tillrop och visat intresse, Akademibokhandeln* och andra!

Johan på mitt första förlag h:ström text & kultur låter hälsa att förstaupplagan av min debut precis sålt slut, och att man tänker göra en andra, med lite annat omslag (detta ovan är inte 100% spikat, men hamnar nog mycket nära).

Utgivningsdatum är 2012-09-15.

Jag kan inte låta bli att tycka att det känns lite mäktigt. Dels att sälja slut (även om nu inte upplagan var så stor, det är den aldrig för en debutant på litet förlag, tusen eller ett par tusen böcker kanske), och dels att det fyra år efter utgivningen finns ett sug. Det är inte alla böcker som får en andra upplaga, ens om de säljer slut.

*Av första upplagan köpte Akademibokhandeln som kedja in totalt tre (3) ex första vändan. Det ansågs värt att fira för det var bara jag och en annan författare från samma förlag som köptes in över huvud taget det året. Jag grubblade mycket på hur man tänkte dela upp dessa tre ex över de 80 butikerna, och fantiserade om vilka maffiga skyltningar det skulle bli. ; ) 

P.S: Jag hatar detta nya Blogger av hela mitt hjärta. Hur skriver man inlägg på det gamla sättet igen?!

söndag 22 april 2012

Mmm... Läsandet ja.

Går väl sådär. Är på s 69 av Simonas Överenskommelser, s 11 av Sannas Dubbelexponering och s 1 av Marions Varma kroppar. Samtliga är helt jävla lysande. It's not you, it's me.

lördag 21 april 2012

Surfar runt på lite bloggar och tappar liksom lusten att leva.

Är det bara jag?

Funderar fan på att ta en teknikfasta.
Koppla ur, cold turkey.
Det här är inte bra.
Det är för enkel distraktion. Men för DÅLIG distraktion.

Mvh,
/Skrev stommen till min debutroman en helg då Internet dog.

fredag 20 april 2012

11-utmanad

av lilla S!

Vilket vore det godaste godiset som inte finns än?
Nutella-chokladkaka. Så ovärdigt att sitta och sleva i sig direkt ur burken.

Om du fick äta middag med fem kändisar, vilka skulle det vara?
Barbro Lindgren. Det räcker.

Vilket vore det värsta sättet att dö på?
I förtid, plågsamt och våldsamt, framför barnen.


Säg en onödig pryl du aldrig skulle skaffa!
Roterande pastagaffel.


Vilken bok skulle du vilja vara med i?
Guinness Rekordbok; "Världens bästa författare" (skoja)

Vad skulle du vilja att ditt hundraåriga jag sa till dig nu?
Don't sweat the small stuff. Oh, and it's all small stuff.

Vad var du rädd för när du var liten?
Stickiga insekter, dumma barn, pinnar i vattnet?

Vilken bok minns du mest från när du var liten?
En 50-talsaktig pastellig kapitelbok om nån flicka och förtrollade (?) pepparkakshus som fanns på skolbiblioteket i Böda när vi var på Ölandssemester varje år. Tror den var översatt, kanske från USA eller UK. Önskar så att jag visste titeln. 


Hur skulle det perfekta porträttet av dig se ut?
Finns redan, E tog det, helt magiskt. Författarporträttet längst bak i den inbundna utgåvan av Döden på en blek häst.


Om det är mitt i natten och du är sugen på någon jättekonstig mat, vilken är det mest troligt att det skulle vara?
Konstig vet jag inte, men jag är nästan alltid sugen på fil, knaprig bakpotatis med tonfiskröra, samt OLW ostbågar (som tyvärr inte är lika goda som förr).

Vad skulle du vilja lära dina barn?
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.


Jag utmanar alla som känner för't! Vet att man tydligen ska hitta på 11 egna frågor men ... jag hinner inte! Dessutom var dessa så bra så ta gärna dom. Och länka i kommentarerna pls.

Fallet Marina.

Jag kan inte låta bli att förskräckas och fascineras.

Försvinnandet.

Den blodiga sängbottnen.

Polisens påstådda inkompetens.

De anhörigas förtvivlan.

Skvallret; om ett offer som kanske inte var fullt så helylle som man först kan tro. Om en misstänkt, friad gärningsman som tycks få alla Hollywood-psykon att blekna.

Om frivilligorganisationen som ett par år senare (!) går skallgång, och framför ögonen på barnen (!) i sällskapet hittar offret, snubblande nära (?) den misstänkta brottsplatsen, komplett med likmaskar och spretande skeletthand.

Den nu möjliga resningen.

Förlåt, jag menar inte att verka i avsaknad av empati. Men här överträffar verkligheten så drastiskt att jag inte kan låta bli att dra paralleller till påhittade kriminalgåtors dramaturgi.
Tankar som:
"Japp, när någon mördats, då kommer all skit om alla fram."
och
"Det perfekta mordet är det då man aldrig hittar någon kropp."
och
"Nej en sådan misstänkt gärningsman funkar bara inte i en bok/film, och inte sådan polisinkompetens heller. Det skulle bli too much."

torsdag 19 april 2012

Vi måste tala om klänningar.


Jag tycker att jag kan klänningar.
Har en försvarlig vintagesamling + bär alltid klänning. Mina lite mognare väninnor blir skitsura på mig om jag inte har nån kul klänning på mig för "livet är alldeles för kort för att inte ha det" enligt dem.
Jag kollar alltid efter nya. Låt oss säga att det är en passion och en nödvändighet, för jag trivs inte i andra plagg. En bra klänning slår allt.

Det är tur att jag tycker det är kul att leta, för det är fasen inte lätt ska jag säga.
Försökt snabbshoppa en (lite bättre) klänning till ett speciellt tillfälle nån gång? Då vet du vad jag menar. Det finns max en per märke och säsong som 'funkar', enligt mina erfarenheter och kriterier.

Jag blir faktiskt rent olycklig av hur många dåliga klänningar det finns. När de med ganska enkla medel kunde varit så mycket bättre!
Känns inte som om det är riktig koll på kvinnokroppen i rörelse där ute. Användbarheten. Klädsamheten; jag vill känna mig klädd.

Å andra sidan blir jag genuint euforisk när jag hittar en bra.
Då köper jag två.
Som den ovan. H&M är annars inte ett märke jag förknippar med vettiga klänningar tyvärr, men den ovan är en pärla.
Marinblå/blommig, crepe (otippat!), lätt A-modell på kjolen, elastisk midja. Som sagt: Jag högg två. Den satt bra och jag gillar mig i den.
(Förlåt kackig bild + hemska svarta tjockstrumpor - tänk brunt läder + barbent till - du fattar.)

Bra klänning enligt mig:
ÄRM som går nedanför armbågen.
Inte för KORT kjol, när ska ni FATTA detta?!
Midja! (ej hög, ej på höften) - lite form helt enkelt. (Har blivit helt allergisk mot tunika-modell eller empirmodell efter alla äckliga jävla mammakläder, eller snarare den vidriga gravidkänslan.)
Inga fucking plisserade kjolar. Däremot gärna draperingar i midjan - och då även på bakstycket.
Inga fucking bodycon eller fodral, men inte heller alltför vid kjol.
Inte för tunn o sladdrig.
Inte blank!
Inte svart.
Inte för höghalsad, men inte heller för tuttchockig.
Jättesvag för: Fickor - sött & praktiskt - OM man kan få till det utan att addera volym.
Gillar ej: Linnetyg o annat stumt med skrynkelvarning.
Gillar mest: En bra jersey som faller snyggt och inte 'fastnar'.

Bra färger: Fin rosa (inte för ljus dock, grymt osmickrande), olika grön, röd, olika blå.
Stööört svårt att hitta.

Man vill ju kunna jobba alt. umgås alt. gå på fest alt. resa i sin klänning utan att behöva tänka på den, och ändå känna sig som en miljon dollars. Den får inte störa. Den ska komplettera mig, höja mig. En klänning får inte vara hard work. Den får inte sänka mig.
Det är det jag går på.

En dag ska jag fan samarbeta med nån klädkedja och konsulta dom om hur man gör va.
Så att vi kan få lite ordning på detta nån jävla gång. För det förtjänar vi! Känslan av en helt perfekt klänning för rätt tillfälle - det finns nästan inget bättre.

Så hör av er till mig, kära modekedjor. Vi behöver prata. ; )

När jag behöver

en dos verklighet finns det få ställen som tilltalar mig mer än Lufthamn. Läser t ex med intresse om alla turer omkring att söka uppehållstillstånd i Sverige.
Funderar ofta på hur det gått för andra jag läst om där.
Jävla bra blogg helt enkelt.

Äter smågodis

med en bismak av oregano.
Hu!

Kaffe med bismak av prickig korv är 10 gånger godare.

Det här inlägget vaccinerar 95 barn mot stelkramp.

Gör ett du också.

onsdag 18 april 2012

Peppad på ParaNorman?

Det är jag.

Med extrem inlevelse och dramatik

har treåringen äntligen börjat prata i riktiga meningar.

I morse, halvt i sömnen:

"Mamma, I want to go on a train to Lon-don too!
I want to look at lots-and-lots of books.
And I want to have löntch in a re-strant!"

Japp. Those are pretty much universal dreams, my boy.

tisdag 17 april 2012

Hittade en bekant.

Innan och efter sminket.



Eller Inte utan mina ögon som man säger.

Nu: Bokmässa i London. Trött som ett litet as, men det ska bli så kul att träffa medarbetare från förlagen.
Annars är Londonmässan inte mycket att ha för författare eller allmänhet, det är en ren branschmässa. Agenturerna är där för att sälja rättigheter och förläggarna är där för att köpa.
Tänk när jag var där en annan gång och beskådade dessa stackars galna outgivna gubbar med fluga och hög ansiktsfärg som tror att de kan flaxa in i montrarna med tallig pappersbunt och visitkort som var gratis och bara Hej, vill ni ge ut min bok?!
Alltid gubbar.
Alltid mer självförtroende än vett.
Ja du kan ju typen.

Jaha, där kom regnet.
Piss.
Gudarna straffar mig för att jag kränker gubbstackare med skriiivardrömmar.
Var la jag nu min plast-schalett?

P.S: Älskar minidiskussionen och de nya frågorna under inlägget "Årets första leverans". Och peppen! Stort tack.

måndag 16 april 2012

Mina mariginaler igen - bildsvar till Ingeruns kommentar.


Här är en skärmdump från mitt nya vuxenmanus i Word (fast utzoomat 35% och sedan i låg upplösning förstsås, så man inte kan läsa).

Med mina "extrema" inställningar (5,5 cm hög & vänst, 3,4 cm uppe och nere, Times 12 p, 1,5 radavstånd).

Ser detta så konstigt ut, eller tror du mest det är en vanesak att se så korta rader Ingerun?

Alltså man måste ju absolut inte ha det så här om man inte står ut!
Ska se om jag kan hitta någon sida från ett satt pappersmanus från förlaget och fota av som en jämförelse, eller kanske någon trevlig författarkollega som är mitt inne i pappersmanusfix har lust att göra det och länka pls?

Nya tag, i morgon är en annan dag.

Årets första leverans.

Nu har jag skickat in årets första manus och nu börjar årets första väntan-på-svar (som är helt odrägligt och den enda boten är att börja på något annat skrivprojekt enligt 'inte-lägga-alla-ägg-i-samma-korg'-principen).
Har verkligen ingen aning om det här kommer att bli antaget, eller antaget med reservationer. Eller om det krävs en stor omskrivning för att det ska bli antaget (och då är det troligt att jag pensionerar av hela projektet innan det ens nådde ut på banan, och tar den smällen i form av förlorad tid och inkomst eftersom annat pockar på och jag inte kan lägga hur mycket tid som helst på vad som helst helt utan garantier).
Får ta det beslutet när jag vet vad di tycker.
Mmm, den härliga författarvardagen.

Det här gick med guds hjälp och en tandborste höll jag på att säga. Nej men med hjälp av att konsumera min egen vikt i ost och vin kanske. Just nu känns det som om min familj hatar mig och jag själv stör ihjäl mig på exakt precis allt och alla.

Kan ju säga så här. Om du har svårt för extrema kast mellan toppar och dalar i tillvaron (och inkomsten!), svårt att ta för dig och roffa åt dig skrivartid, svårt för att argumentera för varför just ditt skaaapande är viktigare än precis allt annat (oavsett om det genererar inkomst eller ej), och lätt får skuldkänslor över din egen otillräcklighet - tänk över det där med skrivaryrket.
Det gör jag just nu i alla fall. Fan, vad håller man på med egentligen?

Hoppas det går över till imorgon. För jag kan och vill inget annat.

Jaha, var är mitt pris för årets mest optimistiska och peppende och inspireeerande inlägg? ; )

söndag 15 april 2012

Dagens köping.


För att jag behövde.
Gamla väskan hade fått så förgrymmat kort axelrem helt plötsligt, skiten satt ju runt strupen?!

Bolla Bags heter märket.
(Ej spons. I wish!)

Tankar om täppan.


Visade den här inspirationsbilden för sonen och han blev heltänd.

Ska absolut fundera på att blåmåla den gråsvarta trädgårdsbänken vi har.
Sandpappara lite efter för en schelen skön look kanske.

(Maken är initialt skeptisk - what's new?)

lördag 14 april 2012

Mitt mariginal-tjat.

Nybakade författarkollegan mailar och undrar om det där mariginalsnacket jag alltid tjatar om. Det där med att jag ändrar standardinställningarna i Word och kör med 1,5 radavstånd, samt ställer in 5,5 cm mariginaler höger & vänster, samt 3,4 cm uppe och nere.

För nu ska hen också testa; författarkollegan. Nu när hen sett den markanta skillnaden mellan det egna pappersmanuset och den satta versionen, pappersbunten från förlaget, det som ser ut precis som själva boken fast lösblad på A4-papper. Romaner är sällan A4-format, som bekant.

"Jag klarar inte att skriva så här, det blir ju bara en liten raggarsträng ord i mitten av pappret", klagade annan skrivarvän. Och visst, mina inställningar är extrema. Men jag älskar't. Det blir så överskådligt. Jag fick tipset av en legend inom bokbranschen med motiveringen "Det är då ditt manus blir en bok - och det kan innebära skillnaden mellan refusering och antagning". Åter igen - extremt. Men talande.

"Vet du vad det bästa du någonsin bloggat om är? Jo det är det där med breda mariginaler!" sa en förläggare på bokmässan. När jag hämtat mig från chocken (shit, läser nån mer än mina fem bästa vänner + bloggvänner här?! Har aldrig kollat statistiken and I never will) frågade jag varför.
Svaret:
"Jo för man får en djävulsk migrän av att plöja en massa pappersmanus med långa rader. Korta rader 'hjälper ögat' hitta rätt."

En studie i (t)rött.

fredag 13 april 2012

Alla har en egen tiiidning inom sig?


"Alla ska ha en egen tiiidning nuförti'n", muttrar jag för mig själv.
"Det är det nya. Att ha en egen tiiidning. Vad kommer härnärst; min morsa annonserar att hon fått en egen tiiidning?"

Men så minns jag. Det har hon ju redan fått!
När man bytte till källsorterad sophantering i kommunen skrev mamma in och ställde så innihelvette många kluriga frågor att dom kom och gjorde en egen tiiidning om henne. Fotade under diskbänken och sånt.

Jaja.
Di har alltid legat lite steget före i Skaraborgs län.

torsdag 12 april 2012

onsdag 11 april 2012

Kaninhjärta.


Åh wow, inte visste jag att den hade kommit redan!
Christin Ljungqvists skimrande debutroman, som jag fick den stora äran att läsa och blurba. Min första blurb. Jisses. Känns som om det var i förra veckan jag debuterade själv.

Kolla snygg bok eller!?
Bilden har jag lånat från Bims blogg eftersom jag ännu inte har nån bok att klämma på.

Detta är en pärla säger jag bara.
En svart pärla. Beauty and brains. Och spooky!

Lemon cookies


- för vi har ätit så fruktansvärt lite här i påsk va.
Gud man tacklar ju av.

"En fråga; hur lyckas du hålla så många bokprojekt i luften på samma gång. Ger det ena projektet energi åt det andra? Verkligt seriösa synopsis som följs till punkt och pricka eller vad är tricket? Vore glad för goda råd- här finns det idéer en masse men total avsaknad av organisation... Kram!"

Ja du.
Det korta svaret är ja! Det ena ger energi åt det andra. Eller man blir så less så det är superkul att göra nåt annat ; )

Alltså, jag har ju energi och motivation för skrivandet eftersom det är det enda jag gör för att ha en inkomst. Jag dubbelarbetar inte, som så många blivande, och debuterade, författare måste göra.
Om jag inte kokar ihop idéer som jag känner att jag kan slutföra, och som jag tycker är meningsfulla att ägna månader åt, och som jag hoppas kan ge en läsare något, och som har en chans att bli antagna manus - då blir det ingen inkomst för mig. Och vi skulle inte klara oss bra på bara Emmets inkomst. Så jag måste ju. Och vill!

Sedan kan jag förstå att det upplevs som om jag gör många projekt på samma gång, men så är det inte. Man flätar liksom projekten, för det blir alltid väntetider här och där. När jag var gravid med Greta skrev jag Jag väntar under mossan, kommande ungdomsboken. Och ganska mycket på Tistelblomman.
När hon var ganska nyfödd skulle båda böckerna redigeras, Tistelblomman behövde dessutom en rejäl omskrivning. Hon föddes i feb och jag hade på mig till sept tror jag.
Då lade jag upp det med mina medarbetare på förlagen så att de visste om mina begränsningar och att jag inte bara jobbade med just "deras" bok.
Man får en tidsplan som man måste hålla helt enkelt, men det är en realistisk tidsplan.

Min tidsplan nu är att leverera ett nytt råmanus till en vuxenbok till jul, som vi sedan har flera månader på oss att göra färdig för utgivning, förmodligen till hösten 2013. Under de förhållandena skulle vilken skrivarskalle som helst klara att leverera tror jag, bara känslan av att det finns en mottagare och en plan gör att det blir ett riktigt jobb.

Men har man inte den skrivarvardagen eller ett förlag som väntar på manus är det ju en stor omställning. Men jag vet inte riktigt vad alternativet är, om man vill bli författare. Man kanske får låtsas att man är det? Så gjorde jag. Alla kan vara odisciplinerade och oorganiserade. Varför är man det? I mitt fall inte för att jag inte har tid eller energi att skriva. Mer för att jag får ångest för att det blir så jävla dåligt. Då kan jag undvika att skriva i flera dagar. Det är också jävligt dåligt. Ännu värre faktiskt.

Synopsis: Jag känner mer och mer att mina spänningsmanus behöver ett relativt seriöst synopsis. Att jag behöver det. En genomtänkthet, ett ramverk att blomma ut inom (konstig metafor men hey).
En del av den processen är att jag skriver ett första-synopsis, ie jag tvingas tänka till om början, mitten och hur säcken ska knytas ihop, så att min man och min förläggare sedan kan sticka hål på allt som inte håller! Där är jag nu med nya vuxenboken. Skriver ett konstigt synopsis för att exponera svagheterna i grundidén.
Och så försöker jag hitta en ton, det är viktigt.

Jaha, ursäkta uppsatsen. Intressant ämne dock, bra frågor!

tisdag 10 april 2012

Som på den gamla goda tiden?

Yours Truly, out and about i Oxford härom dagen.

"Åh", sa E när han såg bilden. "Henne minns jag. Du ser ut som en student ..."

Och så fick han, typ, den blicken?

Usch.

I övrigt inte så mycket tankar och känslor och analys här på bloggy. Det kan bli så.
Jag skriver intensivt på annat håll och då spar man sig liksom för det.
Arbetsåret börjar veckla ut sig framför fötterna och jag gillar't.

Långhelgen gick OK. Och lilla Gs inskolning har gått OK (lättnaden!), och hon kan gå nu (!), och ta sig ner säkert från soffa och vuxensäng, och äta vanlig mat riktigt bra (men sover illa).
Alla mår hyggligt.
Utom min älskade smidiga rosa bärbara Dell-dator då. Den puttades i golvet från ett "säkert" ställe så att hårddisken dog. (Backup every day people!)
Tack för den, lilla G.

Alltså barn behöver fan inga leksaker. Bara obegränsade mängder hemelektronik att förstöra, målmedvetet och metodiskt.

Den här syskonkärleken.

Den uppväger mycket skit.

onsdag 4 april 2012

Har handlat

inför besök på långfredagen.

Det blir laxsnittar med soft cheese, det blir sausage rolls, det blir kyckling-ceasar-snittar.
Det blir engelska ostar och kex.
Det blir bubbel.
Det blir cheese cake med citron.
Det blir rice krispie cakes (ovan).

Kollapsar bara jag tänker på't.
Och då är det mesta fusk + redan inköpt.
Jag kollapsar alltså nästan vid blotta tanken på att öppna förpackningarna samt lägga upp på fat. Då är energireserven sådär, kan man väl säga.

Kanske kan tjyva lite bubbel att pigga upp mig med redan nu?
Oh dear. A slippery slope.

Vi hörs efter lååånghelgen, ha det så bra.

Hemmets Journal


- förbaskat trevlig tidning!

tisdag 3 april 2012

Skrivarfrågor.

"Hej!

Återigen tack för en jättebra skrivarblogg ...

1) Jag minns att du för länge sedan skrev ett tips om MARGINALER - gäller säkert fiktion både för barn och vuxna ...

men minns inte tipset. Kan vara ett jättebra tips inför påskhelgen om nu många av dina läsare knåpar med sina manus ...

2) När man skickar in bokmanus för barnböcker (12 sidor) UTAN att själv gjort illustrationer ... ska man skriva ut dem på 12 sidor med snygg layout och en massa blankt papper ...

eller kan man skriva ut flera sidors text per papper bara man har tydliga sidavgränsningar ...

----------------------------------------------- sid 1

------------------------------------------------sid 2

och därmed bidra till att rädda regnskogen ... ? Ängel

Glad Påsk! Kanin"

***

Hej och glad påsk själv!

1) Breda mariginaler är toppen!
För det är mycket lättare att läsa korta rader.
Och för att man får så bra överblick.
Jag ställer in mina roman-dokument i Word så att jag får hela 3,4 cm mariginal uppe och nere, samt 5,5 cm höger och vänster.
Då blir manuset ett satt bokmanus nästan, hokus pokus!
12 ord per rad är inte ovanligt i en riktig bok.
Man får tänka sig att allt det där överflödiga pappret kommer att skäras bort.

2) Man behöver inte göra någon snygg layout på sitt bilderboksmanus, håll det enkelt och spara regnskog där! Vill också understryka att standardformatet på bilderböcker är 32 sidor, så efter försättsblad och så blir det som regel 12 uppslag att disponera berättelsen över.
Kolla gärna själv, det kan skifta lite hit och dit men jag gillar det där med 12 uppslag som tumregel. Även om man kan stretcha sitt tillgängliga utrymme och t ex ha lite av berättelsen på allra sista sidan.

OK.

Jag skriver då i ett word-dokument bara (typ):

Kanin vill inte ha blöja
Bilderbok av Amanda Hellberg

Uppslag 1: Bla-bla-bla

Uppslag 2: Bla-bla bla

t o m

Uppslag 12: Bla-bla-bla

- och visar därmed att jag tänkt till om det färdiga formatet, samt gjort det mer överskådligt och lättläst för manusgruppen.
Dessutom "ser" jag boken på ett annat sätt framför mig när jag delar in det i uppslag så där. Lite: "Okej, introducera karaktärerna och platsen här, introducera lilla konflikten här, eskalera lilla konflikten nu, visa reaktioner nu, hinta mot en lösning här ..."

Ett bilderboksmanus kanske ligger på två A4-sidor totalt.

Vill man veta exakt antal ord får man forska lite på bibblan. Räkna efter helt enkelt, och kolla på såna böcker som liknar det man själv vill göra.
Som vi sagt tidigare, det där spannet "bilderbok" omfattar ju både de mer språkligt avskalade småbarnsböckerna (typ Ingrid-böckerna av Katerina Janouch) och de mer berättande för de något äldre; 5 - 6-åringar.
Nästa genre, eller åldersspann eller vad man ska säga, är börja-läsa-böckerna för 6 - 9-åringar ungefär. Där skulle jag gissa att ett manus ligger på 4000 - 5000 ord totalt, uppdelat på 8 - 10 kapitel kanske. T ex böckerna om LasseMajas Detektivbyrå.

Okidoki?
Kram!

Bok och Bibliotek - jag kommer tillbaka!


Vet inte hela programmet eller exakt vilka dagar jag är där, men det blir väl något seminarium och något monterprat kantänka.

Dessutom gör Skrivarskolan comeback om jag fattat rätt, som Johanna och jag pratade på i fjol.
Det var kul. Det var nästan det bästa. Så många trevliga deltagare där. ; )

Så: Göteborg, 27 - 30 sept 2012.

Ses vi?!

Mvh,
Väry peppad

Push my buttons?

Felix (gluttar ner i min urringning): "Mamma ... can I push the 'buttons' on your boobies?"

Jag (lite tagen på sängen): "Eh, no ..."

Felix (irriterat): "I see. It's private."

måndag 2 april 2012

Ännu en bok! 2012 = mitt rekordår?

Klicka på bilden för större.

Åh, spana in den nya svenska skräckantologin De odöda (Semic) som kommer i oktober!
Lagom till Halloween.

Jag har specialskrivit en novell till den här antologin och är ruskigt stolt över det.

P.S: Och i helgen skrev DN om den fantastiska svenska skräckvågen - hitade tipset hos Sara.

I stället för påskris.

söndag 1 april 2012

Min unge.


Kompisen (som fått mål i mun efter att ha suttit och stirrat i fem minuter på naturkraften som är lilla G):

"Alltså ... din unge.
Om dom skulle göra en film om Pippi Långstrump som bebis.
Då är det hon."