tisdag 11 december 2012


(Budskapet snott av Lina Neidestam.)

Puss, ses snart!

söndag 9 december 2012

Fortfarande shortsväder i Oxford,



men bara den korta vägen till och från Felix och min danskurs.

I övrigt har jag en ny julilska: Ordrika böcker. Pladderprosa. För stora, fina ord som skaver. "Då är det väl ingen konst!" tänker jag surt. Eller som jag också brukar säga: "Förlåt att jag inte hade tid att skriva nåt kortare."

fredag 7 december 2012

Lite fler kulor, lite bättre bild.

E tyckte att den var 'stylish' som den var, med bara röda och midnattsblåa, men jag tyckte det såg väl fattigt ut. Inte tillräckligt Disney.
Och more is more.

Nä-häpp, nu kryper gran-Hitler in i kojan igen.
Hon kommer tillbaka nästa jul.

Juligt.

Årets gran är på plats sedan igår kväll, orkade inte vänta.
(Förlåt urdålig bild.)

P.S.
Engelska tomten: "Och vad vill du ha i julklapp då lille pojk?"
Felix: "VAPEN."

onsdag 5 december 2012

Bildbevis.

(De där snygga silvriga klorna var ju tyvärr inte mina. Ändlös uppackning av flyttkartonger och metallic-lack går inte ihop, men man kan ju drömma.)

Inser för övrigt att det är handledsvärmare jag har och inte torgvantar.
Made by salig mormor Lisa. För jävla fina.

Och skrivandet gick OK! För första dagen på jag-vet-inte hur länge. Mycket blev det inte. Men jag hatar't inte.

tisdag 4 december 2012

Någon annan än jag

som sitter och skriver i torgvantar just nu?

Upp med en blåfrusen näve.

måndag 3 december 2012

Ja, så pass arg

att jag var tvungen att lugna ner mig med att köpa den här julkaramellen.

Tunt ylletyg, 1950/60-tal, förmodligen handsydd, från New York.

Inget loppisfynd för 50 spänn precis. Om jag säger så. Men jag behövde.
Shopping som valium helt enkelt.

Det är inte rimligt

att jag blir så arg att jag skakar över följande:

Mannen skadar ett nylagt golv genom att baxa en garderob ensam. I stället för att be om hjälp (vi har huset fullt av hantverkare + mig, jag hade gärna hjälpt till), i stället för att lägga ut kartongbitar (igen, hela huset fullt).

Nej, det är inte rimligt att bli så arg på honom för det att jag nästan får kärlkramp. Men det blev jag. Trots att jag vet att det är förbjudet att svettas över småsaker och materiella ting, att jag lätt hade kunnat göra samma tabbe själv, och att han ångrar sig (trots att han inte riktigt var så ångerfull som jag hade önskat).

Han har alltså inte knarkat bort sista sparade slanten, slarvat bort barnen eller spelat bortamatch (vad jag vet).
Och tanken slår mig: Om jag reagerar så här över detta, hur skulle jag då reagera inför något riktigt hemskt? Skulle väl typ dö. Efter att jag haft ihjäl honom. Jag är faktiskt förvånad över att sånt inte händer oftare.

Mvh,
Fortsatt julilsk

söndag 2 december 2012

Som gammal dekoratör går jag förstås igång

lite extra på detta; fina foton av julskyltningen i London.

Mina favoriter: Ralph Lauren (ovan) och Fortnum & Mason.

(Hatar Daily Mail på alla vis, men som skvaller- och popkultur"tidning" är den ändå alltid på min favvolista.
Kluvet det där.) 

P.S: Ett dekoratörsminne: Körde ut till en konservator i snötyngda skogen. Trevlig man med ung grabb. Hela huset var fullt av uppstoppade smådjur, jag fick låna en skåpbil full. Frun hade lämnat honom för det var för mycket småvilt i frysboxen. Sedan gjorde jag tidernas mest bisarra (och uppskattade - av vissa!) julskyltning på Stadium i Lidköping. Tänk döda små djur. I 'roliga' situationer. Massa konstsnö. Och lusekoftor. Ja ja. Det var konst, helt enkelt.

Slutade kort därefter, till typ allas belåtenhet tror jag.
And the rest is history.
Eller: 'Du är alltid som bäst när du släpper loss knäppheten', som E säger.

Hedrad.

Boktjuven Ingerun flaggar för min blogg i några inlägg om skrivande som hon fastnade lite extra för: HÄR.

Tackar & bockar!