onsdag 18 december 2013

Bloggpaus.






















Kram,
Amanda


Specialskriven rysare






















i Året Runt 52-1.

Stolt som en tupp över den novellen faktiskt, och glad att Året Runt valde att publicera, trots att den kanske är lite mörk och annorlunda rent stilmässigt jämfört med en del andra veckotidningsnoveller.

Så roligt!


tisdag 17 december 2013

Brudpar, 1948, London.


















Mina huvudpersoners vigsel blir inte riktigt lika pampig.

HEJ SKRIVARKOMPIS

(oj, caps lock)

Har du plågat och pinat dina karaktärer idag?
Inte det?

Nej men sätt igång då.


måndag 16 december 2013

Julklapp jag verkligen ville ha:






















Tack förlaget!

P.S: Kim Leine = helskön person.
Så glad att han vann Nordiska rådets litteraturpris.



söndag 15 december 2013

Förlåt mig, men nu dog jag söthetsdöden.























Lilla Gs nya favvo-skiva är Cabaret (musikalen).

Money Money =

Lilla G: "Detta är sången om chips!"
Jag: "Hur menar du?"
Lilla G: "Ja; chips är ju Yummy Yummy!"

* * * *

Mein Herr =

Lilla G: "Detta är sången om mitt hår!"
Jag: "Okej ..."
Lilla G: "Ja; Mein Hair!"






Festhelg, skräckhelg.




















Tog saken i egna händer och bjöd in några trevliga folk, värda besväret.
Champange, kyckling, skaldjur, Frank Sinatra, och bra barnlek på det stora hela.

Avslutade med ostfrossa, och en kvinna sa:
"Nä nu får jag sluta, alltså ost-mardrömmarna. Det blir fan bara värre och värre."

Jag skrattade, berättade om när vi körde ost-utmaning här på bloggy för typ 7 år sedan, och åt sedan min egen vikt i ost (fast jag VET att ost-mardrömmarna är vetenskapligt bevisade - nåt ämne, osv, etc).

Och JÄVLAR vilka mardrömmar jag fick.
Tumlade omkring i tio timmar badande i svett och ångest.
Fast också lite sköna.
Starkt inspirerade av American Horror Story.
Mycket blod och bli jagad och härliga karlar.
Hissar som kraschade, massakrar, jobba på kontor igen, zombies.

Rätt åt mig.





lördag 14 december 2013

Dagens kids.

Jag:
"Lilla G, vad vill du göra när du blir större?

Lilla G:
"Äta många kakor."

* * * * *

Jag (väntar på E utanför en affär med barnen):
"Lilla F, var tror du att pappa har tagit vägen?"

Lilla F:
"Han kanske behövde bajsa. Eller så har han tröttnat på dig."


fredag 13 december 2013

2013. Någon sorts år.






































Januari - juni:

Minns inte mycket. Skrev som en galning, och tecknade. Hade flyt. Barnen hade äntligen fina rum i nya huset, det gjorde dem glada, och mig. LitteraLund på vårkanten, träffade flera härliga författar- och förlagsvänner (Ingelin Angerborn! Christin Ljungqvist! Lina Arvidsson! Mårten Sandén! Isol!), läsare, bibliotekarier, lärare, journalister. Blev påfylld.

Juli - augusti:

Varmt. Träffade nya vänner och grannar. Åkte på vår första familjesemester någonsin, fina minnen. Fyllde 40, trevligt.

September - oktober:

Två nya böcker kom ut, och fick fina mottaganden.

Bokmässan. Oj oj. Så mycket kärlek. Ljuvligt att träffa mina fina kusiner efter flera år, och min gamla sambo Tutt. Intressant att träffa politikerna Gustav Fridolin (proffstrevlig) och Lena Ahdelson Liljeroth (hennes ögon glittrade till när jag sa att jag var kompis med Johanna Lindbäck). Fick skitbra boktips av Henrik Fexeus. Fick godis och presenter av ljuvliga läsare. Skrattade med Martin Melin. Fick kramar av sköningarna Camilla Läckberg, Mats&Sara, Lina Neidestam och Johan Theorin. Fick mysa lite kort (+ tjuvröka med vissa!) av de fantastiska författarna Jessica Kolterjahn, Åsa Hellberg, Annelie Drewsen, Magnus Nordin, Elaine Eksvärd, Pernilla Alm, Simona Ahrnstedt, Magdalena Graaf, Rebecka Åhlund, Janina Kastevik, Caroline L Jensen, Suzanna Dilber, Helena Willis, Stefan Einhorn, Ninni Schulman, Dan Hasson, osv, m fl, etc.  























Nov - dec.

Social baksmälla från helvetet. Hej depp.
Uppnådde en stor dröm: Att medverka i Semics juldeckarantologi Mord på julnatten.
Publicerade specialskriven följetong i Året Runt, samt rysarnovell, också i Året Runt (kommande julnumret).
Köpte och klädde enorm julgran. Har det ganska bra.













Har hittat en gymnasieskola

som jag tror att mina barn skulle älska.
(Framförhållning, någon?)

Men hoppsan.
90 000 kronor i terminsavgift.
Per elev.

torsdag 12 december 2013

Dagens låt.

Här.

Dejtade en trumpetspelare en gång i min halvsorgsna ungdom.

Satan helvete vad han kunde kyssas.

Nygamla bloggare.

Trevligt att Lufthamn och Tjockalocka börjat blogga igen.
Folk jag inte känner, fast det känns som om jag gör det.
Och gillar dom.




Trettiosju stycken.






















Till försäljning utanför en förskola i Oxford imorrn.


Throwback Thursday: Lucia.



















Måste ha varit 1979.




onsdag 11 december 2013

Julkortstider

och en del försöker ta en fin bild på baaarnen.

Så jag kör en gammal favorit i repris från när jag skulle försöka ta en fin bild på baaarnen.
(Det var dock inte juletid.)








Kl 4 i natt

kom lilla G till mig.
Kl 6 somnade vi om.
Kl 7 steg vi upp.

Det var i alla fall inga spyor inblandade, fast sånt är ju alltid bara en tidsfråga.


tisdag 10 december 2013

Dagens vett och etikett: Selfies.

















Nej, David, Helle och Barack: Taktlöst. Inte OK.

Det är så frestande, jag vet. Men magkänsla är svårt att lära ut.
När stod jag emot?

Nej men det är ju enkelt egentligen: När det bara skulle ha varit F_E_L.

Som över pepsin i pausen under en Rufus Wainwright-konsert med Helena Bonham Carter, KAN ha sagt det tidigare.
Eller lunchen med Kajsa Grytt. Eller frukosten med Tomas Tranströmer. Eller lunchen Med Åsa Larsson. Eller minglet med Isabella Löwengrip. Eller middagen med Michael Nyqvist. Eller ciggen med Jessika Gedin. Eller nattklubben med John Ajvide Lindqvist.

Eller typ världens mest kända statsmans MINNESCEREMONI.

Okej, vi vet nu alla vid det här laget att alla mänscher i hela världen känner sig som 12 inombords, och är mer eller mindre ständigt skräckslagna för att bli påkomna för det. Men dessa tre ... eh ... kanske inte så skräckslagna som de borde varit, va. Nyktra. Inför världens ögon.
Herregud. 


(Är dock barnsligt förtjust i den ovan, dock ej selfie. Fotografen är underbara ProjektTette, och båda objekten var mycket glada och villiga.
Och typ 164 cm långa, men en hade klackskor. OCH DET VAR BOKMÄSSA, INTE BEGRAVNING.)




Vad gjorde man som var bra 2013?

Fångar bollen från en av mina absoluta favoritpersoner- och författare: Suziliz.

Ja, mer specifikt, vad gjorde jag som var bra för världen, för samhället? Och vad gjorde jag dåligt? Och vad är i en gråzon? Det är inte helt enkelt att bena upp men jag ska försöka.

Vi börjar med det som känns mindre bra:

Jag flög flygplan i mitt yrke två gånger.

Jag gav inte så mycket tid eller pengar till välgörenhet som jag skulle kunna göra.

Jag handlade inte så mycket rättvisemärkt eller ekologiskt som jag skulle kunna göra.

Och nu, gråzonen; detta med konsumtion. Är konsumtion alltid av ondo? Det är ett helt annat kapitel förstås, men ändå ofta i tankarna:

Jag konsumerade nästan ingenting till hemmet (renoveringar osv).

Jag konsumerade mindre till barnen (mer arvegods nu, osv). Framför allt konsumerade jag mindre second-hand-kläder till dem.

Och så det som känns bra:

Semestrade i mitt eget land (UK).

Donerade många timmar och en satans massa bakning till välgörenhetsarbete, främst under förskolans paraply (till Children in Need, framför allt).

Visade mesiga förskolebarn att en kvinna i klänning, strumpbyxor och smink faktiskt också kan vara en jävel på att klättra i träd, jobba och fixa tekniska saker. 

Fick välja mellan kvinnlig och manlig kvinnoläkare, valde manlig. Han blev typ rörd och sa "Det är så få kvinnor som vill ha en manlig kvinnoläkare numera att jag känner att jag håller på att halka efter rent erfarenhetsmässigt, så tack."

Var en hygglig förebild för mina egna barn.
Om jag får säga det själv.



Skrivandet: Blockeringar och nycklar.

För mig handlar det ofta om att göra det som låser upp nya rum, tja, som inspirerar helt enkelt.
Och välja bort det motsatta.

Har läst mycket Dagerman och Norén på sista tiden, bitvis väldigt bra (eller rättare sagt som snask, kunde liksom inte sluta), men oj så blockerande.
Eller rättare sagt; deprimerande, på fel sätt, för mig, inför den nya boken.

Bra nycklar just nu:
Musik (mycket Händel).
Självbiografier.
Datorspel (har just börjat med The Last of Us).
Måttliga mångder vin.
Skräckfilmer och TV-serier (dialoger!).

Och sånt jag borde göra, som jag vet fungerar, men bara inte orkar med för tillfället:
Läsa Noah Lukemans skrivarbok The Plot Thickens - stör mig som fan på den, fast säkert nyttig.
Åka på fler exkursioner till London, museer, gallerier.
Skriva sent på natten.

Till sist måste jag bara säga att jag är inne i ett knäppt skede av skrivprocessen som jag älskar. Vet inte riktigt vad jag ska kalla det; Synkronisitets-flowet? Bitar faller liksom på plats, pusselbitar rakt ner i min hand, jag behöver bara sträcka ut den.
Lite så här: Jag snubblar över en obskyr låt. Googlar texten. Ser att den inspirerades av en filosof. Läser mer om den filosofen. Och PANG: Inser att hans livsöde är som en spegling av min huvudpersons. Men med fler förklaringar, nycklar till nya rum.

Tjing på en stund,
A

Det roliga med ryssar.






















Varför blir jag så ofta kompis med ryssar? Jag vet inte riktigt, men jag vet att det finns något i deras personligheter som tilltalar mig. Och nu generaliserar vi förstås grovt.

(Kanske är det i själva verket något som dessa individer har gemensamt, oberoende av nationalitet, även om det verkar mindre sannolikt.)

Hur ska jag förklara? En blandning av oskuld och erfarenhet. En viss social ... kantighet som jag finner ganska charmig?

På ett av helgens trettiofem barnkalas:

Rysk förälder:
"Jag gillar att mitt barn umgås med ditt barn, fast ditt barn är så annorlunda."

Jag:
" ... "

Rysk förälder:
"Jomen det är ju så uppenbart att ditt barn inte är som andra. Det gillar jag! Ordinära människor blir det ju aldrig något extraordinärt av."





måndag 9 december 2013

Oväntat smidigt
















var det att skaffa nytt körkort. Lättnaden.
Tack för stöd och hjälp!

En grej som skaver något fruktansvärt

just nu och som jag inte ser någon lösning på:

En vuxen person jag inte känner mer än att heja på, och som alltid har blod i munnen.
Jätteblyg, talar inte mycket engelska.

Kan man ha någon sjukdom som gör att man ofta blöder i munnen, alltså så mycket så att det syns och sipprar ut när man pratar, eller vad fan står på?

söndag 8 december 2013

Fördomar på skam, del 2 och 3.

2) Köpte just ekolooogiska ägg och ekolooogisk gräddfil. Satan helvete vilka äckligt smakande produkter.

3) Har sagt det förr, säger det igen: Finns det några människor på denna jord som flyger mer flygplan eller kör mer bil än dessa självförhärligande yogabitna hycklande  ekonördar?

Fördomarna på skam.

En helg av barnkalas.

Mest förvånande: När mamman till ett barn jag hade fått för mig hade superreligiösa, strikta muslimska föräldrar stövlar in, urringad till naveln, kramar om alla, sveper en stöl snabbare än undertecknad och säger:

"Hej, jag är Xxxxs mamma, jag har nog aldrig träffat er vid lämningar och hämtningar och så, för jag är den enda morsa jag känner som jobbar heltid."






fredag 6 december 2013

Julgranens uppgift, enligt mig.






















Julgranens uppgift enligt mig är: Att wow-a.

Årets gran har hitills fått tre äkta WOW. Då blev jag jävligt nöjd, och lite rörd.

Granmonstret gör sig dock inte lika bra på bild. Den är 2,5 meter, lång som bred, höll jag på att säga.
300 ljus och uppskattningsvis 100 dekorationer.

Lilla F blev både imponerad och lite rädd i början.

Sedan ville han krama granen, och gjorde det också.








Klär granen.

Känns bisarrt.

Hur gömmer du din stash hemma?

Ryktet säger att en viss Nigella hade sin knark-stash + lite smycken och cash i en urgröpt bok i bokhyllan.

Jag är inte impad.

Så här gör man, tydligen:
Man har en fejk-stash i troslådan. Kanske 500 - 2000 kr i cash, och lite låtsasdroger kanske, och lite guldskit från konfirmationen, typ den obegripliga bismark-länken, allt i en burk. Då hittar tjyvarna i alla fall något och drar snabbare, utan att olla ditt barns sänggavel, ja så säger ryktet.

Det påminner mig om Es gammelmoster som levde på Manhattan innan det 'städades upp'. Hon lämnade aldrig sitt hus utan att ha 1000 kr i 'rånar-pengar' i fickan. I händelse av rånförsök, ba' "Ta detta och stick".
(Kuriosa: En gång träffade hon Woody Allen på operan och blev sur för att han försökte vara Lasse Kronér-ball med gympaskor till sin smoking: "Han förstörde ALLT!") 

I mitt gamla hus hade vi en rätt oskyldig liten drog-stash i en återvinningsburk (Marmite, om du måste fråga) bland de andra klibbiga återvinningsburkarna i stökiga köket. Inte min idé, men hey. När vi flyttade kastade vi hela skiten, för vi hade växt ifrån sådant.

Och så här tycker jag nog att man inte bör förvara sin stash, vad den nu må innehålla. Men vad vet jag. Fråga hellre någon tjyv.

1. In an envelope taped to the bottom of a kitchen shelf
2. In a watertight plastic bottle or jar in the tank on the back of your toilet
3. In an envelope at the bottom of your child’s toybox
4. In a plastic baggie in the freezer
5. Inside of an old sock in the bottom of your sock drawer
6. In an empty aspirin bottle in the bathroom (bundled up with a rubber band around it)
7. In the pocket of a particular shirt in your closet
8. In a “random” folder in your filing cabinet
9. In an envelope taped to the bottom of your cat’s litter box
10. In an envelope taped to the back of a wall decoration
11. In between several pages in a random book or two on your bookshelf
12. Buried in a jar in the back yard (my grandfather, incidentally, did this very thing)
13. In an envelope in the glove compartment of your car
14. Underneath a potted plant (or even buried in a small jar in the soil)
15. In an envelope taped to the bottom of a dresser drawer (so you can reach it from the inside of the dresser below it)
16. Inside of a big coffee cup in the back of a cupboard
17. Inside your Christmas decoration box
18. Inside of an empty bottle of Guinness in the back of the fridge with the cap seemingly in place (smash it to get the cash)
19. In a plastic baggie inside of a flour or coffee container
20. In an envelope inside of a DVD case






torsdag 5 december 2013

Throwback Thursday.






















Ett vykort från typ 1914 som jag tycker om.


Idag tittar jag på filmen The End of the Affair från 1999, som bygger på en roman av Graham Greene från 1951.
Det är lite research inför nya boken.

Och jag minns med ens när jag såg den filmen sist. Det är nästan 14 år sedan, och jag gick själv till en biograf i Brighton eftersom min rumskamrat hade träff med någon karl, men det hade (för ovanlighetens skull) inte jag. Och jag minns att det var kallt och mörkt och att det regnade, och att det var mysigt, och att jag trivdes med att vara lite ensam. Och jag minns att det var roligt att se scenerna från Brighton i filmen. Och jag minns att jag var lite rädd för att jag möjligen kunde vara med barn.



Titta bort nu om du är lärare i Oxford.






















För detta blir årets julklapp från min pöjk.



onsdag 4 december 2013

Ett personligt haveri.

Jag gillar inte när jag känner mig dramatisk. Jag hatar när jag upplever att jag tycker synd om mig själv.
Jag tycker inte heller synd om mig själv, inte på riktigt. För jag har allt, verkligen _allt_.
Allt man någonsin kan önska i livet.
Det har jag.

Ändå har 2013 varit ett pissigt år.
Skammen i det, skammen.
Anledning = oklar. Kemisk?
Det är min läkares teori. Och jag har varit för stark för länge, osv, etc, bla bla bla.
Men hen är mycket bra. Det bästa rådet jag fått är att i min situation är det vanligt att man vill ha en flykt, en omedelbar förändring (kan vara allt från ett drastiskt frisyrbyte till en separation). Men sådana impulser ska man alltså inte fullfölja.

Så jag sitter stilla i båten, jävligt stilla.

Lite olika konsekvenser:
Kan inte stava längre. Oskärpt, helt enkelt.

Har blivit mindre distanslös.
Bra ändå, känner jag.

Har väldigt svårt att skriva.
Men när det väl händer är det som det alltid har varit: I princip den enda gången jag känner mig 100% levande.
Börjar acceptera att det är OK. Att jag fortfarande faktiskt kan skriva, och känna, och tänka.

Har tackat nej till jobb för första gången typ någonsin, fast jag verkligen inte har lust eller råd att tacka nej. Kan bara inte prestera som jag en gång gjorde. Kanske aldrig mer.

Beter mig lite som en trotsig tonåring här hemma. Inte på ett destruktivt ego-sätt, ännu, hoppas jag, men snubblande nära.

Trött, trött, trött.

Tacksam över det lilla, mellan varven.
Glad över det jag faktiskt gjort under en dag, i stället för att vara arg på mig själv för det jag inte gjort.
(Har t ex fortfarande inte packat upp alla flyttlådor, över ett år sedan vi flyttade.)

Frågor på detta?

tisdag 3 december 2013

Nej. Nej!

Idag nådde jag en sorts botten i mig själv. I mitt eget själväckel, kan man säga.

Efter veckor av vankande, och inre skäll ("Skärp dig. SKÄRP DIG, här går du och ömkar när du skulle kunna vara med dina baaaarn" [eh ... som om det skulle gagna dem på nåt vis att hänga med dåliga, dåliga mig?] ) så skrev jag en halv sida i nya romaaanen - fast jag inte ville. För så mycket vet jag, att lust, inspiration och vilja, eller avsaknad närav, har noll och intet att göra med själva resultatet.

(Att försöka applicera den principen dagligen är dock en annan femma.)

Och se på fan. Jag hatade inte resultatet.
Och se på fan. Jag låtsades inte ens att jag var en man som hette Robert. Nej!

Vet du vad jag gjorde? Åh, det är så pinsamt, så pinsamt.

Jag sa till mig själv:
"Du! Du är fucking AMANDA HELLBERG."



måndag 2 december 2013

Dagens skrivtips: Låtsas att du är en man som heter Robert.

Eller: Rebeckas senaste krönika.

Rebecka, Rebecka.
Snart inflyttad till en stad nära mig. Åh!

Och där blev uttrycket

'julgrans-hitler' väldigt bokstavligt.

Herregud.

Vi bråkade, vi bakade, vi åt.






















Ibland tycker jag att helgerna är jobbiga. Det känns bortskämt och skamfyllt.

lördag 30 november 2013

Inte för att jag följer nåt "mode" alls,

men här är mina favvobloggar inom mode och beauty just nu:

Nadia.

Bigass fashion.

Kicki.

Varsågod.

fredag 29 november 2013

Jag varnar dig,

sa jag i morse. Jag har drömt att du var så jävla vidrig, och jag är fortfarande arg på dig. Löjligt, men så är det.

E:
Okej. Du, förresten, Greta säger att hon har ont i örat, och jag tycker att det verkar lite skrovligt där inne ...

Jag (avbryter, hetsig):
Och vad vill du att jag ska göra åt det?!

E (lamt):
Nämen ... jag tänkte att det var bra att du visste det. Och jag kan inget om öron.

Jag (vrålar):
GOOGLA!




torsdag 28 november 2013

Julpyntet jag har svårt för: Del 4.


















Allt med glitterkorn.

Glitterkorn = julens herpes.



Julpyntet jag har svårt för: Del 3.






















Mini-snöglober i silver från Laura Ashley.

För att jag ville ge dem till mina medarbetare på Forum när Snögloben kom ut i höstas. Hade planerat det i typ ett år.


Men då var de fina små snögloberna i silver fucking TILLFÄLLIGT SLUT.

Julpyntet jag har svårt för: Del 2.






















Den halshuggna "jakttrofén" av en mjukis-ren.


Julpyntet jag har svårt för: Del 1.




















En kollektion julpynt från Wilkinson med ... höst-tema?

(En girlang med nåltovade ekollon ingår också.)

Jag tycker att det är fint, det är inte det.

Men jag tycker inte att det känns så 'Midvinterfest', nej.
Mer Oktoberfest.

Uppdrag granskning: Konstbluffen.

Å, å, å, vilken rysare.
Så jävla bra TV.

Dessa valmöjligheter.

Lära mig mer om Vasilijkatedralen i Moskva ... eller kolla på Paradise Hotel?

Vasilij- eller Paradise- ?

Eller ... BÅDA!

Denna dag, ett liv.

onsdag 27 november 2013

Lite mer påfylld.

Tror bannemej vi tog oss igenom fem flaskor bubbel på fem pers och 2,5 timmar, kan det verkligen stämma?

Ja ja, tur man kan vara effektiv ibland.


tisdag 26 november 2013

Fick hämta hem en ledsen pojk,

på gränsen till hysterisk, kl 14.

Varför så ledsen?
Jo han hade gjort en igelkott, och den blev "ful" och därför fick han för sig att mamma skulle bli "jättearg på honom".

Nu blir han snart sjuk, nu blir han snart sjuk, tänkte jag. Faan också.

På vägen hem:
"Mamma, jag känner mig så himla sjuk, så himla dålig, jag har förlorat alla mina skills. Snart blir jag jättegammal och dö-hö-öör, och då får ni köpa en ny pojke."

+
Mer hysterisk gråt.

Nu gosar han i sängen och äter mackor och "mår mycket bättre".

Vad är oddsen för att jag kan gå ut med de andra milfarna i kvarteret ikväll som planerat?
Place your bets, place your bets.

måndag 25 november 2013

Blir väldigt lycklig






















över den här recensionen:

”Det är inte alltid lätt att hitta passande böcker till barn som börjar skolan. Ofta blir det ett val mellan lätt att läsa-böcker och de vars innehåll egentligen riktar sig till något äldre. Att läsa Det osynliga godiset gör att man blir glad. Ett guldkorn av Amanda Hellberg som passar perfekt till åldergruppen, samtidigt som den har ett genomtänkt innehåll med en berättelse som behåller läsarens intresse.”

Från Fria Tidningen.


Han säger de bästa saker.






















E (ej ironisk):
"Jag gillar verkligen din nya look med glasögon, Amanda.
Du ser ut som Michael Caine!"

söndag 24 november 2013

Kära dagbok: Appropå Radiohead.

Skulle väl vara en dålig Oxford-bo om jag inte haft någon typ av close encounter.
Jo, det har jag haft.

Stötte på Thom Yorke en solig dag utanför en bra vinbutik (som sedemera konkat, och i dess lokaler säljs numera träningskläder för kvinnor, under namnet Sweaty Betty. Ryyys).

Jag var apatisk och drog kärra med likaledes bebis i.

Det var på håret att jag kände igen Thom.

Han är nämligen mycket, mycket snyggare i verkligheten.

Flashback, flashback.

Ja, jag erkänner. Jag har läst varenda sketet ord i den, i skrivande stund, 104 sidor långa tråden om mordet på Valhallavägen 1996.

Samt många andra trådar.

Min debutroman har en egen tråd på Flashback.
Det känns surrealistisk, och ... smickrande. Faktiskt.

Upptäckte Flashback tack vare den här bloggen, när jag för typ 6 år sedan slängde ut frågan: "Någon som vet vad Peter Siepen gör nuförtiden?"

Mvh,
/Tar den helst inte i 2:an
+
Gift med en jude



Lilla G förklarar.

Över lunchen.

Lilla G:
"I don't like Thomas!"

Jag:
"Öööh ... but I thought you got on really well with your friend Thomas?"

Lilla G:
"No, no, nooo.
I don't like Thomas on my pita bread. I like butter!"

(Hon menade alltså hoummus.)

lördag 23 november 2013

Hurra!

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.

fredag 22 november 2013

Skrivandet, bläääh, skrivandet.

Har ingenting att säga om skrivandet just nu.
Men det finns det någon annan som har, och himla bra saker dessutom.


torsdag 21 november 2013

Throwback Thursday.


































Vi hade flyttat från Brighton till Oxford, eftersom jag börjat som frilans och E slutade jobba på universitetet och började inom näringslivet i stället.

I väntan på att få tillträde i vårt första hus hyrde vi en lägenhet i ett gammalt skolhus, centralt. Det måste ha varit tidigt 2008. Jag hade fått min debutroman antagen, och jobbade med min engelska bilderbok.

Jag hade också jobbat intensivt med en föreställning ihop med en grupp musiker, ingenjörer och skådespelare. Var jag scenograf? Nej, snarare en illustratör vars verk användes som scenografi.
Vi spelade i Brighton, Oxford och Edinburgh.
Jag sålde biljetter, roddade, köpe vin och pizza till alla efteråt, och hade en liten roll i föreställningen.

Men det stora var att vi animerade mina bilder på ett enkelt men effektivt sätt, och projicerade filmen bakom skådespelarna i en kort sekvens, samtidigt som bandet spelade den här låten.

Jag stod längst bak då, och hörde publik efter publik dra efter andan under det inslaget.
Och då, på något sätt, började mitt liv, så som det var meningen att det skulle vara.

onsdag 20 november 2013

16 dagar sedan

jag tvättade håret.

Ingen speciell ideologi bakom, bara frusen.
Har dock kört torrschampo några gånger.

Hur det känns/ser ut? Typ som dagen efter hårtvätt.


tisdag 19 november 2013

Dagens ytligt x 2.





















Så glad, så glad att jag skaffade den perfekta julklänningen i fjol (begangnad, från etsy, se ovan).



Och nu lite allvar, om än fragmentariskt.

Det fanns en poster på Domus när jag var liten. Eller det fanns många, i vita ramar som man kunde stå och bläddra mellan. Den jag tänker på föreställde en liten apflicka i klänning och med rosett i håret. Det fanns en text på planschen också:
"Det gör ingenting om man är lite dum, säger mamma, bara man är söt."
Den gick rakt in i mig. Den var politisk.

Min kära mamma har berättat, lite skamfullt, att när hon skulle få mig för 40 år sedan hade hon inte en tanke på att barnet skulle kunna vara sjukt.
"Däremot snuddade jag vid tanken på att det skulle vara jobbigt om barnet var väldigt fult, speciellt om det var en flicka."
Modigt erkännande, och intressant.

Efter varje skolpjäs och varje luciatåg har jag fått höra från närstående att jag var sötast. Inte bäst, inte finaste sångrösten, inte bästa skådespelarprestationen eller skickligaste dansen. Sötast.

Min svärmor kan aldrig berätta något om en annan kvinna utan att också, på någon nivå, recensera hennes utseende.

Att alla män omkring mig, från nära och kära till random a-lagare på stan konstant, högt och oinbjudet recenserade mitt och andra kvinnors utseenden var vardagsmat.

Härom året var jag på en stor litteraturfest, och en av de tyngsta inom en stor organisation hälsade välkomna vid porten.
När hon såg mig vände hon sig till en kollega och sa:
"Men titta, hon är rätt tjusig, Amanda!"  

Inte ironiskt, inte övertänkt, utan helt spontant. Och just i den stunden blev jag ... smickrad.

Vad gör man med detta? Vad betyder det? Jämfört med mina vänner tycker jag att jag är markant bekväm med mitt yttre, och framför allt ointresserad av att älta det, och andras.

Hur tänker du, och känner, och vad är dina erfarenheter?







Friluftsdag i skogen

med typ hundra 4 - 5-åringar.
Riktigt mysigt, men det kommer att ta minst en vecka att återhämta mig.

Förskolepedagoger, I salute you.


måndag 18 november 2013

söndag 17 november 2013

lördag 16 november 2013

Chock och panik.

På puben med nya väninnorna igår.
Började prata om körkort i olika länder och någon bad att få kolla på mitt.
Då fick jag se att det hade gått ut. I september.
Vad f*n gör man?
 Nattgooglade lite, ganska yr i mössan, och fick intryck av att det är kört, jag har förlorat mitt körkort nu eftersom jag inte förnyade innan det gick ut?
Började typ lipa.

Kan det vara så? Någon som vet please?

(Jag har svenskt körkort, inte 'bytt in det' mot ett engelskt som vissa tydligen gör, eller om det var så att man brukade kunna det. Kör i princip aldrig bil i UK, men gärna i Sverige.)

fredag 15 november 2013

Nämen om man skulle























gå in i skam-rummet och packa upp några flyttlådor?
Det är ju bara lite över ett år sedan jag flyttade.


torsdag 14 november 2013

onsdag 13 november 2013

Mitt hjärtas ljus.

Anklaga mig aldrig för att skönmåla livet med barn, tack. Aldrig, aldrig.

Men, och, på samma gång. Fyra och ett halvt år in kommer faktiskt en del återbäring.

Vår nya lämningsrutin t ex.
Den ser ut så här, på hans initiativ:

Jag:
"Ha en fin dag i skolan, lilla F."

Lilla F:
"Ha en fin dag med att skriva böcker, mamma!"





Still crazy after all these years.

E:
"Alltså, när jag ser dina ben i de där bruna strumpbyxorna ... jag blir så himla, så himla ..."

Jag (hoppfull, smickrad):
"Ja? Vad?"

E:
"Så himla bajsnödig."


tisdag 12 november 2013

50 nyanser av orange.






















Idag jobbar jag med att försöka få fram rätt orange till ett bokomslag, tackar som frågar.

Ett nygammalt grepp




















på ett splitternytt manus.
Jag tar en rallarsving.
"Är väl ingen konst att skriva, är väl bara att sätta sig ner och blöda", som någon sa.

Finns jag själv, som privatperson, i mina verk?
Otvivelaktigt ja. Hur kan man inte?
Men namngiven som mig själv, som Amanda?
Nej. Inte nu, kanske aldrig.
Inte så inne på att göra en Kristian Lundberg eller P O Enquist. Nu, eller någonsin. Alltså att skriva en biografiskt konstruerad 'Amanda H'.
Författaren är inte identisk med verket, i mitt fall.

Men, som sagt. Här sitter man ändå och blöder, och har aldrig känt sig mer levande.






måndag 11 november 2013

Kära dagbok.

















Pernilla Alm och jag på Boquerian. Simona Ahrnstedt tog bilden. Carl Philip var inte där den kvällen, stackars honom.


Man hamnade visst i Stockholm. På en härlig fest, och bra jobbmöten, och välbehövligt kompishäng, och supergod förlagslunch.
Tittade in på NKs bokhandel, de hade ett ex kvar av Snögloben. Mycket speciell känsla.

Nu tillbaka i Oxford och taggad.

Lilla F, igår kväll:
"Å, tack mamma, jag älskar mina presenter! (En pippi-målarbok + en kasse fina nya böcker från Bonnier Carlsen.)
Men mest av allt älskar jag dig."

Alltså, jag får dåndimpen. Detta ska jag minnas och plocka fram när det blir sådär vardagsgnälligt och trist och tungt igen. Typ i eftermiddag.


tisdag 5 november 2013

Nu är jag så där igen.






















Om jag iddes bry mig om såna saker som iPhone-skal, då skulle jag vilja skaffa detta.

Ja nu är jag så där igen: Rita, skriva, läsa, tänka, stirra.
Styra upp livet.
Jag tar en liten bloggpaus, för jag har slut på ord här.

Förutom stromboli, kom jag just på.
Det är ett roligt och skönt ord.
Och siddhartha!

Hörs på måndag.


måndag 4 november 2013

söndag 3 november 2013

Eh ... mina barn har just






















"gift sig". På storas initiativ. Han är besatt av bröllop, kan möjligen härledas till Wreck it Ralph och Corpse Bride + diverse mer eller mindre okej Disney-filmer.

Här drar han med sig lillasyster ut för att söka efter ett "bröllopshus".

(Kyrka vet han inte vad det är. *stolt*)

/Kristendomsindoktrinerad 70-talist

onsdag 30 oktober 2013

Get your candy here.























Nu tar jag höstlov tills på måndag.
Tjing!




Dagens skrivtips: Den magiska koden.

Säg efter mig: Dramaturgi, dramaturgi, dramaturgi. Det är den magiska koden.

Eller, som min agent sa, lite paff: "Va, tänker du på den dramatiska kurvan och sånt? Jaha, då fattar jag varför böckerna blir så bra."

(smicker, alltid tacksamt)

Och ingen beskriver nog dramaturgi så bra som min författarkollega Janina, jag länkar igen.
Och jättegrattis Janina till er lilla flicka!

P.S: Noveller, och speciellt spänningsnoveller, följer en lite annorlunda kurva. Tips här.

P.P.S: Fyra sorters spänning!  






Klänningar, klänningar, klänningar.

Ja, som svar på frågan, M & Co levererar till Sverige.

Här finns alla klänningar just nu.

Jag brukar köra stl 12 när jag väger runt 60 kg och stl 14 när jag väger runt 70 kg. Just nu är jag lite sugen på den där draperade med ärmar och lite volang som finns i rött och blått.
Kan funka, kan bli helt fel.

Själva butikerna är urtråkiga. Men klänningar, det kan de. Fattar kvinnokroppen, som en säger.

/Inte köpt, såld




Årets skörd.






















(fast inte den största)



I morgon!


Att vakna

och vara sugen på panerad fisk?

Har jag en dansk inom mig?


tisdag 29 oktober 2013

Uppläxad.

Eller: Bara från en 4,5-åring:

Lilla F:
"Ikväll vill jag ha riktig mat, kyckling och ris. Vid matsalsbordet, med tända ljus."

Jag:
"Okej."

Lilla F:
"Mamma, köpte du den här maten i en affär, eller lagade du den?"

Jag:
"Jag köpte den i en affär."

Lilla F:
"Det är gott. Jag älskar den här maten. Jag vill gifta mig med dig."

---

Sängdags.

Jag:
"Lilla F, du ska försöka sova nu."

Lilla F:
"Varför då?"

Jag:
"För att man får kraft och energi av att sova."

Lilla F:
"Som av att äta, och vila?"

Jag:
"Ja."

Lilla F:
"Mamma, det borde du ha förklarat för mig för länge sedan."

(slappnar av, somnar + snarkar inom 30 sekunder)



Lite andra möjliga namn på vin kanske?

Vad sägs om vinboxen

GLÖMMA?

Eller

GRÅTPULLA?

RAMLA?

SÅRA?





Hur gick det för Astrid?

Jo, så här.

Skamligt.
Det kan kosta att göra sig obekväm.
(Fast det kostar nog mer att inte göra det.)

 


Hello wine lovers.

Är väl inte precis den som spottar i glaset, nej.

Men.

Om det enbart fanns ett vin som hette GOSA.
Då skulle jag bli nykterist.

måndag 28 oktober 2013

Helt enkelt den bästa klänningen som någonsin gjorts.






















Kommer från M and Co 2013 och kostade en spottstyver, typ £17. Så jävla glad att jag köpte två.

Och gudarna ska veta att jag provat miljarder klänningar.
Många av dem äckligt dyra (Greta, Issa, Missoni, DvF, Oscar de la Renta). Ingenting klår denna, ingenting. E kallar den för "klänningen som skulle kunna störta en regering", och där tror jag att han syftar på någon gammal brittisk politisk skandal med prostituerade ... ö-hum.
 
Kunde inte hålla mig längre, utan kontaktade klädkedjan M and Co och bönföll dem att användra mönstret igen, fast i andra tyger och färger.

Den dagen jag har mitt eget klänningsmärke, den dagen, det säger jag bara. Då sprättar vi upp den här underbara jävlen, och snor mönstret och analyserar jerseyn.
Och gör en i alldeles perfekt kylig rosa, och en midnattsblå, och en superb ärtgrön.
Samt en med litet, litet blommönster (= så snyggt mot huden).

Mvh,
Klädbögen

P.S: Gammal bild p g av har inte monterat upp spegel i nya huset än.