torsdag 7 mars 2013

Svar på frågor.

Alltså hur löser du sådant här när du sitter i skiten? Insåg plötsligt att jag pga dygnetruntjobb/reportageresor/etc etc helt plötsligt har FEM DAGAR PÅ MIG att göra slutredigeringen av mitt manus? Hur håller du disciplinen uppe?
Kram
Johanna

Om det dyker upp oförutsedda hinder löser vi det som par. Kan inte den ene vabba så får den andre göra det. Blir jag småsjuk så jobbar jag ändå, men det fungerar förstås inte i längden och man blir lite sliten. Med mina två nuvarande stora projekt har jag varit tvungen att be om förlängd deadline p g av flytt- och hantverkarkoma, småsjukdomar och livspussel, det var till och med tal om att skjuta upp nya romanen ett år. Jag har aldrig bett om förlängda deadlines förut men det är ju ingen som blir arg, alla förstår. Dock tar ju ekonomin stryk om man som yrkesförfattare inte producerar. Disciplinen håller jag uppe med hjälp av deadlines och för att jag måste, ie det här är mitt jobb. (Och jag älskar't.)

Skulle du kunna svara på en fråga? Om man skriver, kan man skriva saker som är rakt av sanna, eller ska man ändra lite på det för att det inte får vara för likt verkligheten eller är det bra att det är från sanning?
Emil Johansson

Bra fråga. En självbiografi om en persons liv är den personens sanning, upplevelser från verkliga livet, från hens perspektiv. Fiktion och skönlitteratur är påhitt. Men visst kan man ta med mycket från sitt eget liv och blanda det med ren fantasi och påhitt, bara det funkar liksom! Gränserna är lite oklara och blandas ofta upp. Lars Norén, Knausgård och Carina Rydberg är exempel på författare som tagit jättemycket, typ allt, från egna upplevelser och publicerat som skönlitteratur. Andra författare (som t ex Ninni Schulman, Suzanna Dilber, jag, och de flesta andra författare tror jag) kan 'låna in' miljöer, ord, uttryck, upplevelser och känslor från verkliga livet och från andra personer i böckerna men de är ändå helt fria fantasier och handlar inte oss eller våra liv.

Hejsan Amanda! Jättefin blogg!
Jag tänkte fråga om du skulle ha lite tid över att kolla på någonting som jag har skrivit?
Jag har nämligen lagt ut lite delar på "Kapitel 1" från en roman som jag håller på att skriva. Skulle bli superglad om du skulle vilja läsa och kanske kommentera?
Kram Amanda

Hej Amanda, tack för fina ord. Jag får ofta förfrågningar om jag vill läsa och kommentera andras skrivande och det är väldigt hedrande, men tyvärr har jag inte tid att göra det på ett vettigt, konstruktivt sätt. Något som många blivande författare gör för att få matnyttiga synpunkter på sitt skrivprojekt är att anlita en skrivarcoach. Dessa hittar man på nätet, ofta genom skrivarbloggar, och det är en tjänst man får betala en slant för. 

Förresten - hur vill du definera "en scen"? Helst en sån där tok-konkret definition för ibland förstår jag inte riktigt var gränsen går.
Boktjuven Ingerun

Ett skeende som utspelas i en och samma miljö, innan man byter till en annan miljö, skulle jag vilja säga. Fast det är absolut ingen vattentät beskrivning.  "Tågscenen", "Kärleksscenen", så skriver jag ofta som en påminnelse så att jag vet vad jag ska jobba med härnäst. I mitt fall motsvarar ofta en scen ett kapitel.

Inga kommentarer: