torsdag 13 juni 2013

En klassmamma jag minns med ömhet

introducerade mig till denna. Och Sagan om Isfolket. Och hennes pöjk gav mig ett underbart kärleksbrev med jättefint ritat porträtt av mig i andra klass (trodde bara han kunde rita traktorer!). Och hon försökte tydligen rädda livet med mun-mot-mun-metoden på byns skräckinjagande original/bydåre 'Gubbsson' aka 'Slokhatten' när han blev överkörd på landsvägen mellan Skövde och Skara en kväll.

Men han dog.
Han hade en dödslista, sades det. Skolbusschauffören stod tydligen överst då han ofta nekade Gubbsson att stiga på när Gubbsson ville in till Systembolaget i Skara.
Jag blev väldigt inspirerad av den tanken.
Ja, inte Systembolaget alltså, utan dödslistan.

Vad hade du för bydåre?

7 kommentarer:

Frida sa...

"Mexikohatten", en äldre herre med en gigantisk sombrero som gick runt i kvarteret kring fritids och talade om för alla vilka fina grejer de skulle få av honom när han en dag vann på lotto. Jag tror han var harmlös, men så här som vuxen så börjar man fundera. Han finns med på ett litet hörn i mitt manus, om än inte så uttalad.

lilla S sa...

Minns ingen bydåre.

Misstänker att det är för att det var jag.

Amanda sa...

Frida, ja dessa hattar!

Lilla S, ja SÄÄÄKERT. ; )

Anonym sa...

70-tal, småstad, miljonprogram,...ALKISAR. Som stod och dunkade på mammas, vår lilla vita Peugeot när vi var på väg att parkera (lilla fina bilen som pappa snällt reparerade trots att mina föräldrar var skilda). Minns hur en av alkisarna dunkade hårt och frenetiskt på min dörr och jag duckade och gömde huvudet mellan benen. Var jag...sex, sju år? Faller inte inom ramen för bydåre kanske, men ändå. Dåre.

J

Anonym sa...

En gravt alkoholiserad och troligen psykiskt sjuk man i samma trappuppgång som gick under namnet Stålis. Han hävdade att han var Stålmannen och gick omkring och sjöng Kryptons nationalsång för barnen på gården.

Maggan sa...

Fimpen och Olle Pärla. Fimpen sades ha gått in i en brinnande fabrik för att rädda någon och kommit ut med betydande hjärnskador. Olle Pärla hade bara haft för kul på 60-talet. Båda brukade se till att bli insydda för snatteri eller innehav sådär i oktober, när det blev för kallt att sova utomhus, och blev frisläppta i maj ungefär.

Olle Pärla hade två tvillingsöner som hette Tim och Tej. Fimpen visade sig vara pappa till en kille jag kände på gymnasiet.

Amanda sa...

Åh. Djävla dårar. Och älskade dårar.