söndag 9 juni 2013

Kvinnlig vänskap = en röd tråd.

Känner mig filosofisk och det slår mig hur få kvinnliga vänner jag har/har haft, som vuxen, och som flicka, som inte kände sig hotade av mig, eller körde härskartekniker mot mig, eller dömde mig på förhand. De kan räknas på ena handens fingrar (plus en eller två) och de är fortfarande nära, även om de bor långt bort.

Kvinnlig vänskap är en röd tråd i mina romaner. Det tog mig bara tre böcker att fatta det själv. : )

I helgen tror jag att jag kan ha hittat några nya, här i Oxford, helt nära faktsikt. Glad över det.

P.S: Nu när vi bor i ett något poshare område var jag med om något märkligt (för mig): Tog sonen till ett barnkalas och kände igen alla barn men nästan inte en enda förälder. Förklaringen: Barnen var där med sina barnflickor. En annan värld.

P.P.S: Jag lipade till prinsessbröllopet! Helvete, jag trodde mina tårkanaler hade torkat ut.

1 kommentar:

Anonym sa...

ÄLSK!
TUTT