torsdag 15 augusti 2013

När vi släppte bomben

att vi planterat sex - sju olika dahlior reagerade folk som om vi just berättat om en svår sjukdom i familjen.
"Dahlior? ÄLSKAR ni dahlior? För det måste man, nämligen. Annars orkar man bara inte med dem."

Eh, o-key. Kanske har det varit ett 'bra år för dahlior', men låt mig säga att något mer tacksamt har vi aldrig planterat. En gnutta snigel-gift bara (bär oss emot, men det var ekonörd-trädgårdsmästarens rekommendation).

P.S: Mina puderrosa ranunkler var felmärkta; cerisa + kassa, fick pengarna tillbaka. HA HA.

Mvh,
 Tant Amanda


6 kommentarer:

SPRAKFÅLEN sa...

Man måste väl även i England, älska att gräva upp dahliaknölarna varje höst så att de inte fryser?
Kan vara det de menar.

Amanda sa...

Jo, men det KAN gå utan att göra det tydligen. Ibland även bättre. Inte 'störa' dem osv. Vi får se nästa år!

SPRAKFÅLEN sa...

Låt se hur det går.
Mina frös och försvann då jag glömde dem, men oj så fina de var i blom!
Kanske inte så svindyra heller?
Då kan man ju sätta nya varje år ju!

Amanda sa...

Inte alls svindyra!
I Sverige är det nog ett krav att ta upp, här verkar det vara rena lotteriet, som sagt.

Tante Jul sa...

Jeg har aldri vurdert å skaffe dahlia, for jeg vet at jeg ikke ville greid å holde dem i live gjennom vinteren. Ville kanskje husket å grave dem opp, men å overvintre noe i kjelleren har jeg til nå aldri greid (åtte pelargoner er redusert til en, og den er ikke glad). Kanskje du kan dekke over dem med jute eller noe når det blir kaldt?

Nilla sa...

Jag älskar dahlior, har flera stycken på altanen. Bland annat två stycken med så mörkt röda blommor att de nästan är svarta! De blir stora som buskar och är otroligt tacksamma att odla. Jag gräver bara upp knölen ock lägger i en hink i förrådet över vintern :)