fredag 13 september 2013

Kära Skövde.

1985 nominerades Milos Formans film Amadeus till elva Oscars.
1984, mycket sent på året, spelade filmen sin premiärvecka på Skövdes största biograf.

Jag var där. Jag var elva år gammal.
Jag betalade full biljett. Jag övertalade även min kompis Marie-Louise att göra mig sällskap, och betala full biljett (samt tur och retur-biljett med bussen tillbaka till Varnhem, vilket kostade om jag inte minns fel, icke oansenliga 28 kronor). Vi fick dessutom förhandla hårt med våra föräldrar för att få tillåtelse till detta. Popcorn? Sötdricka? Gatukök? Inte en chans. Vi hade inte råd.
Killar och hembränt? Möjligen sex-sju år senare.
 
Filmen förändrade mitt liv. Jag vill tro att filmen påverkade Marie-Louise också, hon sa i alla fall så. Hon hade en av de starkaste och renaste sopranröster jag någonsin hört.

Kära Skövde, vi två elvaåringar satt ensamma i hela biosalongen.
Kära Skövde, det var underbart.

Underbart att två elvaåriga flickor från en byhåla fick uppleva detta mästerverk, helt utan er närvaro.

/Och därmed brände hon alla broar att få Skövdes kulturstipendium
; )
 




9 kommentarer:

Saga sa...

Ja men Amadeus ÄR en underbar film. Och Mozarts musik är underbar - liksom Händels, har du lyssnat mer på Alcina eller försvann det behovet?


Amanda sa...

Har lyssnat tack. Älskar.

TravellingAK sa...

Jag såg inte Amadeus då, jag såg den mycket senare. Men min värld förändrades i alla fall

/nina sa...

Fatta. Har just sett Amadeus på Dramaten, den pjäs som filmen bygger på. Med Johan Rabaeus som Salieri. Hur skitbra som helst. Gåshud. Flera gånger om.

Saga sa...

Förresten, i stället för att åka till Bokmässan åker jag till Oxford om en vecka. Är det något jag absolut inte får missa/absolut bör undvika?

(OM du orkar svara, naturligtvis.)

Amanda sa...

Saga, en vecka!?!
Hur stort tror du Oxford ÄR? ; )

Jag hade vikt en dag åt en av mina favvo-platser museet The Asmolean (många fina målningar, när man tagit sig förbi alla statyer + porslin), med lunch i härliga takrestaurangen (bäst att förboka). Avsluta med en drink tvärs över gatan i Morse-baren på anrika lyxhotellet Randalph (turistfälla, men hey).
Hade också vikt i alla fall en halv dag åt shopping/kolla folk: Covered Market, Top Shop, superbilliga och ibland fantastiska Primark, Cath Kidston, bokhandlarna Blackwells (episkt, och bra fik! Samt bra art book shop på andra sidan gatan) och Waterstones (bra barnboksavdelning i källaren).
Lunch- och middagsställen jag gillar är Quod och Jamies Italian, annars är Oxford inte direkt känt för superb mat.
Samt anrika puben The Turf, där Bill Clinton INTE inhalerade en joint (lite svår att hitta men värt det). Fast jag gillar i princip alla pubar. ; )
Olika colleges har olika dagar och tider när man kan betala en liten slant för en guidad tur, har inte koll på vilka eller när, tyvärr.
Samt, ja, bara strosa och andas.
Ha så kul!

Saga sa...

Tack så hemskt mycket - hade inte förväntat mig så mycket! Nu har jag googlat och antecknat adresser och så ska jag försöka få resesällskapet med på noterna - eller, med på noterna är de redan, för jag åker egentligen till Oxford för att sjunga.

Jag vet inte hur ironisk du är vad gäller stadens storlek men jag har fem dagar och ska sjunga två konserter och två gudstjänster så jag vill verkligen se till att få ut det bästa av ickesångtiden.

Johannes sa...

On the page it looked nothing. The beginning simple, almost comic. Just a pulse - bassoons and basset horns - like a rusty squeezebox. Then suddenly - high above it - an oboe, a single note, hanging there unwavering, till a clarinet took over and sweetened it into a phrase of such delight! This was no composition by a performing monkey! This was a music I'd never heard. Filled with such longing, such unfulfillable longing, it had me trembling. It seemed to me that I was hearing the very voice of God.

TUTT sa...

Ha ha!
Har en mycket liknande upplevelse från Skövde när tjejgänget gick och såg "Kärlek het som chili" - ensamma i hela salongen. Ljuva Skövde.