lördag 26 oktober 2013

Dagens känsla:

Nästan komiskt ödesmättad.

Underbara höstdagar, har satt tulpaner och påskliljor med barnen. Alltid lika fyllt av symbolism och vemod för mig, liksom, våren?!
Den hösten när sjukvården trodde att Felix var jättesjuk i min mage och jag knappt kunde andas, bara vänta, då satte jag blomlökar. Och jag tänkte att när dessa kommer upp och börjar blomma, då är det här jag lever i just nu över på ett eller annat vis.

Ruskiga nätter i Oxford. Åska och spöregn och ökande vindstyrkor. Skator, katter, ekorrar och rävar beter sig konstigt. Tamt och insmickrande fast lite spattigt.

Barnen oroliga, kan inte sova, osedvanligt mammiga och lyhörda. Jag själv har ångest över allt och ingenting.
Helt sjuka mardrömmar (dock alltid tacksamt i mitt yrke).

Hukar mig och inväntar olika sorters stormar som är på väg.


Inga kommentarer: