torsdag 24 oktober 2013

Jag måste göra slut.















Det fungerar inte, det är orimligt. Vad försöker jag bevisa här egentligen?

Det finns bara en lösning:
Jag måste säga adjö till bullmamman inom mig.

En halv jävla dag är väck på att stå och slabba, när jag borde ha jobbat, när jag hade barnomsorg. 

Får mest bara flashbacks till mina skit-graviditeter när maniskt arbete och bakning var de enda två ångestdämpande metoderna jag tyckte att jag hade till hands.

Nästa gång blir det köpebrö'.

4 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Det blev i alla fall väldigt fina bakverk!

Amanda sa...

"Det gör inget om det blir äckligt, bara det blir snyggt", som Ninni Schulman brukar säga.

Musimus sa...

Hm. Första gången jag tvingades baka korvbröd till skolan (ålder: 11 år, antal hjälpsamt bakvana föräldrar: 0). Tvång. Jag bakade alldeles, alldeles själv! *lite stolt*

Det blev hårda turds bättre lämpade som vapen/portabla tillhyggen än som livsmedel. De var inte brända - bara mirakulöst blytunga och med en hårdhet som säkert mätte 8-9 på Mohs-skalan. Söta magistern som vid provsmakningen ändå lyckades tillstå att, "man känner att man håller något i handen, och bra med tuggmotstånd också!"

Amanda sa...

hahaha