söndag 13 oktober 2013

Jag tar tillbaka de där orden.

Blev berörd av fotografen Grace Browns projekt när jag hörde talas om det för några veckor sedan, och nu har SvD gjort sin egen version.

Jag har inget stort övergrepp bakom mig, men en händelse som påverkade ändå. Jag är inte glad över att det hände, men jag skulle inte vilja ha det ogjort, eftersom det var upplysande. Jag är inte arg på förövarna, som liksom jag var barn i tolv-trettonårsåldern.

Det var snälla barn, de var mina kompisar, och vi hade roligt ihop. Det fanns noll flirt, noll sexuellt intresse mellan oss. Trodde jag.
En vinterkväll hängde vi i köket hos en av dem, föräldrarna var inte hemma.
Och något bara klack till, det blev en spänning i luften, och den kom inte från mig.
De utbytte blickar bakom min rygg, och det var hårda, kalla blickar.
Sedan tog de tag i mig, brottades. Hårt.
"Vi drar av hennes brallor!"
De började konstra med mina jeans.

Och jag blev så jävla rädd. Ett år tidigare hade jag lätt kunnat slå ner båda två, men de hade växt, de var nästan lika starka som vuxna män. Jag satt som i ett skruvstäd.
Helt döda i ögonen. Pratade om mig i tredje person, plötsligt.  Jag såg mig själv utifrån, plötsligt.
Ska de skala av mig byxorna, mot min vilja? Ska jag stå där förnedrad med bar rumpa?

Och så blev jag arg.
Så jävla, jävla arg, och besviken. Så jag vrålade och sparkade som ett djur.
Och de släppte mig, och såg ut som om de just vaknat ur en konstig dröm, skamsna.

Inte så mycket förändrades mellan oss, men jag lekte inte hemma hos pojkar igen.


7 kommentarer:

TUTT sa...

Fy fan. Fy fan. Fy fan.

Anneli sa...

Så hemskt! Man måste bara undra vad det är som händer i huvudet på dem!

30-nånting sa...

Fy vad fruktansvärt.

Perny sa...

Vad är det för konstigt djuriskt beteende. Man undrar ju vad det är som får vissa pojkar/män att tappa alla tankeverksamhet och inte se sina tjejkompisar som individer utan, ja, vad? Det är också en fråga.

SPRAKFÅLEN sa...

Vidrigt.
Hjälplösheten.
Usch.

Malin sa...

En jättebra text, tack för att du delar med dig av den!

Colombialiv sa...

Men fy. Och så bra att dela med dig!