torsdag 21 november 2013

Throwback Thursday.


































Vi hade flyttat från Brighton till Oxford, eftersom jag börjat som frilans och E slutade jobba på universitetet och började inom näringslivet i stället.

I väntan på att få tillträde i vårt första hus hyrde vi en lägenhet i ett gammalt skolhus, centralt. Det måste ha varit tidigt 2008. Jag hade fått min debutroman antagen, och jobbade med min engelska bilderbok.

Jag hade också jobbat intensivt med en föreställning ihop med en grupp musiker, ingenjörer och skådespelare. Var jag scenograf? Nej, snarare en illustratör vars verk användes som scenografi.
Vi spelade i Brighton, Oxford och Edinburgh.
Jag sålde biljetter, roddade, köpe vin och pizza till alla efteråt, och hade en liten roll i föreställningen.

Men det stora var att vi animerade mina bilder på ett enkelt men effektivt sätt, och projicerade filmen bakom skådespelarna i en kort sekvens, samtidigt som bandet spelade den här låten.

Jag stod längst bak då, och hörde publik efter publik dra efter andan under det inslaget.
Och då, på något sätt, började mitt liv, så som det var meningen att det skulle vara.

5 kommentarer:

Annika sa...

Fina bilder från en livsavgörande tid :-)
Och jag kan tycka att lika underbart som det är att se tillbaka på en sådan tid, är det att bara leva när livet liksom har ordnat till sig.

Kära Syster sa...

Aaa... vackert!

/Anna

Johannes sa...

Så vackert!

Anonym sa...

Men ditt liv i klänning hade det redan börjat.
Eva

cyndi sa...

Det är en gåva (och kanske även en färdighet) att kunna minnas sånt.
Dom där viktiga ögonblicken.
När det vänder.
Eller händer.
Eller lyfter.
Jag minns mina :-)