tisdag 3 december 2013

Nej. Nej!

Idag nådde jag en sorts botten i mig själv. I mitt eget själväckel, kan man säga.

Efter veckor av vankande, och inre skäll ("Skärp dig. SKÄRP DIG, här går du och ömkar när du skulle kunna vara med dina baaaarn" [eh ... som om det skulle gagna dem på nåt vis att hänga med dåliga, dåliga mig?] ) så skrev jag en halv sida i nya romaaanen - fast jag inte ville. För så mycket vet jag, att lust, inspiration och vilja, eller avsaknad närav, har noll och intet att göra med själva resultatet.

(Att försöka applicera den principen dagligen är dock en annan femma.)

Och se på fan. Jag hatade inte resultatet.
Och se på fan. Jag låtsades inte ens att jag var en man som hette Robert. Nej!

Vet du vad jag gjorde? Åh, det är så pinsamt, så pinsamt.

Jag sa till mig själv:
"Du! Du är fucking AMANDA HELLBERG."



9 kommentarer:

Anonym sa...

Jamen, exakt!

Hell.

Berg.

Och ett stort A.

=o

Alma sa...

Duktigt. Men du, ser nu att Tistel blomman är särskriven i titeln, but whyyy.....?

Alma sa...

Duktigt. Men du, ser nu att Tistel blomman är särskriven i titeln, but whyyy.....?

Anonym sa...

Helt rätt!
Du är grym.
Stor fan!

Marie sa...

Japp. Så är det. Den som väntar på den gudomliga inspirationen får inte mycket gjort... Just do it!!

Andra intryck sa...

Heja dig!

Maria Turtschaninoff sa...

YESSS!

Amanda sa...

YESS!

Alma, designern gör tyvärr så ibland med långa titlar. Fler som reagerat. Nothing to do with me.

Alma sa...

Kändes iofs heller inte så troligt att det var du; "Där ska faan inte vara något bindestreck!", jag skickar onda ögat åt designerhållet istället.