söndag 30 juni 2013

Dagens filmtips:

Varma kroppar.

(Brasklapp: Var dock lite lullig.)

Älskade romanen (MIX förlag, som jag ibland ger ut noveller hos), briljant översatt av Kristoffer Leandoer, som för övrigt gav mig den mest uppmuntrande, välskrivna och peppande refuseringen i mannaminne från Albert Bonniers förlag (Styggelsen). Ja, refuseringen var så översvallande att vi faktiskt använde valda delar som blurb när jag väl blev antagen:
"Full av färg och karaktär. Värjer inte för de otäckaste scener. En berättarförmåga utom all tvivel. Imponerande."
(Eller som DN säger: "Styggelsen är kanske det bästa som skrivits på svenska språket.". ; )

Hur som helst, nog med Hellberg goes Ranelid. Varma kroppar. Romanen är inte som filmen, men båda är värda en stor publik. Jag menar, en zombiekille man blir kär i, what's not to like?

lördag 29 juni 2013

En ätbar hyllning


till bilderboken vi njutit av varje dag i tre år.

fredag 28 juni 2013

Kalendarium.


Augusti:
Snögloben (Forum) utkommer

Det osynliga godiset (Bonnier Carlsen) utkommer

Specialskriven novell och bokutlottning i nr 33 av Hemmets Veckotidning

September:

Bok och biblioteksmässan i Göteborg 27 - 29 sept
OBS! 29 sept: "Blodtörst och skrivarglädje" - seminarium med Ninni Schulman

Oktober:

Mord på julnatten (Semic) utkommer

Firar med ett glas

vatten.
Att det blev böcker i år också, och flera noveller, och att jag inte tappde bort allt annat totalt.

Nä förresten, vad är det här för fjuttfirande?
Jag tror bestämt att jag måste köpa mig något också, och jag vet precis vad jag vill ha:
Ett blingat glasögonsnöre.

torsdag 27 juni 2013

Sommarregnet

öser ner, barnen och jag blir upprymda, E mindre så.
Springer omkring i täppan i gummistövlar och leker vampyrkungar, uttalar besvärjelser och väntar på de första smultronen.
Lilla G kollar fascinerat åter igen på den första långfilm hon verkligen fastnat för: Tim Burtons Alice i Underlandet.
Annars har det mest varit Mind the Baby, Mr Bean för henne - ety den har allt 2,5-åringen älskar; bebis, ballonger, blöjhumor, fiskar, hund och nöjesfält. När Mr Bean själv kommer i närbild kysser hon TV-rutan ömt.

onsdag 26 juni 2013

Du hade väl inte tänkt gå och lägga dig redan?

Har du någonsin sett en av de där små filmerna där du ombeds titta noga, noga på en viss detalj genom hela filmen, och sedan, i slutet, så avslöjas det att medan du tittade sådär noga så hände något stort och märkligt som du inte ens upptäckte för att du var så upptagen med att studera det du blivit ombedd att fokusera på? Det är underligt hur det kan bli så, lite som det där som just rörde sig bort från dörröppningen i rummet där du sitter nu.

Imponerande

att folk som är jättebizzy ändå tar sig tid att knappa in "skickat på språng från min iPhone" längst ner i meddelandet, eller hur?

tisdag 25 juni 2013

Dagens skriv:

Ett fyrasidors synopsis på engelska av Snögloben, för agenturen att använda vid utlandsförsäljning. Det är ganska svårt att beskriva alla skeenden helt törrt och sakligt, mitt synonymlexikon (thesaurus) går varmt.

Men bra också, nyttigt. Man skapar sig ett annat grepp om berättelsen, det blir lite som en övning i att prata om vad boken egentligen handlar om. För det måste man kunna göra, prata om boken alltså.

Sedan är det rätt intressant att jämföra den här färdiga sammanfattningen med det synopsis jag skrev när berättelsen mest bara fanns på idéstadiet. Det som min förläggare läste och sedan påpekade uppenbara problem och hål i. Jag märker att på många sätt är det samma historia fortfarande, och det känns nytt för mig; att det blir den bok i slutändan man faktiskt hade tänkt sig innan. Kanske är det mer så med deckare (Snögloben är mest 'deckare' av alla mina böcker); att man behöver ha allt klart för sig innan, mer eller mindre. Och kanske är det därför jag funnit arbetet med Snögloben så himla utmanande och svårt. För att så mycket var förutbestämt.

Hur som helst är jag stolt över att mina böcker är så olika, att de flirtar med olika genrer, men att det ändå är en sammanhållen romansvit med tydliga röda trådar mellan sig. Tror jag skulle avlida av tristess om jag skrev snarlika böcker.

Ja HUR?

Min gissning:
"Gift dig med en rik jävel och ha massa hemhjälp."

Nä, nu måste jag återgå till min tillvaro som successful dårfink/writer.

måndag 24 juni 2013

En novell är en flört

- en roman är ett äktenskap.
En novell är ett foto - en roman är en långfilm.

- Lorrie Moore

Författarbesöken man minns.

Andra klass.
Nan Inger, hästboksdrottningen. I Varnhemsskolans samlingslokal. Böckerna hade jag inte läst, därför frågade jag om illustrationerna i stället, hur samarbetet mellan illustratör och författare fungerade.
Hon sa att hon sällan hade kontakt med illustratören, men någon gång kunde hon bli lite irriterad, "om flickan på omslaget hade jättelångt hår, ända ner på stjärten, fast jag hade tänkt mig att hon skulle ha två trevliga flätor, som du." (Och pekade på mig.)

Också andra klass:
Skrev till Astrid Lindgren och fick svar i kuvert, en liten förtryckt broschyr med riktig autograf på. Lusläste speciellt Astrids skrivartips: "Beskriv inte hur folk ser ut för mycket, det är roligare för läsaren att tänka sig det själv." (Fritt ihågkommet.)

Tredje klass:
Inger Kullenberg (Magdalena på Stjärneholm). I Varnhemsskolans bibliotek. Ingers man var med, bilen hade släpkärra, och på släpkärran fanns - en modell av Stjärneholm! Magiskt.
Det otäcka kvinnoporträttet i boken (visst hette hon Regina?) representerades av ett bokmärke med en grym mörkhårig skönhet, och jag hade samma bokmärke hemma!
Fick beröm för mitt goda minne (ie odräglig unge som kommer ihåg varenda detalj i böckerna).

Sjunde klass:
Kerstin Johansson i Backe (Som om jag inte fanns). Klassrum på Djäkneskolan i Skara. Älskade hennes snyftarbok och satt trollbunden.
Kerstin pratade om hur präglad man blir av andras uppfattning om en. Så spände hon blicken i mig, sträckte ut ett dramatiskt pekfinger och röt: "Du! DU kommer minsann ALDRIG att träffa någon KILLE!"
Jag borde kanske blivit generad inför alla andra fjortisar, men jag fattade grejen.
Kerstin blev mjuk och sa nåt i stil med att 'fattar ni hur jag menar?'.
Och sedan sa hon jättevänligt till mig:
"Jag sa ju bara sådär förstår du väl, du kommer att få världens bästa liv och världens bästa kille, det VET jag."



Blandat snack.

fult pyssel

Tänk om man skulle ta och göra en evighetstidning. Alltså en tidning där alla nyheter alltid är aktuella. Jag har två på rak arm:

Flyguppvisning slutade i dödskrasch

och

Dita von Teese designar ny underklädeskollektion - inspirerad av VINTAGE!

Nähä?

En annan grej: Vi har fått en Hobbycraft-affär i Oxford! Hobbycraft är som Panduro. I mina svagaste ögonblick tänker jag att nu skiter jag i allt och satsar mina sista krafter på att landa ett heltidsjobb på Hobbycraft.

(Bilden ovan kommer förresten från den inspirerande och ganska äckliga sajten Ugly Crafts.)

söndag 23 juni 2013

Sveriges största boktidning.

Biblioteket i fokus

I det här numret ger författare lästips, och Kristina Ohlsson valde min roman Tistelblomman.
Jag känner inte alls Kristina, men förstår ju att hon är en förbannat fin människa:

"Amanda har ett, bland svenska spänningsförfattare, unikt mod i sitt val av karaktärer och inslag av övernaturliga fenomen i sina böcker. Hennes berättelser blir omöjliga att avfärda som osannolika spökhistorier, man fångas av första sidan och vill stanna kvar till den sista."

*fnittrar av stolthet*

lördag 22 juni 2013

Också en midsommardag.

Barnen har sprungit omkring och lekt jultomtar hela dagen, kollat på julfilmer och fantiserat om julgranar.

Jag var inte bakfull (vuxet, lyxigt).

Och om någon svensk tidning understår sig att publicera de vidriga smygtagna bilderna på James Gandolfinis änka när hon är ute och köper begravningskläder till deras nio månader gamla dotter, då tänker jag anmäla till pressombudsmannen.

fredag 21 juni 2013

Ensamseglaren.


En enda såpbubbla, stor som en tennisboll, kommer svävande in över täppan.
Är det Pennywise eller något annat väsen som är ute och letar efter oskyldiga själar så här i sommarnatten?

En skön sak: Från och med nu blir det bara mörkare och mörkare.

Fick en sommarpresent idag


och det var exakt den jag ville ha.
Glad!

torsdag 20 juni 2013

Vabba rimmar med svabba.

Ho-ho vad rolig jag är.

Lilla F gör i alla fall det mesta av situationen:

"Nu ska vi kolla på Tarzan mamma. Tarzan, han är en väldigt, väldigt cool tjej."

onsdag 19 juni 2013

Jag har inga ljuva minnen


från midsommar. Någonsin.
Jo förstås, från barndomen, men inte senare.

Jävla massa ansträngning och förväntningar med minimal utdelning bara.

Det rör mig inte i ryggen. Har många andra fina minnen från helt andra, o-haussade, o-klyschiga dagar.
Midsommarafton jobbar vi som vanligt, men slutar lite tidigare för att sticka till förskolan och fira av en pedagog som går på föräldraledighet. Det blir trevligt.


Obehagligt.


En granne har hängt upp en gammaldags fågelbur med en ormbunke inuti i vardagsrummet.
Och även om jag fattar grejen, till och med gillar den, så hajar jag till varje gång jag går förbi och tycker att det ser läskigt ut.
Day of the Triffids- mixat med Miss Havisham-läskigt liksom. Som om plantan är farlig och måste hållas inspärrad, alternativt att ett litet djur i buren har legat och dött och nu är buren helt igengrodd.

tisdag 18 juni 2013

Lack-kärlek.


Det var evigheter sedan jag hade tid, ork eller lust med något egofix men nu hände det.

Den absolut finaste rosa nyansen jag äger (och jag har pinsamt många rosa nagellack). Dock ej bästa konsistensen, lite för tunt, men man vill ju inte ha färgad tippex som China Glaze heller. Ja ja.

Märke: Essie
Färg: Need a vacation
Tre lager.

(Orly Bonder som underlack, Revlon Top Coat överst.)

Och igår kväll tvättade jag håret.

Slut på meddelandet.

DNs Lotta Olsson letar efter mig.

På loppis.

"Plötsligt står man där med enbart pocketupplagan av Amanda Hellbergs "Styggelsen" och så kan man ju inte ha det."

måndag 17 juni 2013

Dagens blomtips

från mig själv, till mig själv:

Köper man "mixade" ranunkel-frön billigt på Tesco (eller klor, eller vad det man stoppar i jorden nu kan heta på svenska, som små bananklasar ser dom ut), då får man bara röda.

Fast rött är ju sött.

(Om de posha, dyyyra ranunkel-klorna jag satt på baksidan inte är blekrosa som jag vill, utan cerisa som jag misstänker, då ... ja, då får jag leva med det också.)

P.S: HUR herrgårdsfru är det inte att odla sina egna snittblommor?

Fortfarande i glädjechock

över att min källa inom polisen hade så lite att anmärka på i nya manuset.
Utredningens gång, förhörsteknik, logistik, logik.

Man kommer tydligen ganska långt med sunda förnuftet
(och med att kolla på ohyggligt många bra snutserier).

Problemet är ju när man inte vet som författare om det 'funkar' eller ej. Jag aspirerar inte på att skriva realistiskt - hey, jag skriver spooky shit!
Men om det inte skaver alltför mycket ens för ett proffs, som fattar spooky-premisserna och underhållningsvärdet, då är jag fan i hamn.

Plötsligt händer det!

Jag har hittat några snacks som är så fruktansvärt äkliga att jag inte skulle äta dom om jag så fick betalt för't.
Det har aldrig hänt i mitt liv tidigare.

Och nej, jag är inte febersjuk.
Men chipstestet gäller inte på sån här skit.

Litterär kulturkrock.

Intressant grej:
Det finns en scen i nya manuset som både min förläggare och min svenska poliskälla reagerat starkt på för att den känns så vidrig och oetisk och för att det aldrig skulle gå till så i Sverige, och var har du fått något så hemskt ifrån Amanda, det kan väl ändå inte få stå kvar?

Jo det får det. För det är min engelska källa (rättsläkare) som berättat, direkt från livet.

Om några veckor, när Snögloben finns ute, då berättar jag vilken scen.
Kanske på Bokis?

Och nej, jag hade aldrig kunnat komma på den omdebatterade scenen själv för så gränstänjande, svart fantasi har inte ens jag.

söndag 16 juni 2013

Fars dag

i UK.
Kvavt men ändå småkyligt. Citronkaka och rosa muffins. Regn och filmer. Docklek och pussel. Bråk och gos. "Klyschor och platta formuleringar" som jag fixar i mitt manus (tack redaktör'n!). Myror och sniglar. Kall öl och mellanmjölk. Köttfärssås med spaghetti.

lördag 15 juni 2013

fredag 14 juni 2013

"Hur går det med allt?"

Den frågan har jag fått en del, och svaret är väl att ... jo, ja, helt okej faktiskt.
Jag är inte alls lika nära väggen som jag var.

Jag sover inte 16 timmar om dygnet längre (även om lejonmammor i allmänhet ofta gör det), vårvinterns långdragna småsjukor är över och vi hänger faktiskt med vänner emellanåt.

Jag har tackat nej till jobbsaker, ställt in uppdrag. Det är egentligen inte 'jag' och inte ekonomiskt försvarbart, men å andra sidan är det falsk ekonomi att arbeta för mycket.

Våra klädlådor är inte uppackade än. Det är OK. Jag övar på acceptans av alla jävla högar.  Huset i stort är jättefint, täppan liksaså, men vi har inga pengar på banken. Det är också OK. Jag och E har inte bråkat på länge, länge, bara om att jag är så himla trött på mornarna. Jag har fått kemisk hjälp mot PMS och hormonöverkänslighet och kan så här ett antal månader efter påbörjad behandling säga att det är fanimig som att ha fått själva livet tillbaka. Jag orkar läsa och kolla på film igen.
Vi firar fortfarande allt, för livet är för kort för att inte.

Ett stort skriv- och ritprojekt är avslutat (Månskuggas mysterier del 1), och tre noveller (som kommer ut i olika former senare i år och som jag är rent ut sagt skitstolt över), och just nu sitter jag och slutredigerar nya vuxenromanen och det känns bortskämt att säga så, men det är vidrigt, vidrigt segt. Nu går det på ren järnvilja. Men mitt i det trista, när jag behöver skriva om en mening här och där, kan det faktiskt glimta till av skrivarglädje ibland.

I sommar ska jag inte göra många knop hade jag tänkt. I höst börjar lilla F "riktiga skolan" och vi drar ner på hans (äckligt dyra) barnomsorg, han ska hänga mer med mig eftersom hans skoldagar blir tuffare. Det betyder att jag inte kommer att jobba 100% längre. Jag älskar att hänga med honom nu när han är lite större, och det verkar ömsesidigt. Så var det inte när han var mindre, om jag uttrycker mig diplomatiskt. Jag fyller 40 i augusti och vi ska åka på minisemester i Cornwall så att barnen får se både pool och hav för första gången.

Jag vill träffa dig på Bokmässan. Jag vill packa upp mina klädlådor och garderobshoppa bland mina egna fina klänningar. Jag har hittat en adoptionssajt för övergivna katter (flera vänner har adopterat och det verkar faktiskt väldigt bra!) och siktat in mig på en liten svartvit miss-bildad sak (höhö - see what I did there?).
Men E säger att det blir djävlarimig ingen katt, och ingen hund, och jag säger att om det är den värsta 40-års-krisgrej jag kommer att ha så ska han vara ytterst nöjd. 

Ett hav av rosa ranunkler.

Eller ... tja.
Man måste ju visualisera och planera.

Och plantera.


torsdag 13 juni 2013

Novelltävling med muskler.

Här.

Och vinner du inte har du i alla fall en sketabra novell i byrålådan, och det bör alla skribenter värda sitt salt ha.

En klassmamma jag minns med ömhet

introducerade mig till denna. Och Sagan om Isfolket. Och hennes pöjk gav mig ett underbart kärleksbrev med jättefint ritat porträtt av mig i andra klass (trodde bara han kunde rita traktorer!). Och hon försökte tydligen rädda livet med mun-mot-mun-metoden på byns skräckinjagande original/bydåre 'Gubbsson' aka 'Slokhatten' när han blev överkörd på landsvägen mellan Skövde och Skara en kväll.

Men han dog.
Han hade en dödslista, sades det. Skolbusschauffören stod tydligen överst då han ofta nekade Gubbsson att stiga på när Gubbsson ville in till Systembolaget i Skara.
Jag blev väldigt inspirerad av den tanken.
Ja, inte Systembolaget alltså, utan dödslistan.

Vad hade du för bydåre?

Jag idag:

Lejonmamman.

Ryter ifrån och gör mig obekväm i skolan, för barnens skull.

Ska inte gå in på detaljer mer än att ilskan blommar i mig, och jag gillar't.
Bring it on.

onsdag 12 juni 2013

Kunde jag hitta mitt eget grevskap?


Ie shire, på den här blindkartan?

Svar nej, det kunde jag ej.

Skrattar så tårarna sprutar

åt dagens inspiration.
Med lite vemod i bröstet. Precis som det ska vara.

Hade som 'sagoband' och kunde varenda stavelse av den ljuvliga inläsningen utantill:

"Å Loranga é en jettebra pappa - han bryr sig inte om nån-ting."

tisdag 11 juni 2013

Intervjuad av Barnens bokklubb!

Här.

Svart humor och magiskt tänkande.

Engelsk humor är torr, svart, osentimental och självförringande, det vet vi.
Dagens konkreta exempel:

Det lilla bageriet nära förskolan kokar av rykten. Det har varit två-tre försök till kidnappning av små barn i området de denaste veckorna.

"Min kan de gärna få", säger jag och biter mig i nästa sekund i tungan. Too much?

"Min unge skulle jag betala för att bli av med", säger en annan förälder.

En tredje förälder kontrar blixtsnabbt:
"Min unge skulle de lämna tillbaka efter fem minuter!"

Befriade skratt.

'Så ska man inte skoja egentligen', ekar det i min skalle. 'Det kan man få äta upp!'
Men så tänker jag att magiskt tänkande av det slaget, det ska man inte syssla med. Det får man bara inte, det är destruktivt, sätter griller. Som en regression till den vidskepliga störda tonårshjärnan.

Ibland kan man förstås glida tillbaka. När jag var gravid var jag lite låtsas-besatt av den gamla engelska ramsan om skator.
Ser man en skata är det otur osv, då ska man skynda sig att se en till, eller fler.
"One for sorrow,
two for joy,
three for a girl
and four for a boy."

Inte så att jag trodde på det, inte alls. Det var bara en tankeknut.
Den enda form av magiskt tänkande som är bevisat effektivt är det där med tur.
Om man själv tror att man är en person med tur, då blir man också en person med mer tur.

måndag 10 juni 2013

Vad är grejen?

1) Lush. Har aldrig köpt nåt, känner ingen som gjort det. Går förbi ibland, i diverse städer i världen, alltid folktomt. Får eksem och astma bara av doften. Vad är grejen?

2) Ben & Jerrys. Sött är visserligen inte min grej men när det finns så mycket annan god kvalitetsglass? Slisk.

3) Frukt. Don't get me started on fucking frukt. Och bär. (Luktar dock gott!)

Vad har du för 'Vad är grejen?'-grejer?

söndag 9 juni 2013

Kvinnlig vänskap = en röd tråd.

Känner mig filosofisk och det slår mig hur få kvinnliga vänner jag har/har haft, som vuxen, och som flicka, som inte kände sig hotade av mig, eller körde härskartekniker mot mig, eller dömde mig på förhand. De kan räknas på ena handens fingrar (plus en eller två) och de är fortfarande nära, även om de bor långt bort.

Kvinnlig vänskap är en röd tråd i mina romaner. Det tog mig bara tre böcker att fatta det själv. : )

I helgen tror jag att jag kan ha hittat några nya, här i Oxford, helt nära faktsikt. Glad över det.

P.S: Nu när vi bor i ett något poshare område var jag med om något märkligt (för mig): Tog sonen till ett barnkalas och kände igen alla barn men nästan inte en enda förälder. Förklaringen: Barnen var där med sina barnflickor. En annan värld.

P.P.S: Jag lipade till prinsessbröllopet! Helvete, jag trodde mina tårkanaler hade torkat ut.

lördag 8 juni 2013

Bröllopsminnen.


Brightons rådhus, 2007 (tror jag?).
Det enda vi la stora pengar på var de släta, snygga, bekväma ringarna i titanium från en lokal juvelerare. Och en dunderlunch för våra två vittnen och enda gäster. Härliga minnen. Speciellt när jag fick lämna lunchen och gå och kaskadkräkas (nerver, ostron, sol, bubbel, saffran i fisksoppan, vad vet jag) men det gick bra det också. I bakgrunden skymtar vigselförättaren Mr Love (ja han heter så!), underbar man, extremt homosexuell, älskar sitt yrke och gjorde vigseln hjärtskärande vacker, vilket vi inte hade väntat oss. Våra gamla cyniker där.

Brudgummen bar Armani, bruden ett blommigt reafynd i siden från Whistles (650 kr). 

fredag 7 juni 2013

Skriv, och skriv igen.


Ikväll sitter jag och E över några öl och försöker mangla bort de sista fem logiska luckorna i nya vuxenboken.

Knytpunkten i samtliga punkter kan sammanfattas i den eminenta retoriska fråga den eminenta, ljuvliga, begåvade Sara Bergmark Elfgren (ovan till vänster, med Mats & mig) ställde när jag kontaktade henne med bultande panik när jag var i sluttampen av Tistelblomman och kände att det var det sämsta jävla verk som någonsin skulle se publicering (så känner jag alltid fram emot slutet, som E gärna påminner mig):

"Varför händer detta just nu?"

Det ska vara en blomkrona nu.


Det har man ju fattat.
Det är flugan, det är trenden för stunden. Det är det nya.







❤ Bloggkärlek i Amelia ❤

Tack snälla Ninni!

torsdag 6 juni 2013

It's gonna be a cold, lonely summer: Bästa skolavslutningslåten någonsin.

Smög just en runda i kvarteret, för min egen sinnesro.
Det repeterades körsång för öppna dörrar i församlingshemmet. Inför skolavslutningen förstås.
Jag var tvungen att smyga fram och kolla, lyssna.
Herregud. Herregud så bra de var!
Det närmaste jag hittar mina närmast perversa vällustrysningar är detta.
Fast tänk 40 - 50 begåvade 11- 12-åringar, sittade, i skoluniform, för full hals, och en närmast förryckt viftande körledare iklädd linne, med världens största bröst, flätor och integritet.
Ryyys. Kudos.

Saker jag älskar

med att vara en modäääärn småbarnsförälder:

1) tVÄTTMASKIN MED 15-MINUTERSPROGRAM (oj caps lock)
2) Torktumlaren!
3) Micron (detta nyflummiga hat mot microvågsugnar får mig att skratta högt).
4) Flytande smärtstillande/febernedsättande/anti-inflammatoriskt.
5) Bröstmjölksersättning.
6) Akutmottagning after-hours hos husläkaren (åkte just in med lilla G för misstänkt hjärnhinneinflammation, fick tid på fem minuter, hon har bara nåt vanligt virus - phu).
7) TV!!!
8) Data!!!
9) Förskolan!!!
10) Socialt accepterad jämställdhetssträvan mellan manlig & kvinnlig förälder.

"Det är inte tempen som räknas,

det är ungens beteende."

Helt sant.
Lilla G har 40,3 (gulp) men inga kramper, har ätit lite chips (chipstestet! chipstestet!) och kollar Peppa Pig.

Kan bli en lång natt dock.

onsdag 5 juni 2013

Dagens två tips.

1) Man kan vara icke-kroppsfixerad (alternativt kroppsfixerad) - UTAN att blogga om det! Tänk va. Ibland är det man inte säger det som hörs mest.

2) Jag har börjat skriva en ny bok. För det är det författare gör = skriver.

Var god anteckna.

Jag har bråkat med en gubbe

vid ett övergångsställ.
Jag: Två gnälliga barn, en i kärra, en på sparkcykel. Trafiken från helvetet - höga bussar och skit, så man inte ser mötande trafik. Pattsvetten från helvetet.

Den stinkande gamle losern i svart yllemössa började kaxa, kunde tydligen inte gå runt oss på trottoaren där vi stod och väntade på att kunna gå över säkert.

"Lugn, lugn", sa jag.

Han mumlade nån skit.

Då vrålade jag FUCK YOU (och gav honom fingret) så att det hördes över hela Oxford.

Önskar att jag gjort mer sånt i mitt liv. Men nångång ska man ju börja va.

(Felix: "It's OK mamma. He was a BADDIE.")

tisdag 4 juni 2013

söndag 2 juni 2013

Vi har dansat och dansat

i våra gräsligt fula helröda dräkter. Viftat med sidenband, en samling sinnesrubbade teletubbies och deras ungar, och jag solkade nästan min byxa när fyraåringen upprepade gånger var på väg att skutta rakt ut från Oxfords gamla fästning, numera en fornlämningskulle. Mina bröst är större än någonsin, skvalpar omkring som två griskultingar i den för lilla d-kupan och ingen ser mig i ögonen utom en ung kille som jobbar i handelsträdgården där jag inte köper något, mascaran rinner i solen och folk ler och syrenerna luktar så overkligt gott.
Danstruppen efter oss samverkar med en kör och det är så vackert, så finstämt med rullstolsburen dansare, gammal dansare, autistisk dansare, alla slags dansare, och i en paus i sången sliter Felix sig och springer ut mitt ibland dem på borggården och får en jätteapplåd och jag skäms ihjäl men älskar samtidigt ihjäl honom och dansläraren blir irriterad och det kan jag också förstå.
Jag läser igen, bra böcker, med fullt fokus, och det ger mig näring. Smygröker i täppan och fimpar vårdslöst i mörkret och E blir arg och slänger de stinkande fimparna demonstrativt rakt på min dator. Sedan lagar han riktig mat två dagar i rad, det är det godaste jag ätit, han tar med Greta till kinesbutiken och det är Barnens Dag i Kina och hon kommer hem med fickorna fulla av klubbor för de älskar, älskar att hon ser så kinesisk ut.
Felix får en present för att han dansat så bra och han får välja vad han vill och han vill ha en riktig armbandsklocka. Efter mycket stress och spring hittar vi en svart klocka med gummiarmband för £10 på damavdelningen på Next. Pojken älskar den. E tycker att klockan är dålig för den har inga siffror och då, just då, tänker jag att det vore enklare, allt vore enklare om han inte fanns med i bilden.
Mina perspektiv försvinner när det är stark sol och varmt, det är inget nytt, men jag gråter sällan numera.
Sedan låter jag honom stanna uppe länge, fyraåringen alltså, och han säger du är så söt mamma, så söt. Vi tittar på Disneys Tarzan och han ser en skrivmaskin i filmen och frågar mig vad det är för något.
Strax innan läggning rymmer jag en kort stund, när barnen är som allra gnälligast, då rymmer jag och går en snabb promenad till kvartersbutiken. Jag vill köpa någon god choklad till E (och mer cigaretter) men det finns förstås ingen god choklad så det blir en Twix, och andra människor är solbrända och köper immiga flaskor vitt vin och det finns nästan ingenting kvar på hyllorna.