onsdag 30 oktober 2013

Get your candy here.























Nu tar jag höstlov tills på måndag.
Tjing!




Dagens skrivtips: Den magiska koden.

Säg efter mig: Dramaturgi, dramaturgi, dramaturgi. Det är den magiska koden.

Eller, som min agent sa, lite paff: "Va, tänker du på den dramatiska kurvan och sånt? Jaha, då fattar jag varför böckerna blir så bra."

(smicker, alltid tacksamt)

Och ingen beskriver nog dramaturgi så bra som min författarkollega Janina, jag länkar igen.
Och jättegrattis Janina till er lilla flicka!

P.S: Noveller, och speciellt spänningsnoveller, följer en lite annorlunda kurva. Tips här.

P.P.S: Fyra sorters spänning!  






Klänningar, klänningar, klänningar.

Ja, som svar på frågan, M & Co levererar till Sverige.

Här finns alla klänningar just nu.

Jag brukar köra stl 12 när jag väger runt 60 kg och stl 14 när jag väger runt 70 kg. Just nu är jag lite sugen på den där draperade med ärmar och lite volang som finns i rött och blått.
Kan funka, kan bli helt fel.

Själva butikerna är urtråkiga. Men klänningar, det kan de. Fattar kvinnokroppen, som en säger.

/Inte köpt, såld




Årets skörd.






















(fast inte den största)



I morgon!


Att vakna

och vara sugen på panerad fisk?

Har jag en dansk inom mig?


tisdag 29 oktober 2013

Uppläxad.

Eller: Bara från en 4,5-åring:

Lilla F:
"Ikväll vill jag ha riktig mat, kyckling och ris. Vid matsalsbordet, med tända ljus."

Jag:
"Okej."

Lilla F:
"Mamma, köpte du den här maten i en affär, eller lagade du den?"

Jag:
"Jag köpte den i en affär."

Lilla F:
"Det är gott. Jag älskar den här maten. Jag vill gifta mig med dig."

---

Sängdags.

Jag:
"Lilla F, du ska försöka sova nu."

Lilla F:
"Varför då?"

Jag:
"För att man får kraft och energi av att sova."

Lilla F:
"Som av att äta, och vila?"

Jag:
"Ja."

Lilla F:
"Mamma, det borde du ha förklarat för mig för länge sedan."

(slappnar av, somnar + snarkar inom 30 sekunder)



Lite andra möjliga namn på vin kanske?

Vad sägs om vinboxen

GLÖMMA?

Eller

GRÅTPULLA?

RAMLA?

SÅRA?





Hur gick det för Astrid?

Jo, så här.

Skamligt.
Det kan kosta att göra sig obekväm.
(Fast det kostar nog mer att inte göra det.)

 


Hello wine lovers.

Är väl inte precis den som spottar i glaset, nej.

Men.

Om det enbart fanns ett vin som hette GOSA.
Då skulle jag bli nykterist.

måndag 28 oktober 2013

Helt enkelt den bästa klänningen som någonsin gjorts.






















Kommer från M and Co 2013 och kostade en spottstyver, typ £17. Så jävla glad att jag köpte två.

Och gudarna ska veta att jag provat miljarder klänningar.
Många av dem äckligt dyra (Greta, Issa, Missoni, DvF, Oscar de la Renta). Ingenting klår denna, ingenting. E kallar den för "klänningen som skulle kunna störta en regering", och där tror jag att han syftar på någon gammal brittisk politisk skandal med prostituerade ... ö-hum.
 
Kunde inte hålla mig längre, utan kontaktade klädkedjan M and Co och bönföll dem att användra mönstret igen, fast i andra tyger och färger.

Den dagen jag har mitt eget klänningsmärke, den dagen, det säger jag bara. Då sprättar vi upp den här underbara jävlen, och snor mönstret och analyserar jerseyn.
Och gör en i alldeles perfekt kylig rosa, och en midnattsblå, och en superb ärtgrön.
Samt en med litet, litet blommönster (= så snyggt mot huden).

Mvh,
Klädbögen

P.S: Gammal bild p g av har inte monterat upp spegel i nya huset än.

En författarfråga.

"Hej!

Jag tänkte att detta kanske kan vara kul att ta upp i bloggen. Hur går det till när det blir utlåtanden på böckerna ? "Blurbar".

Du har ju gjort detta någon gång ...
Får du ett förhandsex eller en pappersbunt INNAN boken är tryckt?

ha det så bra!"


Svar:
Exakt så, en pappersbunt eller en datorfil på manuset innan boken är tryckt.
Kritiker brukar också få läsa böcker på det sättet, så att de ska hinna skriva recensionerna till magasin som har lång pressläggningstid.

Vi slapp det värsta av stormen.

Nu:
Bara vanligt gråtregn.


söndag 27 oktober 2013

lördag 26 oktober 2013

Dagens 10 av 10.










Tacka fan för det.

Vad fick du?

Dagens känsla:

Nästan komiskt ödesmättad.

Underbara höstdagar, har satt tulpaner och påskliljor med barnen. Alltid lika fyllt av symbolism och vemod för mig, liksom, våren?!
Den hösten när sjukvården trodde att Felix var jättesjuk i min mage och jag knappt kunde andas, bara vänta, då satte jag blomlökar. Och jag tänkte att när dessa kommer upp och börjar blomma, då är det här jag lever i just nu över på ett eller annat vis.

Ruskiga nätter i Oxford. Åska och spöregn och ökande vindstyrkor. Skator, katter, ekorrar och rävar beter sig konstigt. Tamt och insmickrande fast lite spattigt.

Barnen oroliga, kan inte sova, osedvanligt mammiga och lyhörda. Jag själv har ångest över allt och ingenting.
Helt sjuka mardrömmar (dock alltid tacksamt i mitt yrke).

Hukar mig och inväntar olika sorters stormar som är på väg.


fredag 25 oktober 2013

Enligt folktron




















runt om i världen kan en vit fjäder i ditt hem betyda något av följande:

Det kommer att bli ett bra år.
Någon älskar dig och tänker på dig.
En avliden släkting (eller ett avlidet husdjur!) håller ett kärleksfullt öga på dig.
Tröst.
Styrka.
Fred, och frid.
Änglarna vakar över dig.

Jag VADAR just nu i vita fjädrar, inne och ute.
Själv är jag inte så begeistrad i magiskt tänkande, och misstänker att min dunjacka läcker svårt.



Griskostymen: Fortsättningen.

Det fick bli den här, fast jag inte tycker om köpeutklädningskläder i 100% akryl.
För det var ju inte vilken gris som helst som Miss G ville vara visade det sig, utan just Peppa Pig.
Jag kan acceptera det, och gillar att det ser ut lite som om en förryckt Peppa Pig försöker spy upp mitt barn.

Miss G själv blev överförtjust och sov i dräkten.



Detaljerna.




The Devil's Backbone
















- varför har jag inte sett den?

Dåligt Mandis, dåligt.
Måste åtgärda det i helgen.


När allt jag är,

allt jag läser, tänker, gör och vet känns förfärligt, liksom hela världen runt omkring, så att jag vill gömma mig under trappan i hallen i femtio år, då finns det bara ett botemedel.
Och det är den här bloggen. 

torsdag 24 oktober 2013

Kan bara hålla med min gamla

















läromästare och kompis och fellow lover of spooky shit; den enda professorn i parapsykologi värd namnet (sa hon partiskt) Richard Wiseman.

(En gång gjorde vi en fringe-show ihop i Brighton, se ovan, Plastic Cabaret hette den. Det var medan jag skrev Styggelsen. Och typ då jag faktiskt började leva på riktigt.)

Men, för att återknyta. Nu säger Richard, och jag är beredd att hålla med, att:
Detta kan vara den bästa Halloween-kostymen för ett rätt litet barn - någonsin?
Ja?
(Funkar inte länken så sök på Baby LED light suit på Youtube.)

P.S: Det är inte jag som är kvinnan på bordet.
Det är Nick Caves härliga aerobicslärare, tillika skådespelare.
(Jag var tankeläsare i Madonna-inspirerad svart kostym.)

Jag måste göra slut.















Det fungerar inte, det är orimligt. Vad försöker jag bevisa här egentligen?

Det finns bara en lösning:
Jag måste säga adjö till bullmamman inom mig.

En halv jävla dag är väck på att stå och slabba, när jag borde ha jobbat, när jag hade barnomsorg. 

Får mest bara flashbacks till mina skit-graviditeter när maniskt arbete och bakning var de enda två ångestdämpande metoderna jag tyckte att jag hade till hands.

Nästa gång blir det köpebrö'.

Vill inte






















baka idag.
Måste baka.
Samla pengar till skolan.

Bakning som terapiform mister charmen totalt när det blir ett måste.

Mvh,
"STACKARS MIG"


onsdag 23 oktober 2013

Kalla fötter.






















En brudklänning jag tycker om, av Ida Sjöstedt.

Jag läser om och fascineras av mannen som fejkade ett bombhot mot lokalen där han skulle vigas - för att slippa gifta sig.

Jag har två kalla-fötter-historier, det hände bekanta.

1)  Den blivande mannen "glömde" en lista på köksbordet (inbjudningskorten hade gått ut, lokalen var bokad). På sin lista hade han plitat ner, i punktform, för- och nackdelarna med sin blivande fru. Hon lämnade honom när hon hittade listan, och hittade sedan ny och bättre kärlek. Det har han inte gjort, 10 år senare. Extremt passiv-aggresiv och feg person. Hans ex = ljuvlig.

2) Den blivande mannen (som jag tyckte om, men vi känner inte varandra längre) hade fått i uppdrag att posta alla inbjudningskort, men något inom honom sa NEJ så han körde omkring med dem i bagageluckan i några veckor.
Paret bråkade mycket.
Han brukade tänka:
Om vi bara får en bra helg ihop, en bra helg, då postar jag dem på måndagen.
Och det fick de.
Och han postade dem.
Och sedan rök de ihop utav bara helvete.
Och han kontaktade i panik postkontoret för att försöka dra tillbaka inbjudningarna, och visst, det såg ut att ordna sig.
Men postkontoret behövde tydligen/självklart även den andra avsändarens tillstånd, och kontaktade den blivande bruden utan att den blivande mannen visste om det.
Och allt uppdagades.
Och de gjorde slut.
 




Dagens kroppsflams.



















Seth Rogen eller Zac Efron?

Jag är team Seth.
Var länge sedan jag ledsnade på att leka med Ken-dockor.

"Perfektionism" ... gäääsp.

En myndig hand














tog tag om min axel just när jag skulle korsa gatan utanför lilla Fs skola. Det var en annan förälder som försökte stoppa mig.

"Å, förlåt! Jag trodde att du var ett barn."

Det är jag också, tänkte jag. Hen visste inte hur rätt hen hade. Jag är ett 40-årigt barn.



(Gammal bild från mama.)



tisdag 22 oktober 2013

Jag blir så jävla arg.

Jag bloggar inte om en tusendel av all skit i världen som berör mig. Försöker faktiskt öronmärka en del av de grejerna till mina böcker, sa hon lite pretentiöst.

Men nu måste jag.
För det här med personlig assistenthjälp är en hjärtefråga, och ja ... vad ska jag säga:

Emmy Skarp, 23 år, touché för din text, touché.
Det är trist att jag är en gammal tant, och typ aldrig är där du är, för jag hade gärna hängt med dig och lyssnat på skithög musik, eller gått ut nånstans, eller shoppat.


Haninge kommun: NI ÄR FAN INTE KLOKA.
Jag har lämnat min synpunkt på er hemsida.
Det tycker jag att fler borde göra. People power och allt det där.
Klicka på det lilla kuvertet längst ner på sidan.


P.S: I helvete att intimhygienen vid mens blott tar 5 min extra/mån.
Har just klockat mig själv.
Man brukar dessutom bli rätt så risig i kistan va. 

måndag 21 oktober 2013

Det satt en naken kvinna

och skrev bakom ett fönster mitt emot mitt sovrum. Det såg kallt ut, och vackert. Jag tittade mindre än jag egentligen ville.

Frostade av kylen (?!) för tredje gången på ett år. Den grät och tjöt
p g av is i fläkten.
Köp inte en Samsung-kyl.

Micron dog. Min trotjänare i fyra år. Jag köpte en ny, och det faktum att jag faktiskt hade råd med det + maten + skatten + studielånet + barnomsorgen + nya strumpbyxor gjorde mig lite yr.  

Floden blev mitt liv.


Snart i en affär nära dig.






















Hänt Extras årliga specialtidning På andra sidan, där kända svenskar berättar om sina möten med det okända.
Jag är också med på ett hörn!

söndag 20 oktober 2013

En lite udda fråga






















i mitt tycke, som fler än en person ställde till mig på bokmässan:

"Amanda, vad har du för relation till din pappa egentligen?"

Svar:
Ja det må så vara att jag är en författare som skriver lite såriga böcker. Men privat, min pappa?
En underbar relation, tackar som frågar. Rolig, trygg, stöttande, kreativ, rak, kärleksfull. Jag älskar män, och har alltid valt (?) bra killar, kanske tack vare att jag har en så bra pappa.
Om jag skulle beskriva vår relation i en låt så blir det självklart denna.

lördag 19 oktober 2013

En sann historia.



















Min mamma och en väninna går in på bibblan i Skara.
Mamma, till hjälpsam bibliotekarie:
"Hej! Jag har just läst ut nya Gardell, och nu vill jag ha nåt lika bra, fast, liksom annorlunda. Kan du rekommendera nåt?"

Bibliotekarien:
"Då vet jag precis! Vänta, vänta, jag hämtar!"
(springer iväg, och hämtar en av mina romaner)

Mamma blir stum och fnissig.

Väninnan, till bibliotekarien, medan hon pekar på min mamma:
"Ursäkta mig men VET DU INTE VEM DETTA ÄR?"

Tidigt varje lördag dansar vi.

Barnen och jag. Det är något av det bästa. En underbar danskurs, eller kanske mer en filosofi; inkluderande och frigörande, men ändå välorganiserad och genomtänkt. "Modern dans" antar jag att man kan kalla det.

Och nu har vi gjort en liten film, som en del av ett internationellt samarbete med USA och Japan, till förmån för tsunamins offer i Asien.

Filmen börjar med oss i yngsta gruppen, där man alltid dansar (eller rättare sagt ... leker) med en vuxen partner (oftast föräldern). Alla fick göra precis vad de ville framför kameran i åtta sekunder. Vi är i 'bubblorna".

Sedan går det upp i åldrarna i filmen, och dansarna blir mer och mer ... vad ska man säga ... kompetenta?

Vi har små och stora dansare i projektet, bebisar, tonåringar och gamla människor. Förståndshandikappade och rullstolsburna. Balettakademi-tränade och glada amatörer. Några gånger om året dansar vi alla tillsammans i olika föreställningar och projekt, och det är extremt rörande att se hur de små inspireras av de mer erfarna.

Titta gärna här. 
(Jag och barnen är med lite kort och snurrar runt 1:20, och de är vansinnigt stolta över sig själva och alla grannar, kompisar och lärare. Och det är faktiskt jag också.)   

En dag.



fredag 18 oktober 2013

Tvååringen vet precis vad hon vill:






















På Halloween vill hon vara en gris. Hon tassar redan omkring här hemma och övnings-grymtar.

Hur fan löser jag detta?
Capen ovan känns för opraktisk och farlig på grund av ingen syn.

Hon hatar ansiktsmasker och diadem.
Hon hatar faktiskt utklädningskläder över huvud taget.

Jag är mäkta nöjd med att hon vill vara något fränare än en prinsessa, men, som sagt: Hur löser jag detta?
Ansiktsmålning + billig skär hoodie?
Äpple i käften?

Årets julklapp är här! Och jag är stolt.























"Nervkittlande kriminalnoveller av några av Sveriges absolut främsta deckarförfattare: Arne Dahl, Åke Edwardson, Inger Frimansson, Amanda Hellberg, Katarina Mazetti, Håkan Nesser, Johan Theorin och Kristina Ohlsson."

Finns bl a att köpa här. Och i jultidningskatalogen!

 

"Blir det lättare att få igenom sina manus?"

Fråga:
Men du, har funderat lite på just detta... blir det lättare att få igenom sina manus när man väl är, uhm, 'bankable'? Sitter med manus nr 2 och 3 nu som i.o.f.s. är väntade uppföljare, så idén är ju redan såld, men man har ju andra projekt som kokar vid sidan av. Och då undrar man om det kommer att vara, rent faktiskt (för svetten och ångesten blir man väl kanske aldrig av med vid inskick ändå), lika svårt att få någon att haka på och satsa på att ge ut den som när man är en outgiven newbie. A no-name to whom all doors are firmly shut. Eller är man mer tillmötesgående och återkommer med kompromisser som att om det-och-det ses över/ändras/byts ut så har vi en deal?
Får man samma typ av 'överseende' som med Stephen King en dag? -Som kunde lämna in snudd på oläsliga manus för att få hjälp med att få dem, öh, läsbara. (Okej, King är väl att ta i som exempel, men det där med att få det lättare i.a.f.)

Mitt svar:
Ja, jag tror att det är lättare att få ett förlag att haka på när man väl är utgiven/etablerad.
Men, och här kommer ett stort men: Det finns absolut inga garantier, aldrig.
Jag känner namnkunniga författare i alla åldrar som trots flera böcker bakom sig fått "nej tack" på en ny idé eller ett nytt manus. 
"Eller är man mer tillmötesgående och återkommer med kompromisser som att om det-och-det ses över/ändras/byts ut så har vi en deal?"
Så har det alltid varit för mig. 

torsdag 17 oktober 2013

Du har blivit varnad.






















Barnet på bilden har ingenting med mitt debacle att göra.

Jag sa det i fjol, jag säger det igen.
När du samlar hääärliga höstlöv: Håll utkik efter kattbajs.
(Det gjorde inte jag.)

Hur firar man

(ie jag) ett nytt inskickat manus?

Svar:
Kycklingsoppa, knäckemacka och ett glas öl.

onsdag 16 oktober 2013

Härligt Helena!

Ljuvliga Helena är amelias nya superbloggare med fokus på astrologi, spana in!
Det är välskrivet, härligt och inspirerande.

Sedan att jag personligen inte är så inne på horoskop (men det vet jag att många är; en närstående släkting till exempel, som fortfarande försöker hämta sig från chocken över att jag inte ens vet vilka stjärntecken mina barn är), det är en helt annan historia.

Själv är jag lejon.
(Men det kanske inte kommer som en total överraskning för den som har koll?)

Vad gör man? Det är kört va?






















Min pojke är fruktansvärt förälskad i en flicka han träffade på semestern i Cornwall.
Han kan inte glömma henne, och det förstår jag. De fick verkligen fin kontakt. Kemi, rent av.
Han vill skriva brev.

Dumma, dumma mig tog ej föräldrarnas detaljer, inte ens deras namn. Minns inte staden de bor i, bara flickans och lillebroderns namn (dock osäker på stavningen), har några suddiga bilder jag inte vill göra offentliga, samt minns att pappan kommer från Tyskland ursprungligen. Hotellet kan förstås inte hjälpa till, fast de har försökt (de älskar storyn). De är för stora, de var fullbelagda, och vi har för få detaljer. Google ger ingenting.

Det är kört va?

Den mytomspunna urvalsprocessen till University of Oxford.

1) Avgångsbetyg från motsvarigheten till gymnasiet (måste vara högsta möjliga, no shit Sherlock).
2) Skriftliga lämplighetstest i förväg.
3) Intervju på plats. 60% av de sökande blir kallade till intervju, 35% av dem blir erbjudna en plats.

Exempel på aktuella intervjufrågor släpptes härom dagen, så intressant. Jag hade gärna tagit intervjun i modern languages

Kostnaden per år, om man blir antagen då? Omöjligt att säga exakt, det beror helt på vilket ämne, på vilken nivå, och vilket land du kommer ifrån.
Inom EU, ca 30 000 kr per år i avgifter (levnadskostnader inte inräknat).
Utanför EU, runt 500 000 kr per år i avgifter, men det är tydligen vanligt att man kan få stipendium från hemlandet (tex USA).

Hoppas jag inte får frågor på detta, är ingen expert!


Dagens hjärtklappning.

Har just tagit kål på en false widow-spindel i köket. Giftspindlarna som sprider sig i UK.

Nej, jag tänker inte lägga ut den vidriga bilden på mannen som fick hela benet ... nej. Nej.

Adrenalinet börjar klinga av, känner mig spyfärdig.

tisdag 15 oktober 2013

Bedrövligt och vedervärdigt

har det gått med skrivandet mån - tis.

Dock har det gått ganska bra med deklarationen, fakturerandet, läsandet, skolgången, kramandet, tvätteriet och regnandet.

Och sovandet.
(Touch wood, ta i trä.)

Jo, faktiskt.























Det är dags, i alla fall med mitt nuvarande arbetstempo; 'sorgsen zombie'.

43 dagar till chanukah, 69 dagar till julafton.


måndag 14 oktober 2013

Jag brukade tro,

och jag vet inte riktigt varför, att jag inte var så bra på att teckna eller måla djur (eller byggnader, eller fordon). Varför trodde jag det? Jag vet inte.

Characters, eller hur fan man nu ska översätta det; karaktärer; figurer; gestalter, det var och är min styrka, det trodde jag, och det tror jag i viss mån fortfarande. Gester och miner. Kanske för att professorn på illustratörskursen sa så. Kanske för att jag tycker att det är allra, allra roligast. Jag kan röras till tårar av mina egna "gubbar".
("Amanda! Nu sitter du och ritar gubbar igen!" som min ljuvliga kemilärare brukade hojta, inte helt missnöjd. Till slut fick jag ändå en 4:a i kemi, japp, så gammal är jag.)

Det är ju ofta så finurligt konstruerat att det man verkligen gillar att göra också är det man gör bäst, det som det är meningen att man ska göra, på något sätt.

Men visst fan kan jag teckna djur. Och visst älskar jag det. Man behöver bara kolla i Jag väntar under mossan för att se det. Eller här:

Tävling: Ditt bästa bussminne från Skaraborg!
















Skriv, tävla och vinn HÄR, jag sitter i juryn.

Lycka till!

söndag 13 oktober 2013

Vi kunde inte hålla oss.


Jag tar tillbaka de där orden.

Blev berörd av fotografen Grace Browns projekt när jag hörde talas om det för några veckor sedan, och nu har SvD gjort sin egen version.

Jag har inget stort övergrepp bakom mig, men en händelse som påverkade ändå. Jag är inte glad över att det hände, men jag skulle inte vilja ha det ogjort, eftersom det var upplysande. Jag är inte arg på förövarna, som liksom jag var barn i tolv-trettonårsåldern.

Det var snälla barn, de var mina kompisar, och vi hade roligt ihop. Det fanns noll flirt, noll sexuellt intresse mellan oss. Trodde jag.
En vinterkväll hängde vi i köket hos en av dem, föräldrarna var inte hemma.
Och något bara klack till, det blev en spänning i luften, och den kom inte från mig.
De utbytte blickar bakom min rygg, och det var hårda, kalla blickar.
Sedan tog de tag i mig, brottades. Hårt.
"Vi drar av hennes brallor!"
De började konstra med mina jeans.

Och jag blev så jävla rädd. Ett år tidigare hade jag lätt kunnat slå ner båda två, men de hade växt, de var nästan lika starka som vuxna män. Jag satt som i ett skruvstäd.
Helt döda i ögonen. Pratade om mig i tredje person, plötsligt.  Jag såg mig själv utifrån, plötsligt.
Ska de skala av mig byxorna, mot min vilja? Ska jag stå där förnedrad med bar rumpa?

Och så blev jag arg.
Så jävla, jävla arg, och besviken. Så jag vrålade och sparkade som ett djur.
Och de släppte mig, och såg ut som om de just vaknat ur en konstig dröm, skamsna.

Inte så mycket förändrades mellan oss, men jag lekte inte hemma hos pojkar igen.


Några favoriter.




fredag 11 oktober 2013

"Är du lycklig?"

Kära dagbok.

Jag har en annan granne, möjligen lite dement, som brukar vissla den mest kusliga, entoniga melodi. Jag inbillar mig att jag ingår i en tyst överenskommelse med omgivningen, en grannsamverkan där vi, de andra, kollektivt håller ett litet öga på honom; har han fläckiga brallor? Har han magrat? Har han en ordentlig jacka och mössa på sig när han är ute och snurrar?

Varje gång vi möts hojtar han:
"Hej! Är du lycklig?!
Och ... vad heter din pöjk?"

Jag svarar:
"Ja ganska lycklig, och du själv då?
Pöjken min, han heter Felix."

Han säger:
"Felix, vad är det för konstigt namn? Har jag aldrig hört talas om ...
förresten; är du lycklig?!"






Biblioteket i Lidköping






















har skyltat fint i hyllan.

En tackar!

torsdag 10 oktober 2013

Otippat dålighetsliv

blir det visst ikväll, eftersom jag är inbjuden på pubrunda av kvarterets mammor-som-joggar-ihop-i-ett-försök-att-inte-bli-totalt-sinnesrubbade-klubb.

Jag är tydligen 'den cyniska icke-joggande hedersmedlemmen'.

Eller kanske, clownen i festklänningen.

Hur som helst ser jag fram emot det. Vad som helst som kan distrahera från mitt maniska vankande i täppan, mumlandes: "Fan, faan, jag orkar inte", tills den pensionerade grannen bekymrat lutar sig över staketet och bjuder på en kopp kaffe.
Vad som helst som kan distrahera från den sprängande känslan i bröstet.
Vad som helst som kan distrahera från det obehagliga sättet min kropp sprätter till, av anledningar jag inte förstår, varje gång jag ser att jag fått ett nytt email eller har missat ett samtal.

Nämen du vet, lite som den där känslan när man är en blivande författare och har ett manus ute till påseende hos förlagen, och väntan på någon sorts besked börjar dra sig upp emot ett halvår.

Ett pris till en hel genre

sa någon.
Jag känner att det är ett pris till två:
Den moderna gotiken, och till novellkonsten.

Hade Oates vunnit hade det blivit champangelunch för mig. Nu blir det öl och smörgås, inte illa det heller.

Det finns en del noveller av vinnaren att läsa här förresten.

onsdag 9 oktober 2013

Å andra sidan:

Några bra barnfilmer, förmodligen bäst för 4+, samt ej kolla ensamma - fetade speciellt bra för Halloween:

Coraline
The Princess and the Frog
WALL-E
Brave
Hotel Transylvania
Wallace & Gromit: The Curse of the Were-Rabbit
Pirates! Band of Misfits/An Adventure with Scientists
Up
Cars 1
The Incredibles
Monsters vs Aliens
Despicable Me
Toy Story 1
Monsters, Inc
Ratatouille
Wreck-it Ralph
The Rescuers
Tarzan
A Nightmare Before Christmas

Bubblare/för lite äldre:

Bolt
Rango
Puss in Boots
Cloudy with a Chance of Meatballs
1:a Harry Potter
Corpse Bride
Frankenweenie
ParaNorman

P.S: Fyll gärna på med fler, inser att vi har en fäbless för animerat/tecknat.
P.P.S: Jag tog bort det tidigare inlägget om Dagens ytligt p g av kändes fel.

Efter år av efterforskningar

kan jag nu presentera: Världens sämsta barnfilm.

Hello Kitty-filmer från typ Galne Gunnar framstår som helcharmiga vid jämförelse.
Monster High- som cinematografiska och filosofiska pärlor.
 
BARNYARD är den fulaste, krassaste, mest kärlekslösa produktion jag någonsin sett. Kan man blocka skiten från Netflix?


Nej,

att äta en bytta halvgammal lasagne till frukost löste inga problem för mig.
Men jag fick i alla fall något annat att tänka på.

tisdag 8 oktober 2013

Älskade, älskade gubbar.






















I affären.
Gammal man med rinniga ögon säger:
"Good morning, young lady!"
Jag svarar:
"Good morning, young man."
Han börjar gråta, och skratta:
"I wish dear, I wish."

Det är andra gången det händer. (Dock ej samma gubbe.)

Fruktansvärt fint porträtt

i Tidningen Kulturen.

/Glad och rörd.

måndag 7 oktober 2013

Jag närmar mig er försiktigt.




















A.J. Beecher Stow, Rowena Bishop, Bob och Tom Watts. London 1947.
På taket till 123 Queen Victoria Street, London. Jag vet inte vilka ni är.


Jag har aldrig känt mig så jävla ung, eller så rädd.

Men det är kanske som någon sa, att om det finns en bok man vill läsa som inte blivit skriven än, då får man skriva den själv.

söndag 6 oktober 2013

Halloween, som vi firat andra år:







Kära, ljuvliga Magdalena Graaf,

jag hade gärna hånglat med dig, och förmodligen gift mig med dig, om jag bara inte vore så obotligt hetrosexuell. Sex barn mellan oss, bara en sån sak!

Blir väldigt glad. Tack! Du har fruktansvärt god smak. ; )
#mittförstafrierifrånenkvinna



Vår nya favoritbok
















fick jag i present till barnen på bokmässan.

Johan Egerkrans Nordiska väsen är alldeles underbar, ett praktverk.
Lilla F trodde inte det var sant, han satt och kollade i en timma och tjöt av skräckblandad förtjusning varje gång han vände blad.  Aj, mitt öra.

Årets julklapp till hela familjen. *tips*

(Bilden kommer från C R M Nilssons blogg p g av att jag inte kunde ta en lika bra.)