lördag 30 november 2013

Inte för att jag följer nåt "mode" alls,

men här är mina favvobloggar inom mode och beauty just nu:

Nadia.

Bigass fashion.

Kicki.

Varsågod.

fredag 29 november 2013

Jag varnar dig,

sa jag i morse. Jag har drömt att du var så jävla vidrig, och jag är fortfarande arg på dig. Löjligt, men så är det.

E:
Okej. Du, förresten, Greta säger att hon har ont i örat, och jag tycker att det verkar lite skrovligt där inne ...

Jag (avbryter, hetsig):
Och vad vill du att jag ska göra åt det?!

E (lamt):
Nämen ... jag tänkte att det var bra att du visste det. Och jag kan inget om öron.

Jag (vrålar):
GOOGLA!




torsdag 28 november 2013

Julpyntet jag har svårt för: Del 4.


















Allt med glitterkorn.

Glitterkorn = julens herpes.



Julpyntet jag har svårt för: Del 3.






















Mini-snöglober i silver från Laura Ashley.

För att jag ville ge dem till mina medarbetare på Forum när Snögloben kom ut i höstas. Hade planerat det i typ ett år.


Men då var de fina små snögloberna i silver fucking TILLFÄLLIGT SLUT.

Julpyntet jag har svårt för: Del 2.






















Den halshuggna "jakttrofén" av en mjukis-ren.


Julpyntet jag har svårt för: Del 1.




















En kollektion julpynt från Wilkinson med ... höst-tema?

(En girlang med nåltovade ekollon ingår också.)

Jag tycker att det är fint, det är inte det.

Men jag tycker inte att det känns så 'Midvinterfest', nej.
Mer Oktoberfest.

Uppdrag granskning: Konstbluffen.

Å, å, å, vilken rysare.
Så jävla bra TV.

Dessa valmöjligheter.

Lära mig mer om Vasilijkatedralen i Moskva ... eller kolla på Paradise Hotel?

Vasilij- eller Paradise- ?

Eller ... BÅDA!

Denna dag, ett liv.

onsdag 27 november 2013

Lite mer påfylld.

Tror bannemej vi tog oss igenom fem flaskor bubbel på fem pers och 2,5 timmar, kan det verkligen stämma?

Ja ja, tur man kan vara effektiv ibland.


tisdag 26 november 2013

Fick hämta hem en ledsen pojk,

på gränsen till hysterisk, kl 14.

Varför så ledsen?
Jo han hade gjort en igelkott, och den blev "ful" och därför fick han för sig att mamma skulle bli "jättearg på honom".

Nu blir han snart sjuk, nu blir han snart sjuk, tänkte jag. Faan också.

På vägen hem:
"Mamma, jag känner mig så himla sjuk, så himla dålig, jag har förlorat alla mina skills. Snart blir jag jättegammal och dö-hö-öör, och då får ni köpa en ny pojke."

+
Mer hysterisk gråt.

Nu gosar han i sängen och äter mackor och "mår mycket bättre".

Vad är oddsen för att jag kan gå ut med de andra milfarna i kvarteret ikväll som planerat?
Place your bets, place your bets.

måndag 25 november 2013

Blir väldigt lycklig






















över den här recensionen:

”Det är inte alltid lätt att hitta passande böcker till barn som börjar skolan. Ofta blir det ett val mellan lätt att läsa-böcker och de vars innehåll egentligen riktar sig till något äldre. Att läsa Det osynliga godiset gör att man blir glad. Ett guldkorn av Amanda Hellberg som passar perfekt till åldergruppen, samtidigt som den har ett genomtänkt innehåll med en berättelse som behåller läsarens intresse.”

Från Fria Tidningen.


Han säger de bästa saker.






















E (ej ironisk):
"Jag gillar verkligen din nya look med glasögon, Amanda.
Du ser ut som Michael Caine!"

söndag 24 november 2013

Kära dagbok: Appropå Radiohead.

Skulle väl vara en dålig Oxford-bo om jag inte haft någon typ av close encounter.
Jo, det har jag haft.

Stötte på Thom Yorke en solig dag utanför en bra vinbutik (som sedemera konkat, och i dess lokaler säljs numera träningskläder för kvinnor, under namnet Sweaty Betty. Ryyys).

Jag var apatisk och drog kärra med likaledes bebis i.

Det var på håret att jag kände igen Thom.

Han är nämligen mycket, mycket snyggare i verkligheten.

Flashback, flashback.

Ja, jag erkänner. Jag har läst varenda sketet ord i den, i skrivande stund, 104 sidor långa tråden om mordet på Valhallavägen 1996.

Samt många andra trådar.

Min debutroman har en egen tråd på Flashback.
Det känns surrealistisk, och ... smickrande. Faktiskt.

Upptäckte Flashback tack vare den här bloggen, när jag för typ 6 år sedan slängde ut frågan: "Någon som vet vad Peter Siepen gör nuförtiden?"

Mvh,
/Tar den helst inte i 2:an
+
Gift med en jude



Lilla G förklarar.

Över lunchen.

Lilla G:
"I don't like Thomas!"

Jag:
"Öööh ... but I thought you got on really well with your friend Thomas?"

Lilla G:
"No, no, nooo.
I don't like Thomas on my pita bread. I like butter!"

(Hon menade alltså hoummus.)

lördag 23 november 2013

Hurra!

Tack för idag, tack för en underbar, vanlig dag.

fredag 22 november 2013

Skrivandet, bläääh, skrivandet.

Har ingenting att säga om skrivandet just nu.
Men det finns det någon annan som har, och himla bra saker dessutom.


torsdag 21 november 2013

Throwback Thursday.


































Vi hade flyttat från Brighton till Oxford, eftersom jag börjat som frilans och E slutade jobba på universitetet och började inom näringslivet i stället.

I väntan på att få tillträde i vårt första hus hyrde vi en lägenhet i ett gammalt skolhus, centralt. Det måste ha varit tidigt 2008. Jag hade fått min debutroman antagen, och jobbade med min engelska bilderbok.

Jag hade också jobbat intensivt med en föreställning ihop med en grupp musiker, ingenjörer och skådespelare. Var jag scenograf? Nej, snarare en illustratör vars verk användes som scenografi.
Vi spelade i Brighton, Oxford och Edinburgh.
Jag sålde biljetter, roddade, köpe vin och pizza till alla efteråt, och hade en liten roll i föreställningen.

Men det stora var att vi animerade mina bilder på ett enkelt men effektivt sätt, och projicerade filmen bakom skådespelarna i en kort sekvens, samtidigt som bandet spelade den här låten.

Jag stod längst bak då, och hörde publik efter publik dra efter andan under det inslaget.
Och då, på något sätt, började mitt liv, så som det var meningen att det skulle vara.

onsdag 20 november 2013

16 dagar sedan

jag tvättade håret.

Ingen speciell ideologi bakom, bara frusen.
Har dock kört torrschampo några gånger.

Hur det känns/ser ut? Typ som dagen efter hårtvätt.


tisdag 19 november 2013

Dagens ytligt x 2.





















Så glad, så glad att jag skaffade den perfekta julklänningen i fjol (begangnad, från etsy, se ovan).



Och nu lite allvar, om än fragmentariskt.

Det fanns en poster på Domus när jag var liten. Eller det fanns många, i vita ramar som man kunde stå och bläddra mellan. Den jag tänker på föreställde en liten apflicka i klänning och med rosett i håret. Det fanns en text på planschen också:
"Det gör ingenting om man är lite dum, säger mamma, bara man är söt."
Den gick rakt in i mig. Den var politisk.

Min kära mamma har berättat, lite skamfullt, att när hon skulle få mig för 40 år sedan hade hon inte en tanke på att barnet skulle kunna vara sjukt.
"Däremot snuddade jag vid tanken på att det skulle vara jobbigt om barnet var väldigt fult, speciellt om det var en flicka."
Modigt erkännande, och intressant.

Efter varje skolpjäs och varje luciatåg har jag fått höra från närstående att jag var sötast. Inte bäst, inte finaste sångrösten, inte bästa skådespelarprestationen eller skickligaste dansen. Sötast.

Min svärmor kan aldrig berätta något om en annan kvinna utan att också, på någon nivå, recensera hennes utseende.

Att alla män omkring mig, från nära och kära till random a-lagare på stan konstant, högt och oinbjudet recenserade mitt och andra kvinnors utseenden var vardagsmat.

Härom året var jag på en stor litteraturfest, och en av de tyngsta inom en stor organisation hälsade välkomna vid porten.
När hon såg mig vände hon sig till en kollega och sa:
"Men titta, hon är rätt tjusig, Amanda!"  

Inte ironiskt, inte övertänkt, utan helt spontant. Och just i den stunden blev jag ... smickrad.

Vad gör man med detta? Vad betyder det? Jämfört med mina vänner tycker jag att jag är markant bekväm med mitt yttre, och framför allt ointresserad av att älta det, och andras.

Hur tänker du, och känner, och vad är dina erfarenheter?







Friluftsdag i skogen

med typ hundra 4 - 5-åringar.
Riktigt mysigt, men det kommer att ta minst en vecka att återhämta mig.

Förskolepedagoger, I salute you.


måndag 18 november 2013

söndag 17 november 2013

lördag 16 november 2013

Chock och panik.

På puben med nya väninnorna igår.
Började prata om körkort i olika länder och någon bad att få kolla på mitt.
Då fick jag se att det hade gått ut. I september.
Vad f*n gör man?
 Nattgooglade lite, ganska yr i mössan, och fick intryck av att det är kört, jag har förlorat mitt körkort nu eftersom jag inte förnyade innan det gick ut?
Började typ lipa.

Kan det vara så? Någon som vet please?

(Jag har svenskt körkort, inte 'bytt in det' mot ett engelskt som vissa tydligen gör, eller om det var så att man brukade kunna det. Kör i princip aldrig bil i UK, men gärna i Sverige.)

fredag 15 november 2013

Nämen om man skulle























gå in i skam-rummet och packa upp några flyttlådor?
Det är ju bara lite över ett år sedan jag flyttade.


torsdag 14 november 2013

onsdag 13 november 2013

Mitt hjärtas ljus.

Anklaga mig aldrig för att skönmåla livet med barn, tack. Aldrig, aldrig.

Men, och, på samma gång. Fyra och ett halvt år in kommer faktiskt en del återbäring.

Vår nya lämningsrutin t ex.
Den ser ut så här, på hans initiativ:

Jag:
"Ha en fin dag i skolan, lilla F."

Lilla F:
"Ha en fin dag med att skriva böcker, mamma!"





Still crazy after all these years.

E:
"Alltså, när jag ser dina ben i de där bruna strumpbyxorna ... jag blir så himla, så himla ..."

Jag (hoppfull, smickrad):
"Ja? Vad?"

E:
"Så himla bajsnödig."


tisdag 12 november 2013

50 nyanser av orange.






















Idag jobbar jag med att försöka få fram rätt orange till ett bokomslag, tackar som frågar.

Ett nygammalt grepp




















på ett splitternytt manus.
Jag tar en rallarsving.
"Är väl ingen konst att skriva, är väl bara att sätta sig ner och blöda", som någon sa.

Finns jag själv, som privatperson, i mina verk?
Otvivelaktigt ja. Hur kan man inte?
Men namngiven som mig själv, som Amanda?
Nej. Inte nu, kanske aldrig.
Inte så inne på att göra en Kristian Lundberg eller P O Enquist. Nu, eller någonsin. Alltså att skriva en biografiskt konstruerad 'Amanda H'.
Författaren är inte identisk med verket, i mitt fall.

Men, som sagt. Här sitter man ändå och blöder, och har aldrig känt sig mer levande.






måndag 11 november 2013

Kära dagbok.

















Pernilla Alm och jag på Boquerian. Simona Ahrnstedt tog bilden. Carl Philip var inte där den kvällen, stackars honom.


Man hamnade visst i Stockholm. På en härlig fest, och bra jobbmöten, och välbehövligt kompishäng, och supergod förlagslunch.
Tittade in på NKs bokhandel, de hade ett ex kvar av Snögloben. Mycket speciell känsla.

Nu tillbaka i Oxford och taggad.

Lilla F, igår kväll:
"Å, tack mamma, jag älskar mina presenter! (En pippi-målarbok + en kasse fina nya böcker från Bonnier Carlsen.)
Men mest av allt älskar jag dig."

Alltså, jag får dåndimpen. Detta ska jag minnas och plocka fram när det blir sådär vardagsgnälligt och trist och tungt igen. Typ i eftermiddag.


tisdag 5 november 2013

Nu är jag så där igen.






















Om jag iddes bry mig om såna saker som iPhone-skal, då skulle jag vilja skaffa detta.

Ja nu är jag så där igen: Rita, skriva, läsa, tänka, stirra.
Styra upp livet.
Jag tar en liten bloggpaus, för jag har slut på ord här.

Förutom stromboli, kom jag just på.
Det är ett roligt och skönt ord.
Och siddhartha!

Hörs på måndag.


måndag 4 november 2013

söndag 3 november 2013

Eh ... mina barn har just






















"gift sig". På storas initiativ. Han är besatt av bröllop, kan möjligen härledas till Wreck it Ralph och Corpse Bride + diverse mer eller mindre okej Disney-filmer.

Här drar han med sig lillasyster ut för att söka efter ett "bröllopshus".

(Kyrka vet han inte vad det är. *stolt*)

/Kristendomsindoktrinerad 70-talist