onsdag 22 januari 2014

Bland det roligaste just nu


är att asballa Rebecka har flyttat till England, och hennes blogginlägg bara sprudlar.

Själv är jag fortfarande för matt för att blogga nåt vettigt, så läs henne i stället.

Vill bara säga att jag känner igen den där förälskelsen, den där förtjusningen över att flytta till England. Hos mig har den nog mattats lite mellan varven, men den finns fortfarande kvar typ 14 år senare. Allt har inte varit räkmacka, verkligen inte, men det var här jag blev den jag skulle vara. Det hade jag inte väntat mig (jag hade i princip inga förväntningar alls).

Kan bara konstatera att min grundkärlek till England och allt det fina och fula och mittemellan här, den är enorm.
 Och det känns som om kärleken är besvarad, det har det alltid gjort. Jag har flyttat berg här. Jag gillar mig själv här.


 


3 kommentarer:

L sa...

Jag gillar också mig själv i England, långt bättre än jag någonsin gjort i Sverige.

Anonym sa...

Lip.

I was there. När hon föddes. The new and improved Mandis.

TUTT

Hanna Lans sa...

Så kan jag känna om mina sju år i New York. Nu råkar ju den perioden vara ett ganska mörkt kapitel i mitt liv, men det var spännande och till stor del formades människan Hanna där. På mer gott än ont!