onsdag 5 februari 2014

En man och hans avsky.

Min man avskyr ägg. Det beror på något som hände när han var liten.*

Jag gillar ägg.
Sättet han behandlar allt äggrelaterat i vårt hem är som jag tänker mig en förfärad medberoende.
Han diskar visserligen min äggskärare, men så slarvigt det bara går. Dänger sedan iväg den att torka på absolut sämsta platsen.
Äggkopparna knuffar han in på konstiga ställen, huller om buller. Äggkastrullen diskar han inte ens ordentligt, sköljer bara ur den så att det blir beläggning på insidan, så att jag ska se det, så att jag ska straffas.

Hela hans attityd skriker:
'Ja, jag understår mig att röra vid dina attiraljer, men inte mer än så! Jag har accepterat ditt bruk, men jag kommer aldrig att respektera det.'



*) Prematur i USA, tidigt 70-tal, amningen gick åt skogen och ersättning existerade ej då, så han fick vackert överleva på komjölk, mosad banan och äggröra från vecka 2.
Konsekvenserna av detta blev inte allvarligare än att hans första ord var "INTE MER"
(och han menade det).
Människan är en råtta, som sagt. En kackerlacka. Ett virus.

5 kommentarer:

SPRAKFÅLEN sa...

Jag tycker konsekvenserna verkar rätt allvarliga, jag. Med tanke på ur han behandlar dina äggutensilier.

Anna sa...

Inspirerande blogg! Jag har en barnbok (eller flera..) inom mig och nu ska den liksom "bara" ut på papper.

Läskigt med din mans ägg-story by the way.. Huvva!

Tutt sa...

Stackars E.

Amanda sa...

hahaha.

Annelie sa...

Haha, det kunde varit jag som hade skrivit det där. Fast min mans ägg-trauma involverar bilresor, bensinångor och kokta ägg.