onsdag 12 februari 2014

Hur könad är man,

så här 40 år senare?

Alltså, när man växte upp på min tid?

Föräldrar gör ju sin grej, och släkt, kompisar, skola, samhället sin grej. 

Jag har ju inget att jämföra med.

Men here goes:
Modet, vanorna.

Mamma ogillade volanger och rysh-pysch, madicken-klänningar och långt hår ända ner på stjärten.
Mycket möjligt att hon var inspirerad av Svensk Damtidning och Grace Kellys små Monaco-prinsessor Caroline och Stephanie, som var kortklippta och hade sportiga plagg.
När jag gick på barngympa fick jag böna och be för en rosa gympadräkt med liten kjol, mamma ville att jag skulle ha marinblå unisex. Hon var anti-Barbie. Smink såg jag aldrig. Ändå sminkade jag mig själv med tuschpennor.
I vissa perioder var mamma hemmafru.

Detta hände:
Jag blev en krusidullflicka. Är så än idag.
Jag har aldrig varit hemmafru, och vill aldrig bli.

Jaha, vad ska vi prata om härnäst?







2 kommentarer:

Hanna Lans sa...

Haha, i min familj var det ett big no no att vara prinsessa. Jag fick leka med troll, för Barbie var ju så verklighetsfrämmande ... Det lyssnades på Nationalteatern och jag hade självklart min egen verktygslåda med riktiga verktyg och en snickarbänk. Marinblå kläder, snickarbyxor och mjukisbyxor från Polarn och Pyret. (Innan de blev hippa såklart.) Idag går jag all in och har guld och krusiduller i hela hemmet och tittar jag tyll köper jag det. :)

Var ju dock ofrivillig hemmafru i USA under en tid.

Adrenalin sa...

Jag har en uppväxt som liknade Hannas. Resultatet? Rejäl kvinna i jeans och kavaj. Högutbildad. Bra jobb i mansdominerad sektor. Inget rosa tjafs här inte. Kan förvisso bära klänning, men har man fått sketasnygga ben så har man. Anspelar aldrig på min kvinnlighet för att få som jag vill. (Har flera kollegor som gör, suck) Har en make som städar.50/50 föräldraledighet. Uppfostrar mina söner till att bli jämställda.