fredag 7 februari 2014

Nu jävlar.


























Det är den känslan jag behöver, den jag kan luta mig mot. Den enda.

Spelar ingen större roll vad det handlar om, att skriva en bok, att föda ett barn, klara en tenta, att köpa ett hus, att få det jag vill av en förhandling, ändra något, att påverka något, något så patetiskt som att äga en fucking utsåld klänning jag velat ha länge, hur som helst.

Det är den känslan jag måste ha för att det ska gå, för att något ska funka över huvud taget. Sa hon och fick äntligen tummen ur lyxröven och skrev en kvarts roman på en kväll, och ropade hem en eftertraktad trasa.

Det är förstås en efterkonstruktion, självklart är det det, jag tror inte på magiskt tänkande eller inre styrka eller brujería, lika lite som jag tror på allt annat. Hade det fungerat om jag levt som ett djur i en krigszon, om det enda jag önskade och tänkte 'nu jävlar' om var att mina barn skulle få leva väl? Självklart inte. Och det är givetvis därför vi alla måste spy på pajjiga flum-uttalanden som: "Ju mer man vill något, desto mer kommer universum att samverka så att det blir så."






6 kommentarer:

Anonym sa...

Jamen PRECIS! Tack för det, jag blir fanimej GALEN på det resonemanget!

Christin sa...

Haha, jaaa :) däremot tycker jag att attraktionslagen fungerar. Problemet är, för de flesta, tror jag, att man glömmer sista steget, nämligen att släppa taget. Man vill något så hårt, så länge, att man inte riktigt vågar låta det gå ur händerna. Alltså, först när jag släppte taget om skrivandet, på riktigt, blev jag ju antagen. Först när jag gav upp, skrev mitt "bästa" manus, och sedan fucking SKET i det hela HELVETET, JAG SKA BLI SJUKSKÖTERSKA ISTÄLLET, blev jag författare. Så. Ja. Det fungerar.

Amanda sa...

Christin, nu leker jag djävulens advokat, men menar du att 'attraktionslagen' fungerar på alla, eller bara för oss i i-länder?

Anonym sa...

Christin: Så om det fungerar för dig är det genast ett bevis på att det fungerar för alla? Det känns som ett minst sagt klent underlag för att säkra en teori… För mig fungerar det inte. (Det är mycket jag velat ha och sedan släppt taget om, som jag aldrig fick.)

Christin sa...

Jag tror att attraktionslagen fungerar. Därmed inte sagt att man är förskonad från skit i övrigt, lyckas med allt eller har det lika lätt, oavsett var man blivit född. Ser jag tillbaka på mitt liv från nu kan jag se att jag fått 90 % av det jag "önskade mig" för ca 10 år sedan. Det är tillräckligt för att övertyga mig. Sen, för att förverkliga ett högt uppsatt mål, som författarskap, vet jag också hur mycket energi som går åt och hur tungt det kan vara. Jag höll på att ge upp, alltså släppa taget, när jag väl lyckades. Det tog 8 år.

Christin sa...

I tredje världen har man förmodligen inte samma mål. Det har dock inget med attraktionslagens eller visualiseringens vara eller icke vara att göra. Där finns med all säkerhet massor av exempel på människor som lyckats med vad de velat uppnå.