tisdag 25 mars 2014

Djuren, djuren.

Lilla G har vi kallat 'Naturhäxan' sedan vecka 1.
Djur älskar henne, och vice versa.
Vi har aldrig haft så många skadedjur i (gamla) huset som just efter hennes födelse. Hon försöker pussa spindlar och sniglar.

Förra veckan hade de dagsutflykt till en bondgård med Föris, och lilla G satt i en timma och 'viskade och fnissade med hönsen'. Själv hade jag nog funnit de nyfödda lammen mer intressanta/gulliga, och de spattiga stora pickande hönorna mer avskräckande, om jag var en liten toddler, men hey, lilla G är lilla G.

För egen del känner jag mig ibland som nån typ av hundperson.
Tre gånger i mitt engelska liv har bortsprungna hundar kommit fram till mig och bett om hjälp.
Varje gång har jag frågat "Vill du gå hem? Jaha, men var bor du då, visa mig!" på svenska (?!) och det har funkat bra. Vid varje hus fanns en söndergråten 12-åring som ba':
"Tack snälla, jag är ensam hemma och hunden hoppade ut genom ett öppet fönster!"

En gång i Brighton flög en skabbig liten undulat in genom ett nattöppet sommarfönster. Han var jagad av fiskmåsar och vägrade lämna min skalp. Jag var måttligt road. Sedan stängde jag in honom på kontoret där jag satt och skrev Styggelsen, köpte lite fågelfrö på nattöppna butiken, och satte upp ett tiotal lappar på lyktstolpar på närbelägna gator. Två dagar senare var Benny tillbaka med sin 11-åriga ägare (ägarens storasyster såg en av mina lappar när hon var ute och festade). Undulaten Benny hade flugit 7 km, fågelvägen, innan han hittade mitt fönster.

Förra veckan var jag farligt nära att adoptera en döv och trött 12-årig Bedlington terrier med stort behov av tandvård, eftersom hens ägare fått värsta cancern. E sa blankt nej, med eftertryck. Tur det, kan jag känna idag.

Och lite, lite synd.   

 


3 kommentarer:

lilla S sa...

Alltså dina ungar är så otroligt EMPATISKA båda två, var och en på sitt sätt! Och samtidigt så självsäkra och trygga (särskilt F som verkar helt obekymrad med sina klänningar och dockor). Hur gör man?

Hanna Lans sa...

Jobbar en hemifrån kan en lugnt köpa hund tycker jag. Och ni har väl en liten trädgård dessutom?

Mvh, Hon som jobbar heltid långt bort från hemmet men ändå har hund.

Amanda sa...

Lilla S, har ingen aning om hur man gör. De påverkas dock massor av omgivningen, har börjat prata om 'pojkfärger/-leksaker, och dito flick-". Vi försöker stävja; "Det finns inga flick- eller pojksaker, bara BARNsaker."
De har dock ingen koll på/värdering på tjock- eller smalkroppar ännu, det känns bra. De har två danslärare, en tjock och en smal, de kallar den smala för "the more exercised one". Typ 'den mer vältränade'. Det känns OK, och stämmer ju.

Hanna, det är mest kostnaden känner jag. Har vi råd att ta riktigt bra hand om ett husdjur? Inte riktigt.