onsdag 5 mars 2014

En roman blir till.

















 Idag är jag inspirerad av en vansinnigt begåvad och välorganiserad kollega.


För nu måste jag verkligen börja pussla ihop flera månaders grubblande om mina karaktärer, och de flyhänta scener jag faktiskt skrivit, och foga in mina skeenden i en struktur.

Och min struktur ser du på lappen ovan. Den är min karta, inte min lag, men det är väldigt skönt med en karta över vad som ska komma var i min roman, hur många sidor man ska lägga på vad, på ett ungefär i alla fall.

Imorgon får jag hem en stor whiteboard och prydliga post-its, olika färger för olika karaktärer. Jag kan inte överblicka allt i min skalle längre. Ser inte var berättelsen glipar.

Det här känns på samma gång nytt och välbekant, skräckinjagande och ljuvligt.
I juni ska jag lämna manus.  

4 kommentarer:

Anna Lönnqvist sa...

Och jag är inspirerad av er båda! Det här med struktur är så intressant. Jag har inte gått så långt som whiteboard och post-it's ännu, men jag hade inte fått till min debutroman om jag inte haft ett getöga på det här med dramatiska kurvan, akterna och vad som ska ske när. Först kändes det tråkigt, men nu inser jag att ju mer struktur jag har i början, ju mer fri är jag att skriva sedan. Oj, vad det där lät pretentiöst, men det är ganska sant. :)

Amanda sa...

Just så! Avgränsning är befriande.

Åsa Hellberg sa...

Hurra!

Musimus sa...

Grymt bra länkar där!

+ för whiteboards - you'll lööörve it! Slår väggen hemma där post-it lapparna ideligen trillar av.