måndag 10 mars 2014

Innan jag fick baaarn

var jag en sån där förnumstig jävel som ba:

"Nämen barn ska väl äta samma mat som dom vuxna, passar det inte så blir det inget annat, herregud såna där frysta potatiskroketter med glada ansikten på är det sjukaste jag VET."




Och nu står man här. Och fixar "flamingokorvar".


6 kommentarer:

CECILIA sa...

Åh herregud, total igenkänning. Jag har totalt misslyckats på matområdet, framförallt pga heltidsarbete och barn på dagis som kommer hem svinhungrig och jag har då valt att ge henne något hon tycker om istället för att testa någor nytt. Detta innebär att vi nu har en treochetthalvtåring som endast äter följande rätter: korv, köttfärssås, scrambled eggs, avocadosushi, fish and chips, chicken nuggets samt morotspannkakor. Det är alla food groups, right? Med Hego blir det banne mig babyled weaning, han ska få sitta och tugga på lammkotletter så snart han kan greppa en.

Pernilla sa...

Och jag skulle dammsuga så fort ungen somnade. Pga ville göra så att hen inte blev ljudkänslig. Men så föddes HON och sov aldrig och när hon väl sov sin kvart om dygnet drog jag ur telefonjack och satte sur lapp på ytterdörren att helst knappt knacka utan bara gå därifrån.

Simona sa...

Jag tror inte på att man kan lära barn gilla allt. Folk som tror det råkade väl få barn som gillar att äta allt. De ska vara jävligt tacksamma. Jag är den matgladaste person jag känner, jag äter allt, det fanns inte i min föreställningsvärld att jag skulle få barn som var helt ointresserade av mat, men det fick jag och jag bara vägrar låta mat handla om kamp. Tycker uppriktigt sagt att det finns minst hundra andra saker man kan lägga krut på än att få ungarna att äta allt. Oftast är det folk som själva vägrar äta koriander och fårost och musslor som envisas med att barnen inte ska bli bortskämda och minsann ska äta allt. Så det så.

Lfthmn sa...

Jag tycker det känns lite taskigt att tvinga barn att äta allt. Minns ju själv när jag var liten och tyckte att jättemycket var så äckligt att jag bokstavligen kräktes av att äta det. Konsistenser och smaker man upplevde helt annorlunda då. Hur kul hade jag tyckt det var om någon nu tvingade mig att äta något jag kräks av? Det hade jag inte accepterat.

Sedan är min man av exakt precis motsatt åsikt (för hans föräldrar tvingade i honom allt) så vi kommer väl hamna någonstans mitt emellan kanske? Den som lever får se.

Amanda sa...

Jamen exakt. Var så j-vla kräsen som barn, fast kräsen är fel ord - upplevde obehag? Och ja, jag vägrar också se maten som en kamp. Välja krigen, osv etc. Och: Vad FAAN ska man ha barn för om man inte får 'skämma bort dom' lite? Min gräns går när de BLÄ-ar hemma hos någon annan, över deras mat. Inte OK. (Fast då umgås vi i o f mest med folk som aldrig skulle servera barnen kryddiga oliver med löksås, utan snarare pannkakor ; )

Anonym sa...

Don't get me started.

Falukorvsskivor formade som spöken.. osv... i all oändlighet Amen.

/T