måndag 24 mars 2014

Stoltheten och prestigen.

Har just gått med på att delta i en så kallad Pub Quiz med några andra föräldrar, i skolans regi.

Jag är nervös.
En gång i tiden var min allmänbildning min superpower (Sydamerikas huvudstäder? Romerska gudar? Berömda uppfinnare? Ingen match).

Testade till och med till Jeopardy under högskoletiden, och gick vidare till näst sista ronden (ej sista dock, det var två gamla militärgubbar och en kemisnubbe som fick vara med i TV). Men jag sopade mattan med t ex min gamla körledare och åtskilliga lärare från högskolan. Det var på den tiden frågorna var riktigt svåra, och Malte (vem minns Malte, utom pappa och jag?) åkte runt på diverse stadshotell och castade.

Underhållning var mitt hemliga vapen. Kalenderbitarna visste inte namnet på filmen som utspelades på en båt, med Nicole Kidman och Sam Neill. Eller namnet på Carola Häggkvists son.

Men nu alltså, stundande engelsk Pub Quiz.
Och jag har glömt allt.
Inklusive mitt förstfödda barns födelseår.

Men jag har i alla fall kommit på bästa namnet på vårt frågesports-lag:
The Agatha Quizties.

5 kommentarer:

Johannes sa...

Har du sjungit i kör? Wow!

SPRAKFÅLEN sa...

Jag känner igen det där. Känns som om min hjärna har dränerats på all kunskap de senaste året. Misstänker starkt all trådlös strålning som dimmar till hjärnan.
Festliga framtidsutsikter.

Amanda sa...

Jajamän Johannes. Mariakören i Skara Domkyrka.

Amanda sa...

Dränerad var ordet, Sprakfålen. Fast egentligen tycker jag att det är rätt skönt.

Anonym sa...

Japp hjärndimman lägger sig här med. Tidigare kunde jag bli så arg på folk som mindes fel och hade mage att käfta emot, för jag visste att jag hade rätt. Nu är allt betydligt mer tveksamt och liksom luddigt. Och det är nog tur för inte orkar jag bli lika arg längre heller.. //Anne