torsdag 5 juni 2014

Jag vet ingenting.

Lick the Tins - Can't Help Falling in Love

Jo, lite vet jag. Att barnen är för jävla sköna och gulliga och roliga. Och jag vill inte blogga om dem mer. De är för stora nu, de kan nästan läsa. De fattar att en bild och text om dem på Internet, den kan alla se.

Och jag vet att jag har ljugit:
Jag har sagt i intervjuer att mina gamla böcker (och deras makalösa mottaganden) inte känns som en kvarnsten runt halsen.
Det var ljug, det är en kvarnsten.
Jag minns inte hur jag skrev de där böckerna.

Att jag, JAG faktiskt skrev dem, och de underbara ord jag fick för det, är ingen tröst för mig idag. Jag försöker börja om. Det går jättedåligt.




 


12 kommentarer:

Christin sa...

Jag märker att jag gräver ner mig litegrann när jag skriver böcker i samma serie. Eller, att jag tömmer mig. Det blir liksom bara svårare. Därför blir nästa skriv, efter Rävsång, något annat, något nytt, och självständigt. Alltså inte del av en serie. Bara en bok.
Får ser hur det går. Men kanske någonting för dig att fundera på också? Låter som att du är förtvivlad och fast i att försöka skriva om något du redan skrivit - skriv något annat. För det du skriver nu kommer förundra dig om bara några veckor, det är ju så skriv fungerar för böveln! Man ser inte storyn för alla orden!

Kom igen nu, Amanda. Fatta tag i ny tråd, följ den.

Amanda sa...

Ja du Christin. Det är inte en del i serien, det är något nytt. Hjälper föga. Men tack!

Christin sa...

Äsch ... skit, också. Men det är väl så, inom skriv, att få råd hjälper för alla.
Finns dock här som bollplank, mailledes, om du behöver!!

Hanna Lans sa...

Att saker och ting går jättedåligt, är jag jättebra på. Suck. Hjälper det att höra tro? Jag vill gärna läsa mer av dig, så jag hoppas ändå att du hittar tillbaka till glädjen och orden!

lilla S sa...

Well, det låter ju rätt så förjävligt... jag tvivlar inte på dig, men det brukar inte vara till så stor hjälp. Kanske spelar det ingen roll hur du skrev de andra böckerna, om känslan i dig är en annan (eller hur man ska säga) nu. Kärlek! <3

Anonym sa...

Ébb och flod vännen. Troligen samlar du intryck på olika vis och så småningom rinner det till igen. Lita på den kreativa processen som du kan väl nu. Försök att inte låsa dig. Ut och gå - slappna av.

Amanda sa...

Tack snälla ni.

Nina sa...

Fina Amanda.
Andas.
Du kan skriva, du kan skriva fantastiskt.
Du kanske bara behöver vara ledig ett tag.

Skrivandet kommer alltid tillbaka, trots man tror att man aldrig kommer skriva mer.

Lycka till!

Anonym sa...

Amanda ditt underbara språk är en del av dig själv. Lika naturlig som din andning. Vila och fyll på dina krafter. Ärligt har jag alltid funnit din förmåga att topprestera under sån bla ekonomisk press som du gjort ganska omänsklig. Din mänskliga sida vill dig något. Nu är tid att lyssna. Du färdas mot något nytt men är ännu inte där. En varm kram till dig! /Anne

erika sa...

Pepp! Och heja! Var snäll mot dig. Vi gillar dig. Och dina böcker.

Anonym sa...

Jag håller med Anonym! Du har kört på så hårt så länge nu, producerat, transpirerat. Ibland måste en ge rum åt påfyllning också. Tid och rum. Kram.

Eva sa...

Kämpa.
Tror att orden hittar dig, att du hittar orden.
Längtar att läsa nyskrivet av dig.
Får läsa om dina tidigare i väntan.