fredag 18 juli 2014

Jag är inte bara en dårmagnet,

jag är en djurmagnet också.

Allså, det antalet bortflugna undulater, psykotiska harar och skabbiga katter som sökt sig till mig ...
Man skulle nästan kunna tro att jag är djurvän eller nåt.

Härom kvällen kom så en brevduva och knödde sig in i täppan. Racing pigeon, eller vad det nu heter.

Vi trodde först den var aggro och försöke köra bort, men den ville visst bara ha skydd från alla vilda dår-fåglar, och det kan jag faktiskt förstå.

Då såg vi de fem datorskrivna banden i olika färger runt benen. Och jag blev lite blödig och tänkte på hur brevduvorna hjälpte de allierade under andra världskriget, och fick speciell medalj som djur-ras, och allt det där.

Sedan lekte den med barnen. På riktigt, lekte tafatt. Inte ett skit rädd, ville gosa, typ LOG ju mer de tjöt. Frågade E med blicken om den fick gå in i huset, han sa nej strängt, duvan ryckte på axlarna och gick tillbaka till att leka med ongarna.
 Och så googlade vi i lite halvpanik - vad gör man om en brevduva rastar i ens täppa?

Svar:
Man kollar tydligen om den verkar skadad (svar nej).
Man ger den vatten (check).
Man ger den ABSOLUT inte bröd (oops, för sent, men det ville den inte ha).
Man erbjuder nötter och ev fågelfrö (check, men det ville den inte ha).

Om den inte flugit iväg efter 48 timmar försöker man kolla ägarens namn på en av remsorna runt benet (behövdes ej, den flög iväg efter 4 timmar).

Det stod dock inget om varmkorv.
Lilla F gav duvan varmkorvsmulor i ett obevakat ögonblick.
Det tyckte duvan om.




  

3 kommentarer:

Frida sa...

Wow! Brevduva. Lite Hogwarts över det.

Bra uppslag förresten - en vilsekommen brevduva landar hos X, och när X läser det medföljande meddelandet för att hitta mottagaren så ...

Gunilla Byström sa...

Så ballt med en brevduva! Och en lekfull sådan.

Jag tror djuren försöker övertyga dig om att du faktiskt (ijentligen) inte är djurhatare utan en älsklig djurvän. Erkänn att det känns rätt härligt.
Och du vet att Amanada betyder älskvärd. Namnet förpliktigar.

Amanda sa...

jo, ja, jag vet ...