måndag 25 augusti 2014

Inspiration från de konstigaste ställen.

Kollar Basil Mus med ongarna (otippat OK disneyfilm från 80-talet typ - steampunk/Sherlock - och rätt sexistisk och otäck).

Anyways.
Jag kan känna att det var lite BRA att vi hade alla dessa urkassa Disneyfilmer på 80- 90- och tidiga 00-talet - The Emperor's New Groove måste vara den i särklass värsta. Fy fan vilken skit. Men numera är de faktiskt riktigt bra och de gamla kassa måste ju på något sätt ha inspirerat de braiga? Ie Princess & The Frog, Wreck-it Ralph, Frozen (eller: hej KVINNLIGA kommersiella filmmakare).

Nåväl. Tillbaka till Basil Mus. 
Otäckingen säger, ungefär; "Nu ska vi se vad du kan åstadkomma med rätt motivation"
[ = ondskefullt skratt, hotar döda gölligt musbarn, osv, etc].

Och jävlar vad det träffade mig!
Nu ska vi se vad du kan åstadkomma med rätt motivation.

Det var exakt den känslan jag hade när barn 1 & 2 var nyfödda och jag precis började få böcker antagna. Inte fan kan man ta foten av gasen då, om man har försörjningsansvar. Nej, jag är inte bitter. Bara förundrad över vad jag gjorde då, och allt jag orkade.

Frågor på det? 



4 kommentarer:

Susanne Olars sa...

Inga frågor, bara en djup imponerat rodnande bugning! Jag är precis i starten av mitt manus-inskickande, och det just när barnen har lämnat mig i sticke... Förlåt, när barnen just har flyttat hemifrån. Jag har alltså eoner av tid för skrivande. Känns nästan pinsamt lyxigt, särskilt när jag ser din rad av BRA böcker som du har fått till under den intensivaste tiden i livet. Respekt, säger jag, och sätter mig genast ner och skriver. :-)

Eva sa...

Jag lutar mig över huvudpersonen i mitt manus och väser Nu ska vi se vad du kan åstadkomma med rätt motivation! Tack Amanda, det börjar hända saker.

Amanda sa...

BRA DÄR! Kämpa!

Annika sa...

Efter åratal av "å, jag vill ju skriiiva", så var det först efter dotterns födelse som jag kände att "nu jävlar!" Snor skrivtid när helst jag kommer åt, känner på nåt märkligt vis att jag gör det för HENNES skull...? (Och brottas samtidigt med det dåliga samvetet.) Är tacksam över att det finns förebilder som visar att man kan vara mamma OCH åstadkomma andra saker i livet också. Tack! (Och, enligt dottern är "Prinsessan och grodan" the shit!)