fredag 19 september 2014

Skrivande: Att hitta en idé som håller hela vägen.

Ikväll har vi bollat här hemma.
Antagonister, baddies.
Man (läs: jag) behöver kunna slänga ut saker, testa teser och logik.
VEM gjorde det hemska, egentligen? Och varför? Och hur? Och varför just nu? Kärnfrågorna om man försöker skriva spänningsromaner.
E och jag dricker vin, snöar in på dramatiska kurvan, bollar kassa slut och upplösningar på saker vi läst och sett. Sånt vi vill undvika.
Det är värdefullt.

Vi brukar göra så att vi skissar en grund ihop. Ett skelett. Mitt jobb är att hänga kött och blod och muskler på den där strukturen sedan.

Vi skrattar åt störda spår vi testat tidigare. Sånt vi hade vett att slänga i papperskorgen innan min förläggare behövde sätta fingret på uppenbara saker som aldrig hade fungerat. En gång hade vi en tidig teori om att en bok skulle handla om hundar. Allt var liksom ... hundar. Uppstoppade hundar överallt. En liga som stal och smugglade och sålde dyrbara hundvalpar. En baddie som hade någon sorts pervers fixering vid hundar. Oklart varför det blev så. Och väldigt bra att vi förkastade det spåret, numera kallat hundtricket, mellan oss. Så här: När en plott blir alltför tokig så säger vi: Nä, detta är lite väl mycket 'hundtricket'.

Men ibland måste man ändå ... testa fåniga uppslag? Slänga ut vad som helst i luften bara. Även om det hamnar i papperskorgen. För allt är liksom redan gjort; alla intriger, alla smarta lösningar. Och det enda man egentligen kan göra för att variera är att köra på med sin egen unika stil, sin miljö, sina karaktärer - och sitt eget språk inte minst.

Happ, detta om detta.
 

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kul och intressant när du berättar om berättandet. Vardagen kring processen. Älskar't.

J

Amanda sa...

Tack!

erika sa...

Så roligt att läsa om hur du och Em gör! Jag och min man har börjat skriva en bok ihop, och det roligast är just att sitta och spåna story tillsammans. Bortsett från att det resulterat i skrivna sidor så har det dessutom verkat som en förlängning av den tidigare familjeterapin. Vi "leker" tillsammans, vi lyssnar på varandra, vi uppmuntrar varandras idéer, vi kritiserar varandras idéer. I mitt tycke, bästa sättet att umgås med sin partner efter några trassliga år. Och att man talar om något som är viktigt, på riktigt och som båda tycker är roligt. Något som inte är förhållandet eller du eller jag eller vi, vilket kan bli lite för mycket masturbation. Tycker jag. H