onsdag 15 oktober 2014

Det är misstänkt tyst

i huset.

Hittar sonen iklädd min enorma knallrosa fleecetröja och med en stor roman i famnen. Han marscherar fram och tillbaka i sitt rum med självgod min och predikar:

"Jag är mamma Amandis, och nu måste vi alla prata om min nya boook."

De andra två i familjen ligger under under skrivbordet och vrider sig i skrattplågor.



Happ, där fick jag.

6 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

:) har är rätt underbar, den där ungen.

Anonym sa...

Amanda! Försöker göra research om kapitelböcker för barn eftersom det är ett nytt område för mig. Hittar MYCKET matnyttigt här, bl a påtalar du vikten av att lära sig "standardformaten". Men vilka äääär standardformaten, för t ex målgrupperna 6-9 resp. 9-12 år? Jag hittar inget och brukar ända vara rätt bra på att googla... :(
Kram Johanna

Amanda sa...

Ja du Johanna, det där med format och omfång.
Jag tog mig till bibblan och bokhandeln och räknade, helt enkelt. Senare fick jag lite hjälp av förläggare.

Mina 6-9-årsböcker ligger på 5-6000 ord på typ 8 kapitel, min 13+roman på ca 40-42 000 ord.

Perny sa...

Fantastiskt roligt. De kan verkligen helt skoningslöst göra karikatyrer av oss vuxna, det gäller att kunna skratta åt sig själv.

Min dotter är försäljaren i familjen. Hon pratar med alla om min bok istället och en fritidspedagog kollade på boken och lämnade sedan tillbaka den till mig varpå min dotter utbrast, relativt förebrående: VA, SKA DU INTE KÖPA DEN?! Så än så länge har jag inte fått det åt det håll som du beskrev. Men det kommer väl det också

Pernilla sa...

Jag DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR.

Terése sa...

Hahahaha! Mentala bilder.