måndag 31 mars 2014

Dagens blomskryt!






















Med nyckelpiga.

I övrigt: Rätt lite snack, och rätt mycket hockey.


lördag 29 mars 2014

'Diamond Pig' ångrade sig.






















Ville vara med.

"WHAT? Felix is on your blog, mamma?! All the world can see him, looking COOL?! I want to do that TOO!"

Kanske min bästa pyssel-snilleblixt.






















Masker av papptallrikar.
45 minuters total koncentration, medan mammi tog ett glas gott wine.

Här har vi Captain America.
Lille sidekicken 'Diamond Pig' (en mer superhjälte-aktig och blingad Peppa Pig?) ville inte vara med på bild.


torsdag 27 mars 2014

onsdag 26 mars 2014

Handen på hjärtat:

Att bli författare; att vara och jobba som författare, det har sina mörka stunder.

Det är inte välbetalt.
(Hade kunnat tjäna nästan dubbelt så mycket som chefssekreterare, mitt senaste och bästa jobb i UK, som hjälpte mig att bli författare och illustratör tack vare stöttande arbetsgivare + kunde spara pengar inför de två första åren då jag jobbade heltid men i princip utan inkomst.)

Det är ensamt. 
(Men jag älskar det. Har jobbat med fölk, kunder och i kontorslandskap sedan jag var typ 14. ÄLSKAR att jag är min egen chef nu. Behöver inte säga till nån att jag går på toa. Behöver inte säga till nån att jag har behov att gå på museum en hel dag.)

Det är pressande.
(Jag är kreativ. Jag är smart. Jag vet det. Men handlingar är ju det som räknas, inte skryt eller epitet. Varje dag, varje timma tänker jag: "Jag kanske inte är smart eller kreativ längre? Jag kanske har tappat det?")
Jag är egenföretagare och får inte någon ordentlig pension, föräldraledighet eller vab. Jag jobbar heltid, men drar inte in så mycket som en genomsnittlig heltidstjänst gör. Detta måste tas i beräkning. Ingen gråtfiol för mig, bara ett försök att dela med sig av verkligheten. Som jag och vi har valt.
Privatekonomi och sparande känns just nu som min tvilling-karriär. Spenderar ohyggligt mycket tankeverksamhet på hur jag ska kunna hjälpa mina barn på deras väg ut i vuxenlivet, samt undvika att bli fattigpensionär. Ättestupan känns med ens som en extremt vettig idé.

Och på samma gång: Det är underbart. Författaryrket är underbart.

Skulle inte kunna tänka mig ett annat yrke. (Har testat många andra.) Den kärleken jag får, den uppskattningen. Bekräftelsen. Utloppet. Att läsaren vill vara i min värld. Jag finner det oerhört rörande. Jag tar det på stort allvar, det här. Inte mig själv, mig själv tar jag mycket lätt på, men jobbet är allvar. Första gången i mitt liv jag gladeligen givit ett yrke 100%.  


tisdag 25 mars 2014

Djuren, djuren.

Lilla G har vi kallat 'Naturhäxan' sedan vecka 1.
Djur älskar henne, och vice versa.
Vi har aldrig haft så många skadedjur i (gamla) huset som just efter hennes födelse. Hon försöker pussa spindlar och sniglar.

Förra veckan hade de dagsutflykt till en bondgård med Föris, och lilla G satt i en timma och 'viskade och fnissade med hönsen'. Själv hade jag nog funnit de nyfödda lammen mer intressanta/gulliga, och de spattiga stora pickande hönorna mer avskräckande, om jag var en liten toddler, men hey, lilla G är lilla G.

För egen del känner jag mig ibland som nån typ av hundperson.
Tre gånger i mitt engelska liv har bortsprungna hundar kommit fram till mig och bett om hjälp.
Varje gång har jag frågat "Vill du gå hem? Jaha, men var bor du då, visa mig!" på svenska (?!) och det har funkat bra. Vid varje hus fanns en söndergråten 12-åring som ba':
"Tack snälla, jag är ensam hemma och hunden hoppade ut genom ett öppet fönster!"

En gång i Brighton flög en skabbig liten undulat in genom ett nattöppet sommarfönster. Han var jagad av fiskmåsar och vägrade lämna min skalp. Jag var måttligt road. Sedan stängde jag in honom på kontoret där jag satt och skrev Styggelsen, köpte lite fågelfrö på nattöppna butiken, och satte upp ett tiotal lappar på lyktstolpar på närbelägna gator. Två dagar senare var Benny tillbaka med sin 11-åriga ägare (ägarens storasyster såg en av mina lappar när hon var ute och festade). Undulaten Benny hade flugit 7 km, fågelvägen, innan han hittade mitt fönster.

Förra veckan var jag farligt nära att adoptera en döv och trött 12-årig Bedlington terrier med stort behov av tandvård, eftersom hens ägare fått värsta cancern. E sa blankt nej, med eftertryck. Tur det, kan jag känna idag.

Och lite, lite synd.   

 


Underbara nyheter!

Jag blir så himla glad.

måndag 24 mars 2014

Stoltheten och prestigen.

Har just gått med på att delta i en så kallad Pub Quiz med några andra föräldrar, i skolans regi.

Jag är nervös.
En gång i tiden var min allmänbildning min superpower (Sydamerikas huvudstäder? Romerska gudar? Berömda uppfinnare? Ingen match).

Testade till och med till Jeopardy under högskoletiden, och gick vidare till näst sista ronden (ej sista dock, det var två gamla militärgubbar och en kemisnubbe som fick vara med i TV). Men jag sopade mattan med t ex min gamla körledare och åtskilliga lärare från högskolan. Det var på den tiden frågorna var riktigt svåra, och Malte (vem minns Malte, utom pappa och jag?) åkte runt på diverse stadshotell och castade.

Underhållning var mitt hemliga vapen. Kalenderbitarna visste inte namnet på filmen som utspelades på en båt, med Nicole Kidman och Sam Neill. Eller namnet på Carola Häggkvists son.

Men nu alltså, stundande engelsk Pub Quiz.
Och jag har glömt allt.
Inklusive mitt förstfödda barns födelseår.

Men jag har i alla fall kommit på bästa namnet på vårt frågesports-lag:
The Agatha Quizties.

söndag 23 mars 2014

Favvo-intervju i repris.

Här.

Och: Dagens ytligt. Blev just jävligt tänd på lugg + redig blondering igen.

lördag 22 mars 2014

Skämsrummet börjar shejpa upp sig.

















Ie Es sovrum. Skräprummet. Dumpningsrummet.
Rummet som varit fullpackat med flyttlådor i ... 1,5 år nu.

Det sköna är att det faktiskt finns plats för allt vi vill behålla.
Kläder, linne, konstnärsmaterial och böcker, mest.

Det jobbiga är att skärskåda varenda grej; spara, slänga, ge bort?
Och så dessa underkategorier i ge-bort-högen:
Vilka känner vi som har nyfödda?
Vilka känner vi som har 4-åriga pöjkar/flickor med lilla Fs smak? (Lilla G delar ej hans förtjusning i jeansshorts och Hawaii-skjortor.)

Vilka känner vi som skulle uppskatta 10 olika gro-bags i diverse tjocklek och storlekar? (Våra ongar älskade att sova i gro-bags p g av inga sparkat-av-mig-täcket-trauman. Den största/längsta gro-bagen som lilla F slutade använda i fjol skulle typ jag kunna sova i.)

För att inte tala om all nostalgi över de mest älskade, söndertvättade babykläderna.
Men, jag kollar på tv-program om hoarders för att få inspiration, och gör mig duktigt av med det mesta.

fredag 21 mars 2014

All work, no blögg.

Skickade stolp-synopsis till kär vän och kollega för påseende.
Svettades som en sprinkler.
Fick bra och nyttig respons.

Sakta men säkert tillhör inte manus bara mig längre.

Nämen om man skulle ta och skriva lite mer.

Trevlig helg!


torsdag 20 mars 2014

Blomman för dagen.























Och skrivtanken för dagen:

Nu har jag skrivit slutet på min nya roman.
Det blev inte bra.
Jag gestaltar inte det som händer, det är mer som ett referat, nästan bara så att jag själv ska komma ihåg grundtankarna, känslorna. En ordskiss, liksom.

Men: MEN.
Jag är nöjd ändå.
För dålig text kan man ändra och fixa till.
Text som inte ens finns kan man inte fixa till.

Men obehagligt är det, det går inte att komma ifrån. Jag skulle så gärna önska att det blev bra prosa på första försöket, men det händer tyvärr inte så ofta. Då gäller det att inte tappa sugen.




måndag 17 mars 2014

Vissa saker är tråkigare
























































att shoppa än andra.

Tråkiga:
Bensin. Mensskydd. (Nej jag kan tyvärr inte använda menskopp p g av bor i UK där de flesta offentliga toaletter inte har handfat inne på själva toan. Blir ett himla kladdande och köande va.) Barnskor, när man just köpt nya dyra barnskor som blev urväxta på fyra veckor. Blomjord. Grillkol. Barnvagn. Lusmedel. Värmepanna. Strumpbyxor.

Men! När man inser att man faktiskt måste, MÅSTE köpa en ny rosa partyväska till de 1,5 mingel-cocktailpartys man går på per år (p g av att man märkt att den snygga silvriga avlånga faktiskt ser ut som en gammal köksrulle).

Då, min vän, då är det roligt att shoppa.

Kan någon säga en bra grej,

en enda bra grej med sommartid? Ställa om klockorna och allt det där?

Jag hatar skiten. Kan man inte bara vägra? People power, osv, etc.

P.S: När vi ändå är igång: Giftkampanj mot alla dessa vrålande kåta småfåglar som drar igång runt 5-snåret på morgonen? Någon?


söndag 16 mars 2014

Värmen kom tillbaka,















och med den utekvällarna, och jobb i täppan, och bloggtystnad.

Gjorde två stora dansföreställlningar med barnen på Riktig Teater i lördags (phu), med riktig scenbelysning och rökmaskiner och coola snälla tonåringar och hela skiten, ongarna mina har varit liksom bakis från adrenalinpåslaget hela söndagen.

"Mamma, det var den bästa dagen nånsin, vi måste vara med i fler shower!"

tisdag 11 mars 2014

Tjoho, tra-la-laa,

måste tjacka ny värmepanna, 30 000 kr inkl arbete, lyssna nu barn:

Som husägare måste man ha en viss buffert på banken, okej?




Dagens skämmiga insikt:

Skulle hellre ge mig på att flyga ett privatplan till Spanien än att köra bil tvärs igenom Oxford.
Helt sant.

Hatar att köra bil här. Hatar't.
Det är så jävla aggressivt här, och trångt, och vänstertrafik, och massa oskrivna regler. Bara vet att det skulle bli plåt- och personskador, samt stressnivåer med kraft att utlösa sjukdom.

Från ett jämställdhetsperspektiv upplever jag detta som ett av mina största nederlag.
Alltså, när lilla F såg en annan morsa köra bil och bara:
"Va?! Kan KVINNOR köra bil?!"

Fy faan.

måndag 10 mars 2014

Innan jag fick baaarn

var jag en sån där förnumstig jävel som ba:

"Nämen barn ska väl äta samma mat som dom vuxna, passar det inte så blir det inget annat, herregud såna där frysta potatiskroketter med glada ansikten på är det sjukaste jag VET."




Och nu står man här. Och fixar "flamingokorvar".


Kolla min nya fina sminkväska!








Fast bara i väntan på denna:

söndag 9 mars 2014

Dagens skryt + exploatering

















av oskyldigt barn!

Två timmar efteråt hade vi årets första grillfest i täppan.

/Jag sa ju att det var skryt.

fredag 7 mars 2014

Någon fick feeling

















och ville bygga en roman-plott medelst post-it-lappar, precis som mamma.

Måste säga att jag gillar treåringens dramatiska, tydliga 'catalyst event'.
(Men jag är ju partisk va.)

Eller som femåringen förklarade för lillasyster:
"Greta, alla mamma-books [=spännande storys, han tror att alla mammor skriver spänningsromaner] are the same: A bad guy or lady pretends to be nice, but isn't nice! They fight. The hero girl wins. The end."



Därför är vi feminister,

läs HÄR.

(Malin svarar bäst förstås, no shit Sherlock.)

Trevlig helg go' vänner.


torsdag 6 mars 2014

onsdag 5 mars 2014

Fråga om signering.
















 "Käraste författarinnan,

Du som klämt ut så väldigt många böcker och varit på en hel del mässor and shit.

Ska på min första 'signing' med tillhörande, typ, mingel/läsning om några veckor och nojar över allt som finns att noja över.

Dina bästaste bästa tips för sådna gigs tages tacksamt emot, om du har lust!
-Bra att tänka på, bra att undvika, praktiskt, opraktiskt, tips på lättantagen och neutral 'vänlig författarpose' inför photops (I don't do pictures, seriously don't do pictures - I'll wet myself, it's pathetic) ... och så.

Tackar så hjärtligt på förhand!"

Svar:
Kära du.
Noja inte.
Ha noll förväntningar, så blir du kanske positivt överraskad.

Jag har suttit och signerat ihop med supertrevliga Camilla Läckberg och tidvis haft (eh .. något lite) längre kö än hon (!).
Jag har stått på konstiga podier och svettats och typ en person kom (TACK du som kom!).
Jag har signerat brevid en leksakshylla där barn for runt som jehun. En pojke slog i skallen och blev så ledsen att jag gav honom ett tuggummi (funkade!).
Jag har haft förlagsfolk i kulisserna som vänligt nog kom fram och låtsades vara kunder när det blev för pinsamt tomt.
Jag har stått/suttit helt ensam långa tider när det var pinsamt tomt.
Jag har signerat och ritat snoppar och snippor i böcker (på begäran!).
Jag har fått presenter, blommor, kramar, blivit fotad.
Skrivit fel namn och datum, rivit ur sidor, till allmänhetens munterhet.
Svettats, svettats, svettats.

Folk kommer att ta kort. Med eller utan ditt medgivande. Känn dig enbart smickrad.

Allt beror HELT på omständigheterna, hur eventet marknadsförts, och rena slumpen. 

Överlag kan jag säga att gråmelerat är sämsta färgen mot armsvett. Mörkt eller mönstrat är bra.

Uppläsningar: Gillar ej. Att göra, eller att lyssna på.
Undantaget är om författaren även är en kick-ass-skådis typ Suzanna Dilber, vars uppläsningar är legendariska inom litteratureliten.
Jag har sett uppläsningar på mässor som ingen stannade och lyssnade på. Fy fan, fy faan.
Jag skulle hellre köra en liten frågesund/miniseminarium ihop med förläggare eller kollega/kollegor. Man så att säga lyfter varandra. Och betydligt roligare för de eventuella åhörarna!


Bekännelse från en tragisk jäkel:

Det jag framför allt tog med mig efter att ha läst (underbara) Ann Heberleins 'Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva' var att sminköserna på SVT berättat för henne att Clarins concealer och foundation är bäst.

Happ.

En roman blir till.

















 Idag är jag inspirerad av en vansinnigt begåvad och välorganiserad kollega.


För nu måste jag verkligen börja pussla ihop flera månaders grubblande om mina karaktärer, och de flyhänta scener jag faktiskt skrivit, och foga in mina skeenden i en struktur.

Och min struktur ser du på lappen ovan. Den är min karta, inte min lag, men det är väldigt skönt med en karta över vad som ska komma var i min roman, hur många sidor man ska lägga på vad, på ett ungefär i alla fall.

Imorgon får jag hem en stor whiteboard och prydliga post-its, olika färger för olika karaktärer. Jag kan inte överblicka allt i min skalle längre. Ser inte var berättelsen glipar.

Det här känns på samma gång nytt och välbekant, skräckinjagande och ljuvligt.
I juni ska jag lämna manus.  

tisdag 4 mars 2014

Vi har inte semmeldagen,

















vi har pannkaksdagen, ie Shrove Tuesday, idag.
Men tanken är densamma: Ett litet frosseri innan fastan.

Och folk slutar faktiskt med saker under fastan här, det är inte helt ovanligt.
Cigg, vin, choklad eller chips t ex.

Så idag har båda barnen gjort pannkakor i skolan. Lilla G valde den traditionella fyllningen citron och socker, samt en med bara smör, medan lilla F körde honung (?!).

Själv har jag starka minnen från natten efter Shrove Tuesday 2009, när lilla F ville födas, och jag låg och spydde upp stora mängder pannkaka med ost- och skinkfyllning på Oxfords BB.
Härliga tider.

Att snöa in.

Två fixeringar just nu:

1) Mjukost. Äter ... denna vecka, i princip ... bara mjukost.
(Det kunde vara värre va, det kunde vara typ svankött.)

2) Lätta förolämpningar för att få uppmärksamhet/ev vänner.
Hej The Game.
Igår kväll efter föräldramötet när några av oss hamnade på puben anklagade jag t ex två av de mest rättshaveristiska farsorna för att vara foliehattar. (Alla skrattade jättemycket.)

Ja ja. Jag kan i alla fall efter 14 år i UK äntligen dra några andra skämt än bara tarvliga knulleskämt.
Usch vad det där var besvärligt i början med ett nytt språk. Humorn.

P.S: En annan sak jag tycker är asrolig att säga är när jag möter barnboksförfattare - gärna erkända och hyllade:
"Okej, men har du aldrig funderat på att skriva riktiga böcker?"
Alltså, jag skrattar så att jag gråter just nu bara av att tänka på deras miner, i två sekunder, innan de fattar att jag skojar.
Maken skäms å andra sidan ögonen ur sig.
"Varför vill du framstå som ett as, Amanda? Även om det bara är i två sekunder?"

Som om jag någonsin lyssnat på hans råd eller åsikter.






måndag 3 mars 2014

Är det bara jag?

När man är ute och går, och en bil kommer åkande med hög musik dunkande.

Då måste jag ändra min gång, så att jag absolut inte går i takt med musiken.


söndag 2 mars 2014

Ett rasande bra nummer






















av Biblioteket i fokus finns gratis på din bibbla nu, eller kan läsas här.

Jag är med på ett hörn, i ett reportage som följer upp oss som nominerades till Borås Debutantpris 2009.