torsdag 28 augusti 2014

Projekt dockteater.








































Nu, nu, nu ... är jag mycket nära min bristningsgräns.

Jag tar mitt föräldraskap på allvar, och med glädje och tacksamhet. Halleluja, amen.


Men nu får FANIMEJ SKOLAN TA OCH BÖRJA SNART.

Sicken pralin till bok va.






















Önskar jag var på festen.

Men detta är inte så tokigt det heller.
Grattis och stor kram Simona!



onsdag 27 augusti 2014

"Let it go, let it gooo,

... I'm gonna poo in the SNOOOW"

/Något säger mig att mina ongar börjar ledsna på Frozen-låtarna

Du som har poströstat

från utlandet nu i år, hur faen gjorde du?

Tycker det är jättesvårt att hitta information om hur man får hem kuvert, röstsedlar och grejs.


(EU-valet röstade jag till från England, så att säga. Eftersom jag betalar kommunalskatt här. Men jag får inte rösta till riksdag & regering här, utan på de svenska.)

måndag 25 augusti 2014

Inspiration från de konstigaste ställen.

Kollar Basil Mus med ongarna (otippat OK disneyfilm från 80-talet typ - steampunk/Sherlock - och rätt sexistisk och otäck).

Anyways.
Jag kan känna att det var lite BRA att vi hade alla dessa urkassa Disneyfilmer på 80- 90- och tidiga 00-talet - The Emperor's New Groove måste vara den i särklass värsta. Fy fan vilken skit. Men numera är de faktiskt riktigt bra och de gamla kassa måste ju på något sätt ha inspirerat de braiga? Ie Princess & The Frog, Wreck-it Ralph, Frozen (eller: hej KVINNLIGA kommersiella filmmakare).

Nåväl. Tillbaka till Basil Mus. 
Otäckingen säger, ungefär; "Nu ska vi se vad du kan åstadkomma med rätt motivation"
[ = ondskefullt skratt, hotar döda gölligt musbarn, osv, etc].

Och jävlar vad det träffade mig!
Nu ska vi se vad du kan åstadkomma med rätt motivation.

Det var exakt den känslan jag hade när barn 1 & 2 var nyfödda och jag precis började få böcker antagna. Inte fan kan man ta foten av gasen då, om man har försörjningsansvar. Nej, jag är inte bitter. Bara förundrad över vad jag gjorde då, och allt jag orkade.

Frågor på det? 



fredag 22 augusti 2014

Himla tur

att det finns andra som kan virka Frozen-inspirerad hätta när en annan går bet.

Dessa nedan är de bästa jag sett på nätet.

Har just beställt en utan flätor (för dom har hon ju redan) till lilla G, öhum, jag menar ju prinsessan Anna.





onsdag 20 augusti 2014

Presenter till mig själv!











































Där blev jag faktiskt överraskad.



tisdag 19 augusti 2014

Nu börjar det.






















Skoluniform - tummen upp.
Lilla F är så stolt, så stolt, även om hans uniform inte riktigt är så här proper.

Vi är alla rätt spända på vad det nya läsåret kommer att innebära. I den svenska bloggvärlden är det just nu mycket prat om negativa känslor inför skolans tuffa värld.
Vår "gamla" förskolerektor här i Oxford hade en devis, och den var att även om barn måste vara vänliga och respektfulla, så kommer bråk alltid att hända.
Det gjorde de också. Rätt allvarliga bråk och konflikter. Pojkar mot pojkar snarare än pojkar mot flickor, om jag får sticka ut hakan.
Då menade hen (förskolerektorn) att det är viktigt att barn lär sig 'resilience' (ungefär = återhämtningsförmåga. Eller som jag tolkade det: Skinn på näsan). Vi såg hur vår pojk blev hårdare jämte dessa 'störiga' grabbar, ja (klysha, generalisering, so sue me). Men han blev kanske framför allt mer street smart, ie lärde sig undvika bråkstakarna och göra sin grej, alternativt käfta tillbaka utan att ta till nävarna. Och det var möjligen inte helt negativt. Men han är fortfarande mycket rädd (och melodramatisk) när det handlar om några av de äldre grabbarna. Det var jag också i hans ålder, och för nån dum tjej med. Utan egentlig anledning.

Vad ska man säga. Jag hade 9 översvallande positiva grundskoleår trots att jag var mjuk, rent av naiv, och ganska udda. Maken = not so much. Mobbning från helvetet.
Är jag orolig för lilla F? Inte särskilt. Jag känner att hans grundskola kommer att innebära mer disciplin, struktur och även mer vårdande närhet med vuxna än vad Föris gjorde för honom. Nya rektorn har en princip för läxor i åk 1 & 2 - de behöver inte vara 'rätt', men läraren vill inte bli uttråkad av svaren, ie var lite vitsig, unge!
Och jag är inte konservativ, men jag måste säga att jag ÄLSKAR att de kallar sina lärare Mr X och Ms Y nu. Anglofil kanske det kallas?

Ja ja, jag återkommer med rapport om hur det går i Stora Skolan närmare jul.



41 år imorrn.























Känns ju jefligt otippat. Är inte jag 11 år ijenklien?

Trots dessa två halvstora ongar som kan mer engelska än jag och som tydligen är ... mina?
Trots den vuxne mannen som jag tydligen varit ihop med i 13-14 år, gift med i 7 (!). Stackarn. Man får ju kortare straff för mord nuförtiden.
Trots kåken - och huslånet.
Trots de åtta-nio böcker jag lär ha skrivit.
Trots en ocean av vin och cigg bakom mig
(och gamla kondomer, höll jag nästan på att säga! Nämen Amanda ...).

Hur gick det här till?

Happ.
Så kan det vara, av allt att döma. Ålder är en siffra, och det där.

måndag 18 augusti 2014

Skriver, ritar,

hänger med familjen och njuter av kylan, stråket av höst i luften.

Mvh,
Världens tråkigaste blogg

söndag 10 augusti 2014

Adjö kontrollfreak.

Eller: Jag hade tänkt sluta blogga om baaarnen.
Speciellt när jag laddat upp våra semesterbilder på en privat sida och hojtat till E att jag gjort så. Och lilla F bara: "Mamma, har du lagt upp bilderna på mig bara för vår familj, eller så att HELA VÄRLDEN kan se dom?" (med avsmak)

Det är då man tänker: Vad har jag gjort, vad fan har jag gjort?
Och sen tänker man: Nämen det är liksom inte så att jag har DÖDAT nån. Klart barnen måste bidra till mitt vaaarumärke, till familjeföretaget, det är ju inte så att de behövt kräla sig ner i underjorden och tälja en gruva eller så?

Anyhow. Ett bevis på att jag inte längre är det stolta kontrollfreak, den pösiga prestationsprinsessa jag en gång var:
Gjorde chokladbollar med lilla G. Innehållande 3 msk kallt starkt kaffe. En tänkte inte mer på det va.
Hon slickade sleven samt åt tre bollar. De var förfärligt goda och jag var nöjd. Mother of the year, ge mig min medalj.

Har du någonsin sett en treåring hög på koffein? Drog ut varenda låda, tjattrade som en apa, klättrade upp-och-ner över väggarna som en demon. Ja, du som sett the Simpsons när Maggie åt kaffeglass, du vet ju. Exakt så.

Satan vad jag skrattade. Och hon också. En fin kväll. Sedan trädde hon pärlor som en boss i en timme.



 

Så lamt

































att bara låta bloggy hänga i luften, men nu blir det nog så ett tag igen.

Semestern var trevlig men sjukligt varm, jag skriver som en galning på olika proschäkkt och alla ord går liksom dit (hej pretto). Alla mår bra, och jag har liksom ... läst ut hela Internet, åter igen, så jag läser bra böcker i stället.
JÄVLIGT dålig idé när man själv försöker skriva en bra bok, men vad fan är alternativet?

Kopplar upp så lite jag kan rent av. Kollar mail ett par gånger i veckan ungefär.
Det är rätt skönt. Dessutom har jag så mycket bös under mitt tangentbord att T nästan slutat fungera.

Snart kommer Villa Månskugga 2: Monstret vid Örnklippan.
Och Snögloben i pocket! Himla kul ändå.
Hinner liksom glömma att jag är författare mellan varven, trots den ganska höga produktionstakten.


Vi hörs igen när krispiga goe-hösten när här och energin kommer tillbaka, OK?