tisdag 30 september 2014

Hej, det är jag som är granhitler.

Och nu har jag vaknat, fast det inte ens är oktober.
För jag är så glad! Jag har hittat GULA kulor. Det finns ingenting som gör en gran så göttig och mysig och lyxig som några gula kulor.
OBS: Det är INTE guld vi pratar om. Den kalla, kyliga, lätt billiga guldlooken. Det får man förstås också ha med. Men det är inget surrogat för det o-så-viktiga - och O-SÅ-OMÖJLIGT-ATT-FÅ-TAG-PÅ gula. Speciellt inte när man som jag bara köper okrossbara kulor. Livet är för kort för glas som går i kras på självaste granen.

Dessa norpade jag åt mig på B&Q (byggvaruhus) för en spottstyver i veckan. Japp, pyntet finns redan i butik. När jag såg att de hade gult och okrossbart fick jag fan förhöjd puls. Det är pyntets heliga graal.

Anyhow. Jag fattade liksom det där med gult i granen på ett medvetet plan för ett par år sedan när Kirstie Allsopp hade ett julprogram på teven. Hennes gran var SÅ fin, lite skandinaviskt sparsam, och hon hade EN kornblå matt kula, EN lejongul, och EN cerise. Resten var röda.
Det var _magiskt_. Gult gör att något liksom ... händer.

Happ, du tror jag är knäpp nu. Det må vara hänt. Så länge du kommer ihåg mitt toppentips: att ha lite varmgult i granen. OK?
Varsågod.

P.S: Granhitler föddes när hon gick Reklam- och dekorationslinjen och gjorde praktik på NK i Göteborg tidigt 90-tal. Granhitlers arbete bestod i att klä, och i vissa fall tillverka dekorationer till ca 150 julgranar till det fina varuhusets årliga köpfest.


måndag 29 september 2014

Min nya i pocket!

"... en gudabenådad berättare med sin egensinniga blandning mellan skräck och deckare."
DN
















Den är så fin, den är så jäkla fin den här boken.  Utanpå och inuti.
Jag är skitstolt över den faktiskt.
Spring & köp! Eller låna på bibblan.

(Och ni sköningar som pratar med mig och mina släktingar om att ni läser bloggen men inte vågar läsa böckerna: SÅ läskiga är de faktiskt inte. Alternativt: Ge bort till nån som gillar mysrys?)
 
/Tackar och bockar


Jag har förstått

att man numera kan köpa både kosmetika och sexleksaker och annat lättsamt på självaste Apoteket.

Det är ju så ... så ... så osvenskt att jag blir helt stirrig.
Var är ni på väg, Sverige?

Snart säger ni väl att man kan köpa kyld öl på Systemet också? Citroner? Jordnötter?!

söndag 28 september 2014

Vad är väl en bal på slottet?

Eller: Det gör mig glad att så många besökare; läsare, lärare, bibliotekarier, bloggare och författare och förlag hade en härlig mässa.

Själv är jag inte bokfull (höhö).
Vabbar två barn med feber och halsont. Försöker teckna till nästa Villa Månskugga, skriva på näst-nästa Villa Månskugga, samt kommande vuxenroman. Känns som om jag åker slalom mellan föräldramöten, familj, jobb och de få vänner som fortfarande orkar med mig. Men: Snart är det Halloween (yay!). Snart börjar American Horror Story igen (yay!). Och nya Boardwalk Empire har redan börjat (dubbel-yay!)

onsdag 24 september 2014

Dagens motto:

Det enda som är värre än att åka till Bokmässan är att inte åka till Bokmässan.

Nej, jag kommer inte i år. Sörjer lite över det. Samtidigt skönt. Är inne i den introverta perioden så att säga. Har ingen aktuell vuxenbok. Kanske nästa år, hoppas hoppas.

Älskar för övrigt mottot ovan då det kan användas till mycket. T ex:
'Det enda som är värre än att åka på USA-turné är att inte åka på USA-turné.'
'Det enda som är värre än att bli vald till skolans Lucia är att inte bli vald till skolans Lucia.'
'Det enda som är värre än att skilja sig är att inte skilja sig.'

Ja, du fattar. Fyll i själv, osv, etc.

Och här kommer dagens känsla/låt/reklamfilm förresten.



måndag 22 september 2014

Rockstjärnelivet.

Jo jag blev bjuden på mammadisco med två timmars varsel i helgen.

Mammadisco.
Det var precis så töntigt och knasigt som det låter. Och alldeles, alldeles underbart.

(Det var förstårs inga barn eller bebisar med, huga, då hade undertecknad icke satt sin fot.)

Jag blev redlös. Fullständigt, skamlöst redlös. Det var som ett bättre retreat, komplett med fri dans och primalskriksterapi.
Samt obegränsat med nästan gratis bubbel.
Och tequila.
Men den rörde jag dock inte.
Tror jag.

Efteråt: Tog mig med nöd och näppe hem. Tur att tre andra mammor på samma gata följde mig. Vi var alla i typ samma skick men hey, power in numbers.

Satt i hallen och bara stönade "Hjälp mig. BÄR mig." E fick vackert vakna och baxa mig i säng.
Sov halva nästa dag, svårt medtagen.

E: "Jag är liksom inte ens arg, för du blir uppenbarligen straffad och plågad nog som det är."

Mvh,
Amanda 16 år

fredag 19 september 2014

Konstnärlig avund de luxe

känner jag just nu för (mot? till?) majestätiska Linda Spåman.

Skrivande: Att hitta en idé som håller hela vägen.

Ikväll har vi bollat här hemma.
Antagonister, baddies.
Man (läs: jag) behöver kunna slänga ut saker, testa teser och logik.
VEM gjorde det hemska, egentligen? Och varför? Och hur? Och varför just nu? Kärnfrågorna om man försöker skriva spänningsromaner.
E och jag dricker vin, snöar in på dramatiska kurvan, bollar kassa slut och upplösningar på saker vi läst och sett. Sånt vi vill undvika.
Det är värdefullt.

Vi brukar göra så att vi skissar en grund ihop. Ett skelett. Mitt jobb är att hänga kött och blod och muskler på den där strukturen sedan.

Vi skrattar åt störda spår vi testat tidigare. Sånt vi hade vett att slänga i papperskorgen innan min förläggare behövde sätta fingret på uppenbara saker som aldrig hade fungerat. En gång hade vi en tidig teori om att en bok skulle handla om hundar. Allt var liksom ... hundar. Uppstoppade hundar överallt. En liga som stal och smugglade och sålde dyrbara hundvalpar. En baddie som hade någon sorts pervers fixering vid hundar. Oklart varför det blev så. Och väldigt bra att vi förkastade det spåret, numera kallat hundtricket, mellan oss. Så här: När en plott blir alltför tokig så säger vi: Nä, detta är lite väl mycket 'hundtricket'.

Men ibland måste man ändå ... testa fåniga uppslag? Slänga ut vad som helst i luften bara. Även om det hamnar i papperskorgen. För allt är liksom redan gjort; alla intriger, alla smarta lösningar. Och det enda man egentligen kan göra för att variera är att köra på med sin egen unika stil, sin miljö, sina karaktärer - och sitt eget språk inte minst.

Happ, detta om detta.
 

torsdag 18 september 2014

söndag 14 september 2014

Varje valdag tänker jag på

min samhällskunskapslärare på högstadiet; L-G. Fick även nöjet och äran att ha hans hustru Kerstin i svenska på gymnasiet men det är en annan historia.

L-G präntade in det där med rättighet och skyldighet att rösta. Själv sa han att han brukade klä sig lite halvsnyggt och stolt tåga till vallokalen. På kvällen åt han en bra middag och stannade uppe för att kolla på valvakan.

Och det där lät både vettigt och bra, och jag gillade L-G, så den grejen anammade jag från det att jag fick börja rösta för 23 år sedan.

(Även om jag poströstade i år. Rött, för den som undrar.)


fredag 12 september 2014

Delta i en härlig författartävling!






















Varför?
För att det är ett sällsynt och kul initiativ. 

Och för att testa dig själv.
Finns liksom ingenting som motiverar en som en deadline som är huggen i sten.


torsdag 11 september 2014

onsdag 10 september 2014

Jag gick sönder.

















Alltså det är ju så klassiskt.
In i väggen, ut i den underliga utbrändheten, spindelväv i skallen och glad om jag ids duscha, bla bla bla.

Men igår ställde en fantastisk gammal vän frågan:
Hur är det med dig?

Och jag sa som det var. Tvekade en stund, men sa det.
Att jag är en aning trasig. Jag gick sönder lite efter åtta böcker, två barn och en husflytt på fem år. Rätt skämmigt att inte må bäst när man egentligen är lycklig, när man faktiskt ... har allt. Jag levde drömmen. Jag sa aldrig nej. Varför skulle jag göra det? Äntligen frågade ju folk. Det var ju detta som det var meningen att jag skulle göra.

Min kompis svar var omedelbart och förlösande:

"Jag hade varit MER orolig för dig om du hade 'kept it all together' - det är fan ett sundhetstecken att inte må så briljant efter de fem åren. Annars hade du varit typ en robot. Älskar dig."

Tack min vän. Tack snälla.

"We all go a little mad sometimes."
- Norman Bates




söndag 7 september 2014

Robot-hen






















Säg hej till dagens 'goda' tårta.

Jag känner att ansiktsuttrycket säger:
"Please, just kill me. Now."

torsdag 4 september 2014

Saker som aldrig slår fel, del 622:

Skickar in lite text som en svettats över i typ 1,5 år.

Kollar igenom texten när den gått iväg.

Hittar då, i eldskrift (på VARJE fucking sida):

- Tre stavfel
- Två slarvfel
- Minst en platt, pinsam ordväxling
- Två alldeles för pompösa ord (som en dessutom redan haft med, på sidan innan)
- En karaktär som fick fel namn p g av att en bytte, och sedan glömde ändra överallt i texten


Eller är det bara jag?

tisdag 2 september 2014

Dagens dokusåpa-tanke:

Han Smail (Paradise Hotel), är det Björn Ranelids okända son eller?

Låter så i a f.

måndag 1 september 2014

Dagens projekt:





















VAR är mitt diplom?!

/Mother of the Year