söndag 17 maj 2015

Närt en poet vid min barm?






















Eller så var det tankeöverföring mellan mor och son.

För jag tänkte just blogga om att jag aldrig äter godis längre, dels för att jag inte är ett barn och dels för att jag bor i UK där smågodiset är erbarligt dåligt. Smakar ... ingenting. Sockersmet bara.

Anyhow. Sedan ryckte jag till mig en påse butter mintoes i affären, det var typ undermedvetet, kanske för att vi sett mycket Harry Potter nyligen och jag associerade till butter beer. Anyway. Körde in en i käften.
Small av.
Tänk de godaste i Nickel-förpackningen; polka + kola.
Tänk Mintolux!

Tvingade lilla F att testa. Han vägrade, neofobisk som han är. Men till sist vågade han sig på ett slick.

Nu har han sugit i sig halva påsen med beslöjad blick.
Hans recension: "Det här godiset smakar som att ... bli kysst av en ängel."



5 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Haha

Amanda sa...

Säger jag med, men jag är ju partisk.
Kram Åsa!

Anna sa...

Blir verkligen sugen på att prova. Tänkte på nickel-godisen så sent som förra veckan.

Anonym sa...

Men gölle!

/J

Anna Hansson sa...

Åh, Mintolux var mina favoriter när jag var liten!