fredag 19 juni 2015

"Ett barn gråter i natten,

två barn gråter i natten,
tusen-taaals baaarn - så många, så ensamma ..."

Och så undrar fölk hur man blev som man blev.

10 kommentarer:

lilla S sa...

Hälften av barnen tyckte sånt var tråkigt eller otäckt. Resten blev som de blev!

Amanda sa...

Good point, Lilla S.

Anonym sa...

En god dos ångest till barnen innan sänggående verkade vara 70-talets rekommendation från Socialstyrelsen. Tack och lov var jag självsanerande vad det gällde dylika program. Jag ville för mitt liv inte titta på dem. Minns faktiskt inte alls detta program. Avskydde Staffan i pannkakan också. Föraktade honom faktiskt i min lillgammalhet..

Amanda sa...

Japp, en god dos ångest! Minns ännu med skräckblandad fasa/njutning en animerad svensk barnserie som hette TRÄLEN (eller möjligen TRÄLAR). Eftersom det var förr-i-tiden satt jag bänkad. Happ, började med en trälflicka som födde barn i lönndom och på slutet tror jag att hon piskades till döds.
Points for effort, SVT.
P.S: Gillade dock vissa Staffan-grejer!

Amanda sa...

P.S:
Hittade!
Trälarna var visst danska.
https://www.youtube.com/watch?v=ohbAkKhYqzE

lilla S sa...

För oss 90-talister är det Ika i rutan och Simpor och grodfötter som gäller som hatprogram - jag har varma minnen av båda förstås pga prettobarn och naturväsen. Hade förmodligen älskat 70-talsteve om jag varit barn då!

Camilla sa...

Åh...och ändå känner blir jag varm och nostalgisk av klippet så jag blev nog som jag blev :)

Anonym sa...

Ångest!
Jag hatade ballongen spricker och mådde dåligt som fan av allt bråk i den. Isch.
/TUTT

Amanda sa...

Mycket mindre bråk än i min hemmiljö! Myyyz!

(SKOJAR)

Charlotte sa...

Åh, shiiit. Har förträngt allt sånt, men minns det nu, Trälarna också.

Ja, det är bra konstigt att en inte är värre däran än en är...
(Fast jag använder ju ord som däran, så då är det väl illa.)