onsdag 25 november 2015

Att vabba när man helt plötsligt

är ovan att vabba (ie barnen är 4+. Alla vet väl numera att innan 4 års ålder vabbar man ca 25% av tiden, right? Efter det har ens lilla jävel ängel byggt upp ett någotsånär immunsystem).

Observationer:
En förflyttas tillbaka till (det vidriga) spädbarnsåret.
På så sätt att man konstant är på alerten OCH konstant trött, men med sjuka små fickor av extrem energi (att under 10 minuters tid t ex slå in 5 julklappspaket, eller slinga sitt eget hår, eller skriva en halv novell, för att man inte-vet-härnäst-man-får-chansen). Man upplever det som en belöning att gå och posta ett brev, och som ett rent hjältedåd att ugnen är på runt omkring middagsdax. Man luktar illa och orkar ej bry sig. Samt: Man äter kakor och godis trots att man inte gillar sånt egentligen. Hej kompis Golden Oreo.

P.S. E kom på en till: Söndertvättade händer.
P.P.S. Man känner något som nästan liknar förälskelse för sin tvättmaskin.





7 kommentarer:

Annika sa...

Spot on där om småbarnsåren, mycket hög igenkänningsfaktor! Känslan av revolt när man flytt hemmet i en halvtimme för att handla hostmedicin. Helt surrealistiskt.

Hanna Lans sa...

Den känslan går aldrig över. Min är 12 år och när jag är hemma då han är sjuk, så blir jag nästan arg. Jag vill inte ha småbarn igen ju! Lyckan över att ta bilen till affären i 30 minuter? Oh the joy! (Ja, han brukar klara en stund själv även som sjuk.)

Bea sa...

Hej Amanda!
Vad roligt att upptäcka att du har en blogg. Läste precis, dvs. för knappt en timme sedan, ut din Snögloben och min fråga till dig är: kommer det någon mer bok om Maja? Jag tycker om hur dina böcker om henne sticker ut från de övriga i deckargenren. Sedan kan man ju inte annat än tycka om en bok som utspelar sig kring Oxford eller uppe i Skottland.

Glad första advent!
/ Beatrice

Amanda sa...

Hej Bea,
Tack för fina ord. Jag vill skriva minst en bok till om Maja, men just nu jobbar jag med en fristående spänningsroman.
Kram,
Amanda

Anonym sa...

Haha, klockrent! Man luktar illa, ser ut som skit och orkar ej bry sig. Att få en liten stund själv, utanför hemmet, känns som en extatisk händelse-jag är fri, fri, utsläppt!

/Karin

Anna sa...

Jag är där (har en åttamånaders och en fyraåring) och gud vad jag känner igen mig! Du säger att det blir bättre!?? Jag vet ju att det blev det med ett barn, men två känns som en helt annan division.

Amanda sa...

Kära Anna,
Ja, det blir absolut bättre - speciellt om man slänger in minsta på föris så fort en kan. Gynnar alla. Och när minsta är runt tre kan man t om ha en trevlig helg eller kort semester ihop allesammans! HÅLL UT.
Kram,
A