lördag 31 januari 2015

Minst 8% lyckligare

blev jag av att pimpa min skriv/ritplats med den här tivolilampan.
Bra Mandis!





tisdag 27 januari 2015

I princip klar

med nya Månskuggas mysterier som kommer senare i år (för 6-9 år). Fatta! Har dessutom hunnit med en party-sväng till London, illosar till en kommande antologi för lågstadiet, och börjat planera för ett barnkalas med sagotema (mammi proschäkkta går nästan upp i brygga av upphetsning här).

Inbjudningskorten ska vara som en liten rulle med snöre om, typ så här:
"Once upon a time ...

... var det två syskon som drömde om ett sagokalas. Så de beordrade sina betjänter att fixa det."


onsdag 21 januari 2015

De två halvorna.






















 Antony Gormley


De senaste dagarna har jag tecknat så mycket att jag fått ont i revbenen. Eller så är det levern som spökar. Fast nä, det beror nog mest på hållningen.

Och jag tänker: Ja just det, jag är ju illustratör också!
Jag hinner glömma det mellan varven precis som jag glömmer skrivandet, hur jag gör för att få ihop en bok alltså.
Och jag är så lycklig att jag får göra detta i stället för att sitta som när jag var liten och tonåring och teckna och gå in för det som fan och låtsas att jag hade olika uppdrag som någon skulle vilja ha och tycka om ("Men å vad fin den ledsna lilla pojken blev, du har fångat stämningen perfekt.").

Och jag tänker på en intervju med Al Pacino där han sa att varje gång han ska hålla i ett skjutvapen i en roll så har han ingen aning om hur man gör, och instruktören blir förvånad och säger att nämen Al du har ju varit med i åttiotvå snutfilmer, hur kan du inte veta hur man håller i en pistol?

Nä för det var tydligen helt individuellt för varje rollfigur och efter avslutad film försvann det liksom från Al och han fick lära sig vapenhanteringen på nytt med nästa 'gubbe'.

Och det där kände jag igen lite. Jag är hela tiden ny inför det här jag gör. Ju äldre jag blir desto mindre vet jag på något sätt.

Jag försöker skriva på en fristående roman för vuxna också, som inte är i en serie alltså, och det har jag aldrig gjort förut. De går skitdåligt. Jag måste ha hållit på i 1,5 år nu. SO not me.
Det är för öppet, jag behöver begränsningar.
Men rita är bra. Använda den andra hjärnhalvan på nåt sätt.


lördag 17 januari 2015

Min förlossningsläkare in the news!

Han nekade dock till snitt med lilla G med motivationen att hon var för omogen (35 v +), snittet fick jag snika mig till på annat vis (ie knipa hårt trots öppen tills nya skiftet kom på morgonkvisten). Och det var en jävla tur att jag stod på mig, annars hade vi ev. båda strukit med p g av livmodern sprack under en av de sista värkarna. Men då låg jag redan på operationsbordet.

Häpp!





Den bortglömda matlagningen.
















En stor grej som hände i tvåbarnschockens efterdyningar var att vi slutade laga mat efter ett djupt snack. Vi har i princip bara ätit halvfabrikat i 4 år nu alltså. Something had to go, det fanns absolut ingen lust eller ork. Det funkade inte att pressa kokta hjärnan hitta på rätter, laga från grunden och sedan försöka njuta av detta vällagade, genomtänkta mål varje dag. Middagen blev enbart en källa till stress och besvikelse när båda föräldrarna var helt slut i kolan + kroppen efter vaknätter, jobb osv, och barnen var små och osynkade.

Och det har funkat helt OK. Mat gick från passion och njutningsmedel till ... bara föda, helt enkelt.

Men visst har det varit trist. Och för mycket salt och taskigt kött och felkryddat och allt det där. Så det är rätt gött att vi (mest jag) börjat hitta tillbaka till matglädjen.
Idag gjorde jag nåt jag aldrig testat: Minestronesoppa. Och det blev bra! Ljusår från skolbespisningen om en säger så. Och med knaprigt bröd och massa smör till. Följde Jamie Olivers recept fast utan kikärter och trots att jag HATAR det tillgjorda språket i hans recept.

Fattade halvägs igenom soppkoket att jag var inspirerad av boken jag läser nu; Between Two Fires av Christopher Buehlman. Den utspelar sig i 1300-talets pestdrabbade Frankrike och folk svälter och nån vitlöksdoftande gryta är typ himmelriket.

Och nu kommer jag att tänka på en bokklubb som läste min 'Döden på en blek häst' och sedan återskapade all mat i boken till sin träff. Till och med sega student-ostfrallor!
Det var nog det finaste jag hört sedan jag konfirmerades.

torsdag 15 januari 2015

Rivstart

på året och bloggy blir lidande. En arbetsdag känns som max två timmar lång och jag älskar den känslan.


fredag 9 januari 2015

Allt väl

- det var bara det.

Fullt upp med skola, jobb och Es tillfrisknande.

Hörs snart igen!

söndag 4 januari 2015

Wife of the Year.

E (grågrön i fejset): Jag har ... rätt ont i magen faktiskt.
Jag (sur): Ja du är väl inte så VAN vid sånt som en annan kanske? Bit ihop, ta en värktablett och vila bara. Slår vad om att du inte ätit eller druckit nåt sen igår heller? Fan, ibland är det som om jag har tre barn.




Det var sprucken blindtarm. Oops.