torsdag 30 juli 2015

Ja just det ja!

Jag bakade ju ett monster till tårta inför skolavslutningen. Eftersom barnen inte ska gå i den byggnaden längre.
Det blev ett surrealistiskt avskedsparty: Hej då vår fina gamla skola, nu äter vi upp dig.




Chips och choklad
















heter en bra och ambitiös blogg av två kvinnor i Skövde.

De betygsätter olika sorters chips och choklad helt enkelt.
What's not to like?

Har jag tipsat om den tidigre? Skit samma, jag gör det igen.



onsdag 29 juli 2015

Historiska män

jag lätt hade legat med:
Martin Luther King Jr
Elvis
Gorbachev
Bill Hicks
Fröding

Nä tack:
Zorn
John Lennon
Hitchcock
Strindberg

Du?
Låt mig gissa ... Che Guevara?


Fina ballonger.


söndag 26 juli 2015

Städat i 5 timmar,

jag och E på samma gång. Alltså 10 timmar. Eftersom det är så j-la vidrigt att komma hem från semester till ett stökigt hus.
Det går numera, att vi grejar båda två, tack vare lite större barn. Och tack vare världens bästa barnvakter: TV + dator.

Kan säga att 60 - 70% av tiden gick till ... plock. Bara jävla plock. Plock med återvinning, plocka undan och sortera och hitta plats till ren tvätt, urvuxna grejer, leksaker, utklädningsgrejer, skolpapper, tusen pysselgrejer, tio tusen böcker, pyttesmå udda dockskor och legobitar i form av en eldsflamma (?) och dåliga konstverk (hej soptunnan, ja det har tagit mig lång tid att kunna göra så men oj vilken skön känsla), så att vi över huvud taget kunde dammsuga och skura ytorna under. Fick t o m några skafferihyllor städade (!).

Och det är liksom därför jag inte kan eller vill anlita städhjälp. För det är ju inte att dammsuga eller skura toa och kök som är den jobbiga eller tidsödande grejen. Det är ju PLOCKET. Det högst personliga plocket.

Eller hur tänker du? Sorterar du allt till sin rätta plats genast, omedelbart, alltid? Lever du i ett hem fritt från högar?
Vi kanske är för stökiga, för bohemiska i vardagen.
Fast ... det är ju såna vi är?
  

torsdag 23 juli 2015

"Minns du, mamma?"

Frågar lilla F.

"Minns du när du låg och läste för mig en gång, och du var jättetrött och irriterad och då läste du så här, helt sur:

'Och sedan dog Ior. 
The End. 

Nä, jag bara skojade.'

Minns du det mamma?"

Jag (chockad, men med ett svagt, grumligt minne av detta):
"Nää, sa jag verkligen så? Det är ju hemskt, förlåt mig! Jag vet inte vad som kan ha flugit i mig!"

Lilla F:
"Det är OK mamma.
Det var faktiskt det roligaste du någonsin har sagt."









fredag 17 juli 2015

Bokomslaget jag verkligen ville ha

till min första romaaaan Styggelsen (hyllad, upplyft, litterääär, briljant, och 'helt jävla knäpp' [enligt några härliga gymnasister i Borås] och nu i nytryck HÄR ) är detta nedan.

Men det var omöjligt p g av det är ett fuckin' Man Ray-foto.
 Hur mycket skulle det ha kostat? Omöjligt att säga.

Och lite bra att det inte blev så på sitt sätt, för som väninnan M sa:
"Det är den vidrigaste bild jag någonin sett, den är som speglarna i mina mardrömmar, jag hade aldrig köpt den boken om den så var skriven av självaste Stig Larsson."

Eh, OK, fair enough I guess?







tisdag 14 juli 2015

Jag är så stolt.

Hjärtat slår snabbare, jag rodnar bara jag skriver det här.

Barnen har fått sina betyg, eller ska vi säga omdömen, från skolan och föris. Det känns osvenskt men/och jättebra. Det mesta vet vi redan; som att Lilla F ligger långt efter sina jämnåriga med att läsa, skriva och räkna enligt brittiska mått mätt, men långt före i 'science' och bild. Lilla G är typ redo att skaffa jobb. 4 going on 24.

Det som gör mig sprängglad är detta att mina barn anses vara ... glädjespridare, helt enkelt. Att de anses artiga, hjälpsamma, roliga och vänliga. Att de anses "utmärka sig bland samtliga elever och personal på skolan - på ett positivt sätt".

Jag har själv sett det; att t ex butikspersonal som gick i pension eller flyttade för flera år sedan minns mina barn och allt om dem, att hantverkare påpekar hur trevligt det är med en unge som ser dem i ögonen och presenterar sig och frågar om de vill ha nåt att dricka, och att många andra barn vet vilka mina är och vill leka med dem. Men jag är ju knappast objektiv.

Så att få det svart på vitt, tja, det känns jävligt fint helt enkelt.

/Torkar en glädjetår, måste gjort nåt rätt.



måndag 13 juli 2015

En gåva till dig!

Jag testade lite handtextning med mina nya penselpennor - och se, det bidde några väggord, typ.
Varsågod att printa ut och klistra upp det som passar just dig.


lördag 11 juli 2015

Lite vanlig jävla familjeharmoni?






















Nä, eller jo, 30 sekunder här och där. Kändes det som. Fast egentligen var det ju längre än så, flera gånger faktiskt; när de lekte häst och rockade rockring och lärde varandra och målade målarbok i täppan i typ en timma utan ett enda "Uääää, uääää, mamma, hen sa att jag är XXX!!!!!"

Fast då var jag ju upptagen med att plocka/fixa mat/fix undan efter mat/handla/tvätten.

Mvh,
/Svettigt as






onsdag 8 juli 2015

Mycket avundsjuk

på dig som befinner dig nära Gagnef i morgon eftermiddag och kan gå på detta.

Mvh,
Otippade semestertipsbloggen!

Du har väl inte missat

att Hanna Hellquist har startat en ashärlig blogg om sitt sommarställe i Grums?

Enda smolken är den kassa "läs mer"-layouten, jag vill kunna läsa alla inlägg hela, direkt, utan att behöva klicka igen. Fixa, Land!





tisdag 7 juli 2015

Skynda dig, älskade

höst.

Idag blåste det ordentligt, med ett kallt nyp i vinden. Det skymmer allt tidigare för varje kväll. Fågeljävlarna har slutat med sina gryningstrakasserier. Jag börjar så smått känna livet i mig igen.



måndag 6 juli 2015

GhostRadar.

Eftersom min idol Festa Mysa Maila har skaffat den appen så var jag också tvungen att göra det.

Grymt impad med min ande i iphonen faktiskt.
Det första ordet från Andra Sidan kom när jag ... ö-hum ... satt och pluttade, helt enkelt.

Och ordet var:

BROWN.

Kusligt.

lördag 4 juli 2015

Det finns några musikaler

som jag aldrig sett och aldrig fattat handlingen i. Orkar inte googla. ORKAR inte.

Så nu tänkte jag sammanfatta dem enbart utifrån efter vad jag tror, OK?

Cats:
Alla är utklädda till katter, men egentligen är det en allegori på West Side Story. Gängkrig ock olycklig kärlek. Ett och annat rackartyg! På slutet visar det sig att samtliga medverkande är intagna på mentalsjukhus.

Starlight Express:
Rullskridskor! Futurisktisk neon! Tuffa låtar! Tokiga rullskridskobanor som till och med går hela vägen ut i publiken! Otroligt skickliga medverkande. Inga låtar man känner igen. På slutet får dom som är kära i varandra bli ihop.

Joseph and the Technicolour Dreamcoat:
En sinnesrubbad snygg ung hippie-kille sitter på mentalsjukhus och övertygar hela avdelningen av dårar att sätta upp en musikal om gamla testamentet. Egentligen är killen säker på att han är bibelns Joseph, reinkarnerad. Det finns inte mycket pengar så alla i personalen donerar en käck tygbit till hans färgglada scenkostym. Musikalen blir succé och 'Joseph' somnar lycklig i sin madrasserade cell, insvept i sin lapptäcks-kappa.

Rent:
Jättesnygga och magra och gråklädda och brinnande artistmänniskor i NY på 80-talet måste prostituera sig för att få ihop till hyran. En i det sötaste kärleksparet får aids och dör snyggt och sorgligt och väldigt långsamt.

Aspects of Love:
Välnärda och linneklädda och konstnääärliga människor i England på 1920-talet måste växa upp under de närmsta 15 åren och männen måste dra ut i andra världskriget. Några dör, några blir lesbiska.

Madame Butterfly/Miss Saigon(?):
En Vietnam-kriget-version av La Traviata. En amerikansk soldat blir kär i vackraste horan. Hon dör.

Chess:
En amerikan och en ryss kämpar om världsmästerskapet i schack. Amerikanen är lite sämre men stjäl både ryssens fru OCH älskarinna. Under VM i Bangkok är ryssen skitnära att vinna över amerikanen men deserterar (?) i stället, fast ångrar sig, går tillbaka och vinner schackmästerskapet. Hans fru går tillbaka till honom.

Hade jag några rätt?




fredag 3 juli 2015

Konstmaterial är lite som smink.

Man får det man betalar för. Med VISSA produkter. Papper, till exempel. Och sminkpennor (Lancome)! Med andra produkter finns det helt acceptabla (och mycket billigare) 'dupes'.





















Det kan bli ett dyrt experimenterande. Därför gillar jag recensions-sajter som Makeupalley (för smink) men för konstmaterial känner jag mig lite lost just nu. Jag var del av ett bra illustratörscommunity online men när lilla G föddes försvann jag liksom från hela illustratörsgrejen eftersom jag inte kunde teckna så mycket, det var lättare att hoppa in och ut ur skrivandet när hon sov och man aldrig riktigt visste hur länge tuppluren skulle vara. Det kunde ju vara en halvtimma eller två timmar. Ingen vits att börja greja med ett stort illustratörsprojekt då liksom, och se färgblandningar torka ut och typ inte hinna plocka undan allt innan det var dags att gå och hämta lilla F.

Anyhow. Häromdagen halkade jag in på den här unga tjejens lätt hypnotiska video efter en sökning på superläcker penselkalligrafi som landade här, och sen blev jag assugen på att köpa copic färgpennor med penselspets.

Tills jag såg priset. GULP.
Så nu har jag skaffat ett gäng memento dual tip markers i stället för copic. För att nån på nåt forum, eller om det var etsy, sa att de var typ dupes.

Detta om detta. Appropå sånt jag känner passion inför.
Återkommer med nåt alster.

P.S: Vad tycker du är värt och ovärt?
Är chanelsmink verkligen SÅ bra?
Vad är den exakta produkten 'kanebo-puder' som alla tjatade om för några år sedan?
Är det bara jag som är väldigt o-impad av M.A.C.?
Och finns det nån mer som upptäckte en helt ny värld när en som tonåring unnade sig en äkta mårdhårspensel och 'riktigt' akvarellblock som inte kändes mjöligt? För att inte tala om lite fuckin kurser?