fredag 26 augusti 2016

Caroline Ingalls och Alexis Carrington.















Idag har jag tänkt på 1980-talets mamma- och kvinnoroll av någon anledning.

Å ena sidan har vi natuuurligt söta, renskrubbade mamma Ingalls på prärien som gör krusbärskompott och lapptäcken på löpande band i en nästan Beskowsk akvarell-idyll och aldrig klagar. Det busigaste hon kan ta sig för är att käka popcorn i timmerstockssängen med pappa Charles när alla barnen somnat gott under taknocken.

Sedan har vi då Alexis Carrington. Hon är en SKILD, SMINKAD KARRIÄRKVINNA som dricker GROGG och TAR FÖR SIG. Säkerligen bär hon så kallat raffset. Säkerligen går hon på gymping.

Ja du fattar ju kontrasten.

Jag känner att min mor, liksom många andras, balanserade mellan dessa två. Och att vi i generationen efter inte har kommit särkilt mycket längre.

(alltså, kolla bara på min header-bild! helt omedvetet!)

Tankar om detta (ytterst förenklade och generaliserade vita, västerländska CIS-) resonemang? 

8 kommentarer:

Simona sa...

Jag såg bara popcorn. Gudsågott.

Jag kollar för övrigt på Pantertanter. Du vet, serien som handlar om äldre damer i Miami. Och jag slås av att de i serien alla är yngre än Madonna är idag.

Häpp.

Amanda sa...

ÄLSKAR Pantertanter.

Perny sa...

Jag skulle dööööö av tristess om jag levde som Ingalls, är väl min första spontana tanke. Samtidigt har man en insöad tanke om att det är så man är när man är vuxen. Vi pratade om det bara i går, jag och maken, om att vi sällan klickar med de där som tar vuxenskapet för allvarligt. Vi är rätt barnsliga och det trivs vi med, och verkar våra barn också gilla en hel del.

Anonym sa...

Nja, det busigaste hon och Charles gjorde var nog faktiskt att kyssa varann god natt. Fast det är klart, det fick vi ju aldrig se för USA var så rädda för menlig inverkan på sina små och censurerade en liten kysk puss. Två huvuden som strax ska mötas. Ryck ryck så var de på väg i sär igen. Ingen skada skedd.. Hjälp vad konstigt jag tyckte DET var..
//Anne

Anonym sa...

Hm, jag förstår inte resonemanget, tror jag? Två extremer och så konstaterandet att många befinner sig någonstans på skalan mellan dessa. Hur skulle vi kommit längre? Menar du att vi är för få som är extrema?
Sen är jag förstås den första att skriva under att patriarkatet och de snäva normerna håller oss i ett järngrepp och att utvecklingen går alldeles för långsamt... jag förstår bara inte det enskilda exemplet...

Amanda sa...

Anonym, jag känner nog att det är snudd-på klassiska madonna- och hora-exempel. I två extremt tongivande tv-serier under samma epok, medelst feminismen ännu var i sin absoluta linda. Skulle lätt kunna bli en doktorsavhandling!
(sa hon, lite lättsamt)

Anonym sa...

Javisst, de är klassiska madonna- horaexempel, men jag förstår ändå inte? Eller ah, du menar att just det konceptet står starkt ännu idag? Ja, det håller jag med om.

Anonym sa...

HAHAHA. Din bild och Alexisbilden. HAHAHA.
Tack för kvällens flabb.

/TUTT