torsdag 12 januari 2017

Den svåraste frågan.






















Jag är ateist.
Barnen vet det.

Barnen frågar om himlen finns.
De säger att de inte orkar med tanken på att himlen inte skulle finnas.
Att vi en dag kommer att möta alla vi älskar igen i himlen, och att det är en ljuvlig plats.

Deras ansikten är så små och vackra och uppriktiga.

Jag gråter när jag skriver det här.

Jag tror inte att himlen finns, men jag orkar inte med tanken att himlen inte finns - för barn.

9 kommentarer:

Johannes sa...

Gud och himlen är svårt. Jag brukar prata om hur olika religioner tror och hur man kan tro om ens tro inte passar in i en specifik religion. Om att Gud är kärlek gör de allra flesta och att himlen då blir en plats där kärleken finns. Att Sunnanäng kan vara himlen för fattiga barn utan föräldrar därför att kärleken finns där. Viktigast är dock tanken att man går vara tillsammans med dem man älskar och att ingen gråter mer.

30-nånting sa...

Åh så svårt. Vi har också pratat om det och jag och stora kom fram till att alla får tro vad de vill för ingen vet egentligen. Så någon gång lååångt i framtiden kommer vi att ses på en planet i rymden, med härliga stränder, skidbackar i närheten och, självklart, en godisskog.

Amanda sa...

Tack kära ni. Happ, nu gråter jag igen.
HEJ MENS.

Hanna Lans sa...

Jag tog med min son, då fem år, till en kyrka han tyckte var vacker. Där gick vi in och hittade en präst som vi frågade om hon hade tid att prata lite om döden. Det hade hon och tog så himla fint hand om Elias alla frågor. Det var det. Odramatiskt och vackert och han var nöjd med att det finns olika lösningar på samma fråga.

Lfthmn sa...

Barn måste komma till himlen, oavsett om man tror på en gud eller inte, och jag kommer aldrig säga något annat till Frank om han frågar (fast jag egentligen inte tror på det) men jag ljuger hellre fint för honom, än berättar ful sanning. I alla fall om det.

Och, något orelaterat fast ändå inte (men på tal om illustrationen):
Jag blir så illa berörd av små barn som är utklädda till änglar. Associerar till död.

Amanda sa...

Samma här. Därav bildvalet.

Anonym sa...

http://www.adlibris.com/se/bok/till-himlen-och-tillbaka-en-neurokirurgs-nara-doden-upplevelse-9789175033808

Har själv inte läst boken i fråga men den verkar vara väl lämpad för dig trossvaga.. :-) Författaren hade väl avvägda förklaringsmodeller men de kom på skam när han själv blev överbevisad.

Jag har inte upplevt något sådant men blev överbevisad om att farfar påverkade en händelse i mitt liv från andra sidan. Efter den dagen tror jag inte. Jag vet. Så Amanda "ljug du för barnen" om det är så du känner det. Det kommer att visa sig att du hade mer rätt än du någonsin kunnat ana. En stor kram. //Anne

Amanda sa...

Anne,
Jag hör vad du säger.
Kram!

Christin sa...

Det påstås ju att jultomten, att det "ljuget", är hälsosamt för barnen eftersom det bidrar till deras "outside the box"-tänkande (ursäkta alla "). Därför tror jag att du med gott samvete kan påstå att himlen finns också. Det tror jag ger barnen ett lugn i hjärtat så att de kan leva sitt härochnu-liv utan att ödsla tid på oro. Dessutom blir de duktigare på att föreställa sig. Och dessutom, vi vet på tok för lite om vår lilla, lilla existens på denna lilla, lilla ärta, kanske är vi alla loppor i en jättehunds päls? :P