fredag 5 maj 2017

Igår satt jag en meter ifrån detta

(OK, inte Yo-Yo Ma himself men nästan lika stor cellist)
och grät som ett barn.
Cellisten började också gråta.

Livet, livet. Så bitterljuvt.

P.S: Har du inte vänner som anordnar soiréer så se till att skaffa det genast. Eller vad du nu är inne på. Det är så jäkla viktigt att få vara med sin egen sorts människor ibland alltså.


2 kommentarer:

Saga sa...

Jag önskade mig ett fyrtioårsfirande i form av en Proustsk salong men så blev det tyvärr inte. Å andra sidan var ett överdådigt afternoon tea med sju sorters kakor inte så illa det heller.

Men jag ska nog sätta upp det här med salonger/soiréer på listan över saker som jag borde se till att anordna.

Amanda sa...

Gör't Saga!