måndag 25 september 2017

Min man ändå.

I helgen åkte han en del tåg själv med barnen.

Kom hem, tog en stöl och gick och la sig, och 20 timmar senare berättade han detta:
"Jo, jag ... slängde ut en väska från ett tåg. Jag gick in en vagn med barnen, och på ett säte stod en väska utan ägare, och jag fick en dålig magkänsla. Jag hade sett info-skyltar på stationen typ 'ser du en obemannad väska, sätt dig och dina medpassagerare i säkerhet, och larma!'. Så jag röt till alla och ingen: 'Hallå, jag tänker ICKE resa med denna väska med mina barn, OK?' och sen tog jag den i nypan och slängde ut den på den folktomma perrongen innan tåget gick. Jag veti fan vad jag tänkte. Kändes som att hantera en osäkrad handgranat. Dumt egentligen, men alternativet var att ta kidsen till ett senare tåg. Sen ringde jag polisen, dom förhörde mig noga på telefon, hur såg väskan ut, vad heter jag osv, medan tåget rullade ut från stationen. Det var två par i vagnen. Det ena paret gick av efter ett stopp. Sedan tog det 40 minuter innan nästa par skulle gå av. Just då böjde sig karl'n i paret mot mig och mumlade "vill bara säga tack, jävligt bra gjort med den där väskan hörru."

fredag 22 september 2017

Äsch,

illustreeerar lite bara.
Mina gamla inscannade potatis-tryck-stjärnor är med i nästan allt jag gör.


onsdag 20 september 2017

Lilla F har kläckt en bok-idé.

"Kokbok för kräsna barn, av ett mycket, mycket kräset barn." (ie han själv)

Synd att det inte blir så många sidor bara.

tisdag 19 september 2017

Vem är detta? Vem vem vem? Jag blir galen.

Kom att tänka på den där 70-talslåten "Ett barn ska jag ha när jag blir stor, med små vassa tänder och vassa klor (?) ... meeen akta dig för eld, och djupa svarta vatten ... spring aldrig aldrig bort från mig ..."
Och då kom jag att tänka på en svensk sångare/barnprogramskille.
Och jag vill säga Jojje Wadenius men det är ju fel (även om det är han som gjorde låten).
Och så vill jag säga Totta Näslund men det är ju också helt fel.

Den jag tänker på är hes, glad, lite smlare, lite ljusare, lite pottklippt och flygig, lite proggskjorta.
Vem är det jag tänker på, VEM?
Jag blir tokig.

UPPDATERING:
Där kom det till mig: Totte Wallin!

söndag 17 september 2017

Throwback Sunday.

"Oj vad UNG du ser ut där mamma."
























Ööö ja, det kan bero på att det var 27 år sedan.

Mvh,
/Late Bloomer
 aka
"Är du en mamma eller en mormor", som en liten ljuvlig ungjävel tös min dotter lekte med på semestern frågade.




lördag 16 september 2017

Tänk att det tog mig nästan ett halvsekel och Mannerström för att fatta

att köttbullar blir dra-åt-helvete-fantastiska med 25% utfyllnad i smeten (ie ströbrö i grädde, mosad potatis och lök).
Och salt så in i helvete. När en tror att det räcker, ta lika mycket igen. Provstek en klick. Smaka. Ja vad var det jag sa? Lite salt till.

Har du sett nåt så vackert.



fredag 15 september 2017

Dagens ytliga i-lands-krämpa.

Ja jag har varnat, det säger jag bara.

Nageltrång - på fingrarna! Vad handlar det om?! Har aldrig i mitt liv upplevt det innan, bara lindrigt på stortån ibland.
Har inte gjort något annorlunda jag kan komma på mer än att det var sommar och jag var rätt svullen i hettan då, och nu blev det vips köldknäpp (ie +10 - 16 dagtid; Brittisk köldknäpp).
Vaknar för fan på morgonen och tror att en fingertopp just blivit amputerad utan bedövning så ont gör det.
Men ingen svullnad, ingen rodnad, inget var.
En fucking fingertopp per dag blir angripen, i prydlig ordning.
Jag klipper ner så långt det går åt sidorna (har dock redan korta naglar p g av att hallå, hygien?) och då släpper det efter några timmar.
Är det hormonellt? Svullenhets-relaterat? Både och?
För det enda liknande jag kan dra mig till minnes är nån bloggare som fick massa finger-nageltrång efter graviditet.

Djupt tacksam för svar,
/Tant Amanda - ej hypokond men nyfiken

P.S: Bildgoogla aldrig ingrown nail. Gör aldrig det.


tisdag 12 september 2017

Every cheap ass trick in the book.

Eller i alla fall några, som Frida önskade i kommentar på tidigare inlägg.

På engelska kan man kalla tricken för 'tropes'. Olika genrer har sina egna tropes men ofta går det förstås att använda samma trope i helt olika genrer. Trope kan översättas till 'metafor' på svenska, men jag skulle snarare säga en mix av klyscha och ... scenario kanske? Scenarion som har samma mål: Att få oss läsare/publik att känna med karaktärerna. För det är när vi känner för och med karaktärerna som vi vänder blad/kollar vidare/köper nästa bok eller box-set.

Hur medvetna är (manus)författare om tropes? Ganska så mycket, skulle jag säga. Men det är förstås individuellt hur intuitivt eller avsiktligt olika författare använder dem. 


Hur som helst, här är några 'cheap ass tricks' eller 'tropes' som jag känner passar in på ett eller båda verken i mitt tidigare inlägg (Fröken Frimans Krig och Train to Busan):

Barn.
Djur.
Graviditet.
Självuppoffring.
Person visar en helt annan sida (tuffing blir mjukis, fjompa blir handlingskraftig, konservativ blir progressiv, ja du fattar).
Väldigt olika personer tvingas samarbeta mot ett gemensamt mål.
Tidspress.
Isolerad miljö.
Vem som helst kan dö; vi ska ju alla dö.
Desperat, maktlös hjälte står emot kraftfull antagonist.
Fattiga är (oftast) snälla, rika är (oftast) elaka; klasskamp.
"Fish out of water" = en outsider-hjälte som inte passar in i omgivningen/normerna.
Horan med ett hjärta av guld.
Korrupta eller odugliga myndighetspersoner.
Fiender finns där hjälten minst anar det.
Okonventionell kärlek.







söndag 10 september 2017

Sist på bollen men

















jag älskar dessa två.
Trots att manusförfattare och regissör och skådespelare använder det jag brukar kalla 'every cheap ass trick in the book' för att vi i publiken ska älska.
Men när det är så pass snyggt gjort bryr jag mig inte.

Kände liknande med den eminenta sydkoreanska skräckfilmen 'Train to Busan' (2016).
Den använder också 'every cheap ass trick in the book' - men det gör inget för den är så braa.

måndag 4 september 2017

Har bakat pedagogiska kakor

med ett baaarn.
Var är min medalj?