måndag 25 september 2017

Min man ändå.

I helgen åkte han en del tåg själv med barnen.

Kom hem, tog en stöl och gick och la sig, och 20 timmar senare berättade han detta:
"Jo, jag ... slängde ut en väska från ett tåg. Jag gick in en vagn med barnen, och på ett säte stod en väska utan ägare, och jag fick en dålig magkänsla. Jag hade sett info-skyltar på stationen typ 'ser du en obemannad väska, sätt dig och dina medpassagerare i säkerhet, och larma!'. Så jag röt till alla och ingen: 'Hallå, jag tänker ICKE resa med denna väska med mina barn, OK?' och sen tog jag den i nypan och slängde ut den på den folktomma perrongen innan tåget gick. Jag veti fan vad jag tänkte. Kändes som att hantera en osäkrad handgranat. Dumt egentligen, men alternativet var att ta kidsen till ett senare tåg. Sen ringde jag polisen, dom förhörde mig noga på telefon, hur såg väskan ut, vad heter jag osv, medan tåget rullade ut från stationen. Det var två par i vagnen. Det ena paret gick av efter ett stopp. Sedan tog det 40 minuter innan nästa par skulle gå av. Just då böjde sig karl'n i paret mot mig och mumlade "vill bara säga tack, jävligt bra gjort med den där väskan hörru."

5 kommentarer:

LoHe sa...

Hjälte!
Man VET ju inte om det faktiskt är något farligt, men att våga lita på magkänslan är fan starkt. Så många som inte gör det, som bara tänker att Jaja, det är säkert ingen fara och var det någon fara skulle säkert någon annan göra något.

Heja E!

Amanda sa...

Inget att förlora ju.
Och alla (?) vet väl att 'baggage left unattended will be removed and destroyed'?

Anonym sa...

Den här skräcken har inte kommit till svenska landsbygden iaf än. Är själv i farozonen ibland när jag reser kors och tvärs. Svenska bussar och tåg är inte gjorda för att ha översikt över sitt bagage. Man måste ofta ställa det ifrån sig.
Jag ska berätta något riktigt fult, som jag skäms för. När skid-VM gick i Falun var vi på flera av medaljceremonierna nere på Stora torget mitt i centrum. Kväll, vintermörker och tusentals människor ihop trängda i ett enda stor folkhav. Längst fram till vänster radade delar av kungafamiljen upp sig, den här kvällen i sällskap med Mette Marit och Haakon. Jag och mitt sällskap hade kommit tidigt och ställde oss strategiskt för att komma riktigt nära de kungliga, nyfiken som jag är. Då ser jag att precis alldeles nedanför den plats där de kungliga skulle stå står en mörkhyad ung man, helt svartklädd och med en huva uppdragen över huvudet. Då fick mitt nervsystem kortslutning. Jag försökte tala mitt förnuft till rätta men det gick inte. Vad gjorde han där? Vad höll han i famnen? Försökte han dölja ansiktet? Varför gjorde polisen inget? Skulle jag varna dem? Jag skyllde på att paniken var ett behov av toa. Sen t r ä n g d e jag mig genom hela folkhavet och försökte andas och lugna ner mig. Jag har aldrig berättat om denna händelse för någon. Hade det varit efter Drottninggatan och alla andra senare attentat så hade jag vänt mig till polisen. Det är svårt att hamna i så snabbt uppkomna situationer när man kan göra människor så illa bara med/i en god avsikt. Den gången kände jag det som jag överreagerade, i dag att jag smet. /Anne

Amanda sa...

Anne, det är bra att vi pratar om sånt här känner jag.
Min man är svartmuskig och får ofta misstänksamma blickar när han är ensam, mörkt klädd och bär ryggsäck i kollektivtrafiken. Han ger också misstänksamma blickar mot liknande män.

Efter 11/9 berättade en kollega hur hennes 18-åriga manliga spanska inneboende kroppsvisiterades in på bara underlivet (de drog ner hans byxor och underkläder och bar honom böja sig framåt) på öppen londongata av beväpnad polis. Han höll på att kissa på sig av skräck, samtidigt som han insåg och accepterade läget. När kollegan berättade blev jag livrädd för Es skull - hade han blivit visiterad på liknande sätt hade han kunnat reagera med aggression/kränkthet och då hade det ev. varit skott-i-pannan, skjut-först-fråga-sen.

Fyra ord: Jean Charles de Menezes

Amanda sa...

bad, inte bar