söndag 28 januari 2018

Måleriet som ventil.

Skrivandet är så konkret. Illustrerandet är så konkret. Jag trodde aldrig att jag hade abstrakt måleri i mig, jag kan vara arrogant och statisk på det sättet; jag tror att jag vet exakt hur jag är, hur andra är, hur saker är (och kommer att förbli).
Underbart skönt att ha fel. Det är en tidigare osynlig dörr som har öppnat sig och jag är så glad. (Penslarna och verktygen rör sig som av sig själva, detta medium älskar mig, jag vet att det låter stört men det skiter jag i.)



5 kommentarer:

Annelie sa...

Jag tycker det låter helt fantastiskt! Tror inte jag har det i mig heller, är nog ganska lik dig där och lite fyrkantig på det sättet. Men vem vet...

Johannes sa...

Jag gillar också att du har fel :-).

Gunilla Byström sa...

Rock on!

Annika sa...

Roligt att du hade fel om det, och att vi får ta del av resultatet :)

Amanda sa...

Tack hörni! Att våga visa upp känns också nytt och lite läskigt.