fredag 23 mars 2018

Målade en gökunge.

Bara sådär, och det kan ha varit slutet på mitt 29 år gamla och rätt billiga (men inte för mig när det begav sig) och utslitna och förtorkade akvarell-set. Tack för lång och trogen tjänst Dekorima, det får man ändå säga.
Har unnat mig ett nytt, tyskt (Schminke) som jag hoppas kunna använda i minst trettio år to come.
Akvarell är både förföriskt och ett rent helvete. "Som att spela schack med färgen utan att kunna reglerna", som jag kan ha skrivit i en av mina romaaaner.


10 kommentarer:

Anonym sa...

Åh vilken söt och charmig gökunge! Vilken personlighet:-)
Akvarell är svårt men så roligt att måla när man får till det!
Karin

Hanna Lans sa...

Men ååååh! <3 Ibland får jag för mig att jag ska ta fram alla mina akvarellgrejer och måla, men så ser jag hur arbetsbordet är täckt av dator, researchböcker, anteckningsböcker och annat som hör skrivandet till och så tappar jag sugen.

Amanda sa...

Tack!
Jag tappade konsten och illustrerandet när jag blev småbarnsförälder. Börjar hitta tillbaka och älskar't.

Simona sa...

Men ååååh - älskar den. ÄLSKAR!

Amanda sa...

<3

Lisa Kovanen sa...

Fin.

Amanda sa...

Tack!

Gunilla Byström sa...

Söt! Ibland kan man faktiskt unna sig ett nytt set och några nya penslar : )

Amanda sa...

Tack! Ja i alla fall nån gång i livet!

Ninni sa...

Tycker den där gökungen e väldigt lika Gustaf H. jag. Hur betuttad e du i karln!?😘😘