lördag 29 december 2018

Jag kan förlåta mycket men

*spoiler alert Den allvarsamma leken (Svt, helt OK av Pernilla August)

jag kan inte förlåta när karaktärer agerar out of character för plottens skull.

Vad i helvide Söderberg: Lydia blir alltså SUR när Arvids pappa blir sjuk?
No no no no no no nooo. Så ser icke kärlek ut, inte ens batshit crazy-samt-har givit-upp-allt-persons kärlek, nej, så ser icke en trovärdig gestaltning ut, det vet t o m denna känslomässiga cyniker. Ingen person som är legit kär i annan person skulle bete sig så. Ever. Typisk plot device för att ge Arvid the upper moralisk hand.

Bye bye now.

tisdag 11 december 2018

Den sämsta julklyschan.

















Jag må vara stolt julnörd och granhitler, men också himla kluven till denna årets mest hypade storhelg. Klyschor om den stora lyckliga släääkten, tomten som kommer till aaaalla barn i hela vääärlden (yeah right) och sånt skitsnack gör mig galen. Och sorgsen.

På det lilla personliga lyxproblems-planet finns det speciellt en julsägning som gör mig skitförbannad: Detta att det ska stääädas järnet innan man pyntar för annars känns det på nåt sätt ... inte lika bra?
Orka denna perfektionssträvan.
ORKA.
Fördelen med decembers kompakta mörker penetrerat av smickrande små juleljus är väl att skiten inte syns så mycket, eller?

fredag 7 december 2018

Har pratat om förklimakteriet och dess förnedrande blodbad

med tidningen MåBra.
En medicinsk expert berättar också.
Det känns hedrande och rätt att få vara med om att låsa upp tidigare generationers stigma runt sånt här ("privat, geggigt, skamfyllt, som man nog inte ska låtsas om") som faktiskt påverkar en jättemycket. Storasyster-ligt på nåt sätt om du fattar hur jag menar.
 
Mina erfarenheter och tankar kommer snart* i en MåBra nära dig.


*)"Snart" i magasinens värld = inom 8-10 månader.

torsdag 6 december 2018

Den oöverträffade.

Det finns bara en skiva att spela när man klär granen.
Och det är bitterljuvt så in i helvete för man tänker på sin pappa som inte finns mer och man tänker på sin väninna som inte finns mer. Hennes favvo-tradition var att spela denna för den påminde henne om hennes svenska pappa och deras jular.
Hon kunde inte mycket svenska men dessa sånger kunde hon fanimej perfekt. Hon kunde även spela dragspel!
"Om nåt decennium får du leta upp hennes åttaåring och berätta om henne", som en kär vän sa.
Ja herregud.
/Snyter mig hårt



onsdag 5 december 2018

Nu går skam på torra land.

Jag har skaffat insta. Jag som helst aldrig pillar med telefonen. (Varför har jag ens en? Jo för att jag fått ärva den.)
Jaja, dom säger ju att man ska göra sånt som skrämmer en.
Vem är jag ens numera?

På insta är jag i a f amandahellb . Kommer att lägga upp lite mer ögonblicksbilder från Oxford, mer konst, kanske lite köksrenovering (det gamla lilla skruttköket vittrade bokstavligen sönder omkring oss, kul, verkligen!), kanske lite mat och bak. Ja allt sånt där blaj-blaj jag gillar att götta in mig i ibland för att försöka hålla det existensiella mörkret på ett hanterbart avstånd.

Det blir la kul, det blir la gött.