fredag 8 februari 2019

No shit

Sherlock. Bloggen ligger i dvala. Blir så ibland. Mer aktiv på Twitter och Instagram @amandahellb , tusen år efter alla andra men men. Målar, skriver. Inte med samma glödande hets som förr, kanske aldrig mer. Nio böcker på sju år är stört. Ett sinnessjukt tempo, speciellt med två barn på mindre än två år inbakat någonstans i början. Mitt driv, jag minns det. Snudd på övertänd.
Hade ju mitt drömjobb, min hälsa, två friska barn, ett fint hem, ett hyggligt förhållande - inte kan man vara olycklig då?
Eller?
Eh, jo, underligt nog. Och skammen i det är enorm.
Mer om det en annan gång, kanske.


 

4 kommentarer:

DDT sa...

Det där är ju det värsta. Att få det man drömt om och ändå inte vara riktigt... glad. Utan att kunna peka på något som är fel. Jag tror att det drabbar många.

Får väl skaffa instagram och twitter dårå. Om du och en massa andra roliga människor nu envisas med att blogga så sällan.

(Är det någon tröst att det finns folk som är ännu längre efter?)

Amanda sa...

haha JA det är någon tröst!
Fint skrivet btw.

Gunilla Byström sa...

Hm, visst är det underligt hur man kan leva sitt liv?
Tycka att man fixar allt och lite till utan att känna att det blir lite för mycket. Man mår ju bra! Sen kommer en vacker dag, (eller regnig om man bor i England, hehe) då man plötsligt känner sig överkörd av en ångvält och inte orkar mer.
Och allt plötsligt blir bara för mycket. Barnen, mannen, livet.
Kan man få vara i freeed nån gång? Man orkar inte!

Men att man ska skämmas för det, det går jag inte med på. Jag är helt skamlös! Om man, du, jag har jobbat på övertid i flera år så bör man väl inte skämmas för det?! Vi hade ju inte facit innan vi drog på för fullt.

Och vissa kan gasa i åratal och vissa kan inte. Alla är vi olika och det ska vi inte heller skämmas för. Är man född med för lågt serotonin så är det inte ens eget fel. Då kanske man inte känner livet i sig alla gånger som man tror att alla andra gör.

Men ju längre man lever desto fler upptäckter gör man. Att ingen går omärkt ut ur livet, att lärdomarna gör dig klokare.

Så tänker jag i alla fall. Inte kristallklart men ändå ; )

Amanda sa...

Tänkvärt, tack!