torsdag 27 september 2018

måndag 24 september 2018

En film jag tyckte om

men aldrig någonsin vill se igen:
Bone Tomahawk.

Du?
NO SPOILERS PLEASE.

tisdag 18 september 2018

Ett starkt erkännande:

Jag slopar att kolla på Paradise Hotel i år.

via GIPHY

fredag 14 september 2018

Hormonspiral, dag 85.

Håll i hatten, nu blir der personligt, privat och geggigt.

Det sticks, det värker och jag har blött varje dag.
Men inga tecken på infektion tackar som frågar.
2,5 veckor av 4 är det på trosskyddsskvätt-nivå, övriga tiden som vanlig störig månta. Dock inte i närheten av de helt störda mensblödningar jag hade utan hormonella grejer i kroppen de senaste två åren. Eller som en väninna i samma ålder sa: "Jag cyklade genom Oxford och fattade inte att jag lämnade en röd linje efter mig på asfalten."
Tänk pannbiffsstora svarta klumpar. Finns inget skydd i världen som fixar sånt.
Tjohoo för förklimakteriet! Tjohoo för att kvinnans fortplantningsorgan typ rötnar och försöker döda henne när de gjort sin grej!

Not.

P.S: I övrigt mår jag jättebra tack.

måndag 10 september 2018

söndag 2 september 2018

måndag 13 augusti 2018

Att ha en 9-åring

på sommarlov som fixar frukost till sig och lillasyster, samt låter mig sova ut (jobbade sent), samt gör ostsmörgås med gullig lapp till mig.

via GIPHY

torsdag 2 augusti 2018

Sorry Expressen,

men både jag och min data ser grått.




fredag 20 juli 2018

Småfåglar

i lilla skissboken.


tisdag 10 juli 2018

JAAA!

I natt kände jag det första stråket av höst i luften.

För övrigt är fil, cigg, kaffe och småkakor enda jag vill ha i värmen. Nån sommarstuge-nostalgi-grej helt klart.
Skippar dock ciggen.

torsdag 28 juni 2018

Liten romantisk målning.















Akvarell och akryl på papper, work in progress.

fredag 22 juni 2018

torsdag 21 juni 2018

Jag grät inte, jag ylade. På öppen gata.

Personen jag köper kaffebönor av varje vecka berättade lyckligt appropå ingenting att hen behövde en ny njure för 10 år sedan. Och det visade sig att henoms livskamrat var en mycket lämpligare donator än föräldrar eller syskon. 
Japp; jag ylade av gråt efteråt. Det var rätt skönt, om jag ska vara ego.

Mvh,
Nyss slutat med antidepp och har KÄNSLOR igen, okej?

onsdag 20 juni 2018

Jag var 12 och ett halvt och fattade inte ett skit,

mer än att jag älskade det.
Gösta Berlings saga, SVT, 1986.




onsdag 13 juni 2018

Varför jag icke

under några omständigheter kommer att "spara ut" håret igen:


fredag 8 juni 2018

Målade ett träd.

Det är ett tackkort till ett av barnens lärare från klassen; "Tack för att du hjälpt oss växa".

måndag 4 juni 2018

Så skriver du en barnbok

för läsare under 6, ie en bilderbok.
Med betoning på SKRIVER, alltså inte illustrerar.

SÅ bra.
Varsågod.

Så himla konstigt.

Alltså ... nu är det några decennier sedan jag jobbade i butik och några år sedan jag var total klädtorsk, och insta har jag aldrig haft, och inte heller har jag gått handelshögskolan, och jag är inte heller 100% kapitalist, men bara en tanke här va:

Kära klädbutiker,
VARFÖR har ni inte alla supermyziga fotovänliga provhytter med gött ljus och MED er logga lite snyggt på draperiet/bakom spegeln?

Är det nåt med marknadsföringslagarna?

Eller är det för att Vanligt Folk är för fula i edra plagg = bad publicity, helt enkelt?

onsdag 30 maj 2018

Min dotter har skapat

en emoji.
Den heter "DAD".

/Skrattar så jag gråter





tisdag 29 maj 2018

En favorit

i repris.
De var 1 och 3 år.
Detta är den bästa bild jag någonsin kommer att ta.

Har inga som helst minnen från denna tid, men men.




måndag 28 maj 2018

Att odla

sina egna blombuketter. Det har tagit en jävvla massa år men nu börjar det likna nåt. How very me.
Mvh,
Bree Van de Kamp


onsdag 23 maj 2018

Lite lamt

här inne på bloggy över sommarn, mycke JOBB mycke PRESS mycke SKIT för att citera (?) underbara beyoncebjorck (och hennes anders borg-parodi på insta) och av någon anledning märker jag att jag twittrar mer. (Obs på engelska eftersom jag har ca 45 miljooooner engelsktalande följare va. Eller inte. Fast jo lite.)

måndag 21 maj 2018

Det kommer mera.

Reklam för eget verk.

En liten sommardröm.

söndag 20 maj 2018

Nymålat.

Reklam för eget verk. 



Jag målar det jag känner, inte så mycket det jag ser. Mer detaljer om format, teknik och pris här.

lördag 19 maj 2018

Detta att Victoria Beckham

väljer att låta sina bröstvårtor* uttrycka mer än sitt ansikte.
Jag kan gilla det på något sätt.

*Detta förhatliga jävla ord. När jag blir invald i akademien kommer min hjärtefråga att vara att svenska språket bör, nej måste, byta från 'bröstvårta' till 'bröstknopp'. 
Börja gärna använda 'bröstknopp' redan idag och hälsa från mig. Det inte är några fucking vårtor du föddes med på din bröstkorg. 
Vi vet alla skillnaden.Vårtor är ... mindre bra. Bröstknoppar, på män, kvinnor och barn, är i regel ljuvliga.

Mvh
/Vi formar språket. Du och jag. Vi. 

tisdag 15 maj 2018

Meddelande från skolan:


There will be a change of menu Wednesday 16th May to celebrate the Royal Wedding. It will be as follows:

Sausages, new potatoes, green beans & tomatoes (meat option)
or
Celebration Roast (veg option)
***
Banana cake, cream and fruit jewels

(Så o-er-hört brittiskt. "Välkommen till 1952, detta ska ungarna sent glömma, vi slår på stort och firar med korv och banankaka, tally-ho!")

onsdag 9 maj 2018

Målar ute,

tvillingdukar, under konstruktion.


onsdag 2 maj 2018

Förresten, det har varit en massa tjat

om att barnfilmen Emoji Movie skulle vara så jäääävla dålig.
Det är den inte. Och jag har sett varenda barnfilm som inte är direkt olämplig som gjorts de senaste 30-40 åren, och många äldre.

Emoji Movie har ett långsökt koncept, sure. Men inte SÅ mycket mer långsökt än Inside Out eller Wreck it Ralph (som jag tycker är riktigt bra båda två).
Den är basic men söt och kul och spännande (och liiite lagom kittlande otäck för min hariga sjuåring, som jag inte skulle låta kolla på den ensam), har lite oskuldsfull romantik som nioåringen älskar, och flera stora kvinnliga karaktärer (om än i minoritet men men) och bra tempo och helt OK soundtrack och lagom många blink-blink-skämt för den vuxna tittaren men inte för många (hatar det). Maken grät, fast det gör han i o f åt reklamfilmer också.
Och, liksom, ett helt OK budskap. Helt OK värderingar. "Var dig själv-även om det är jobbigt ibland-budskap."
Den är inte i nivå med en annan plastig färgsprakande ny-ish barnfilm; Trolls (som jag positivt överraskad ger en svag fyra eller stark trea) men, tamejfan, nästan.

Ska vi snacka direkt dåliga barnfilmer kan jag rapa upp fyra stycken på under fem sekunder:
Toy Story 1 (bråk och våld och inga kvinnor/flickor)
The Cat in the Hat (bisarr och våldsam och full av vuxensex-innuendon)
The Polar Express (hade kunnat bli mysigaste julfilmen ever, blev i stället både långtråkig och nästan ofattbart creepy i sin [då] "nyskapande" animationsteknik)
Bee Movie (alltså - VAD FAN? Förfärligt bisarrt koncept och totalt o-kul.)

Varsågod för info.
(Ja, jag vabbar som du säkert redan fattat Sherlock.)

tisdag 1 maj 2018

Är det bara mina ungar

som är fullständigt galna i denna?
Jaja det är ju bättre än smurfhits i a f.

lördag 28 april 2018

När man väl blir fixerad

vid att upptäcka plastblommor i teveserier kan det nästan ta över ens liv.
Värst hittills:
Dexter och Sommaren med släkten.

onsdag 18 april 2018

De senaste 48 timmarna

har jag sovit två timmar, lite utspritt.
Detta är utan droger, läkemedel eller annan stimulantia än solens dödsljus (som jag självklart undviker så mycket jag förmår) fågelskränet i gryningen och doften av syren.
Längtar intensivt till sensommar och höst, det här är ju bara ett hysteriskt undantagstillstånd. Natuuuren går in i puberteten typ. Man vill ligga med allt; män kvinnor hundar träd. USCH.

måndag 16 april 2018

Våren är så störd.

Man blir liksom ... artificiellt pigg?
Usch.

onsdag 11 april 2018

Min konst.

Reklam för egna produkter. 
 
Jag lägger ut originalverk till försäljning löpande här, titta gärna in.


fredag 6 april 2018

Har dragit till Skottland

på inspirationsresa, helt nerkopplad. Lovely! Jag behövde.
Hörs snart.


söndag 1 april 2018

Alltid varit lite kär

i Gustaf Hammarsten, men nu börjar det ta sig osunda former. #letsdance2018

fredag 30 mars 2018

Perfekt påskkrim!

Reklam för egna produkter.  

Finns där ljudböcker finns. God lyssning/läsning!




tisdag 27 mars 2018

Det är roligare att göra läxor

med en mask.
Det är sedan gammalt.

fredag 23 mars 2018

Målade en gökunge.

Bara sådär, och det kan ha varit slutet på mitt 29 år gamla och rätt billiga (men inte för mig när det begav sig) och utslitna och förtorkade akvarell-set. Tack för lång och trogen tjänst Dekorima, det får man ändå säga.
Har unnat mig ett nytt, tyskt (Schminke) som jag hoppas kunna använda i minst trettio år to come.
Akvarell är både förföriskt och ett rent helvete. "Som att spela schack med färgen utan att kunna reglerna", som jag kan ha skrivit i en av mina romaaaner.


torsdag 22 mars 2018

Nytt liv.

Oj, där kom Tistelblomman (min tredje roman) också.
Texterna får nya liv och nya dimensioner genom Julias röst.
Jag blir helt lycklig faktiskt.


onsdag 21 mars 2018

Satan helvete vad bra hon läser.
























Nu ligger äntligen min andra roman ute som ljudbok efter ett par dagars tekniskt strul.
Provlyssna gärna på Julias fan-f*cking-tastiska inläsning här.







tisdag 20 mars 2018

måndag 19 mars 2018

Jaaa! Äntligen!

Min ljuvliga författarkollega Sanna skriver blogg (typ?) igen. Skynda skynda dit.

söndag 18 mars 2018

"Mamma, jag har bestämt mig nu."

Jag: "OK, för vad?"
Lilla F: "För min look. Den looken jag ska ha när jag blir vuxen."
Jag: "Kul. Vad blir det för look då?"
Lilla F: "Långt hår som går bakåt liksom. Alltid kortärmat. Tatueringar på armarna. Och kontaktlinser."
Jag: "Typ så här?" (se bild nedan)
Lilla F: "Ja."
Jag: "Det blir fint på dig."
Lilla F: "Tack. Jag hoppas det."


onsdag 14 mars 2018

Fläckfilosofi.

Jag är en fläckig, prickig person. Leverfläckar, skönhetsfläckar, födelsemärken. Kärt barn osv. Som barn och ung retade jag mig speciellt på en enorm (i mina ögon) mörkbrun fläck på mitt vänstra lillfinger. Tänkte att min pianolärare måste ha nån sorts övermänsklig självkontroll som kunde koncentrera sig på vår lektion och inte bara sätta sig och äcklat råstirra på mitt fläckiga finger. Eventuellt sparka ut mig från sitt lilla hus och vägra undervisa mig mera.

I högstadiet gjorde jag ett pennfodral i läder i träslöjden. Det innebar flera moment och det var jättekul. Jag älskade och älskar detta lilla pennfodral. Någon gång under gymnasietiden fick jag en svart bläckfläck på den monogrammerade hyskan och jag blev _så_ _ledsen_.

Numera har både fläcken på lillfingret och fläcken på pennfodralet i princip bleknat bort och försvunnit av sig själva utan att jag ens märkte att det hände.

Liksom många andra av mina problem och nojor.
Ja, det är inte utan att man blir lite filosofisk av att tänka på't. Allt går över, lite så kanske.